Varför tycker Löfven gymnasieprogram är en återvändsgränd?

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven kallar ofta gymnasiets yrkesprogram en återvändsgränd och anklagar regeringen för att sänka utbildningsambitionerna i Sverige.

Löfven får använda vilka retoriska knep han vill för att framställa regeringen i dålig dager. Men när han aktivt baktalar yrkesutbildning förstör han för alla de ungdomar som tror på hans ord.

Tvärtemot vad Löfven hävdar leder yrkesprogrammen i högre utsträckning till jobb och egen försörjning.

Det är inte vad vi i Nya moderaterna kalllar en återvändsgränd. Yrkesutbildningar är tvärt om avgörande för Sveriges framtida välstånd.

Men låt oss än en gång gå igenom fakta. De gamla gymnasieprogrammen hade 1450 poäng av 2500 totalt för inriktningskurser, alltså kurser som utvecklar elevernas yrkesskicklighet.

De nya programmen, som Löfven föraktfullt kallar återvändsgränd, har 1700 poäng för det. Det vill säga 10 procent fler kurser i yrkeskunnande och specialämnen.

Det finns därmed inget stöd för påståendet att regeringen sänker utbildningsambitionerna. Det visar endast att Socialdemokraterna anser att vissa utbildningar är finare än andra.

De tycker att det är mer värt att traggla med glosor än att lära sig meka med bilar eller att ta hand om äldre. Så bygger vi inte ett sammanhållet Sverige.

Allt tal om sänkta ambitioner rimmar dessutom illa med den verklighet eleverna möter. De har fått fler nationella prov, högre krav för att bli behöriga till gymnasiet och betyg tidigare.

Det vet Löfven, men han väljer att slänga sig med retorik istället för att ta ansvar för att ge alla en chans i skolan.

Vi vet samtidigt att det finns många elever som inte klarar av det höga tempo och de tuffa kunskapskrav som ställs idag.

Forskning från IFAU visar att det var efter införandet av treåriga gymnasielinjer med krav på högskolebehörighet, oavsett inriktning, som allt fler började hoppa av skolan och hamna i ungdomsarbetslöshet.

Då höjdes utbildningsambitionerna utan ansvarstagande för dem som inte hängde med.

Då förvisades eleverna som inte klarade de höga kraven till det individuella programmet, som var allt annat än individanpassat. Samma lösning förespråkades för alla elever, det var bara högskolebehörighet som gällde.

Men i realiteten blev eleverna fast på IV i flera år och klarade ändå aldrig av att läsa ett vanligt gymnasieprogram.

Det gamla systemet satte inte människan i centrum. Systemet var bara bra för dem som hade det bra. Men det saknade plats för dem som hade större utmaningar i sin skolgång.

Idag möter elever med skolsvårigheter inte samma stelbenta struktur. Idag finns det flera alternativ som gemensamt kallas för introduktionsprogram.

På varianten yrkesintroduktion är huvudsyftet att hitta en väg in till gymnasiets yrkesprogram.

Men de elever som inte lyckas ska också få så goda yrkeskunskaper med sig att de ska kunna hitta ett jobb eller en praktikplats istället.

Den här inriktningen kommer regeringen satsa extra resurser på under 2013 eftersom vi vet att yrkeskunskaper inte är en återvändsgränd.

Vi värnar om ett Sverige som håller ihop och då gäller det att alla människor blir sedda och att alla människor behövs.

Detta är naturligtvis extra viktigt när vi pratar om ungdomar

 

Tomas Tobé (M)

Gustav Nilsson (M)

Advent är en kristen högtid

De senaste dagarna har religionens roll i skolan åter debatterats. Skolverket försökte via en artikel tolka nuvarande lagstiftning. Det gick sådär. Och sedan dess har argument för och emot lyfts fram med både ärkebiskopen som utbildningsministern sittande i TV-sofforna. De flesta som ondgör sig är inte personer av annan religiös hemvist än kristendomen. De mest ilskna kritikerna är de som är emot all form av tro.


Skolverkets försök till förtydligande har dessvärre förvirrat mer än ställt till rätta. Det sägs att advent får firas i kyrkan med präst, men religiösa inslag får inte vara med. Vad är det då som ska uppmärksammas?
Advent är en kristen högtid. Den kan inte tänkas bort utan sitt innehåll. Och en kyrka i sig innehåller religiösa symboler. Riskerar inte dessa att också påverka?
Utgångspunkten för många är säkert viljan att visa respekt. Men när allt ska suddas ut i neutralitetens namn riskerar vi att gå miste om just respekten för varandra och förståelsen för vår kultur och det som format den.
Skolan ska inte ta ställning eller tvinga någon att utöva en viss religion. Den ska vara konfessionslös. Här råder en bred samsyn. Men det är inte samma sak som att ta bort religiösa referenser. I vårt land finns det människor som tror och de som inte tror alls. Vägen till förståelse är inte att sudda ut detta och mötas i någon slags avskalad påstådd neutralitet. Tvärtom. Att säga nej till religiösa uttryck, hur man nu ska göra det, är inte ett neutralt beslut utan också ett ställningstagande.

Snarast behövs mer kunskap och insikt om människors tro. Dessa grundläggande värderingar formar vår kultur och vårt samhälle. I Sverige är det knappast någon överraskning att kristendomen har spelat en oerhört stor roll sedan drygt 1000 år tillbaka i tiden. Det finns ingen motsättning mellan att bejaka detta arv samtidigt som även andra religioner och traditioner uppmärksammas. Det handlar inte om att ställa kristen tro eller tradition mot andra trosinriktningar, utan istället handlar den grundläggande frågan om religionens plats i det offentliga rummet.

Den här tiden på året fylls många av våra kyrkor. Adventsfirandet och psalmsjungandet kan inte tänkas utan sitt innehåll! Skolans uppgift är att förmedla kunskap och fakta. Lika viktigt är också att bidra till att elever utvecklar ett kritiskt tänkande, men också tolerans och förståelse för att vi tycker och tror olika.

Gustav NilssonRiksdagsledamot (M), Blekinge


Hans Wallmark Riksdagsledamot (M), Norra och Östra Skåne