söndag 5 september 2010


M)orgonpatrullen ute för att dela ut frukostpåsar till buss och tågresenärer.

Nina Edlund Gustav Nilsson Bengt Johansson

S legitimerar kommunismen som idé.

Det finns fortfarande kommunistiska åsikter kvar i Vänsterpartiet t o m i Sveriges Riksdag, även om en del av Vänsterpartiets representanter har slutat att kalla sig kommunister. Det är m a o endast läpparnas bekännelse, de kommunistiska ränderna går inte ur.
Om olyckan är framme kan dessa företrädare t o m hamna i regeringen, eftersom Vänsterpartiet ingår i den röd-gröna Vänsterkartellens eventuella regeringsunderlag. Lars Ohly har 2005 slutat att kalla sig kommunist, men han har inte gett något bestående intryck av att ha lämnat de kommunistiska idéerna bakom sig. Det finns fortfarande i minnet hans ogenerade fjäsk för såväl Fidel Castro som för den gamla DDR-regimen.

Socialdemokraterna tar ett stort ansvar genom att ta med Vänsterpartiet i sitt eventuella regeringsunderlag. Följande frågor är berättigade att ställa: Vilken påverkan tillåts kommunismen få på den framtida samhällsutvecklingen? Är Socialdemokraterna medvetna om och är de beredda att ta ansvaret för att deras nära samarbete med Vänsterpartiet i hög grad även hjälper till att legitimera kommunismen som idé? Dessa frågor är aktuella för socialdemokrater på ledande nivå, även i kommuner och landsting. Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna samarbetar med ett parti som hyllar en ideologi som för alltid borde förpassas till historiens skräphög.

Tage Erlander, Olof Palme och Göran Persson tre f d socialdemokratiska statsministrar, gav aldrig kommunisterna stora famnen. Nu är det nya tider. Sahlin ser inte kommunisterna som ett spöke. Hon vill till varje pris komma till makten och då spelar det mindre roll vilka partier hon lierar sig med. Hur kan Mona Sahlin t ex legitimera Vänsterpartiets medverkan i en regering som ansvarar för utrikes- och säkerhetspolitik?

Lars Ohly har vid något tillfälle uttryckt att han gärna vill bli finansminister. Trots att det låter befängt finns risken där. Ju större stöd för Vänsterpartiet i årets riksdagsval, desto större risk. Vem längtar efter en finansminister som vill ha en statlig ekonomi utan reglerat utgiftstak? Förhoppningsvis ingen! Vänsterpartiet har som uttalat mål att avskaffa marknadsekonomin och det privata ägandet. S borde hålla sig för goda för att vilja regera tillsammans med ett sådant parti