Motivering
Jordbruket är en viktig näring för Sverige. Vårt lands bönder producerar generellt produkter med mycket hög kvalitet. Sett utifrån ett internationellt perspektiv ligger svenska bönder i topp, både när det gäller kvalitetsaspekten och i arbetet med att förbättra miljön. Vi har dessutom ett flertal projekt sjösatta inom stärkelse- och sockerindustrin som om de faller väl ut kan vara av stor betydelse för det framtida jordbruket.
Samtidigt finns det utgångspunkter som är att betrakta som problematiska. Det svenska regelverket för jordbruk är i många avseenden betydligt skarpare än vad som gäller för bönder i övriga Europa. Konsekvensen blir en snedvridning av konkurrens som gör att svenska bönder hamnar i ett underläge gentemot övriga aktörer på marknaden. Detta är inte acceptabelt. Samma villkor måste gälla oavsett om köttet eller spannmålen produceras i Sverige eller något annat land. I regeringens budget ser vi en satsning på regelförenklingar som går i rätt riktning.
I landsbygdsprogrammet för 2007-13 satsas även en riklig summa, 35 miljarder kronor med syftet att förbättra konkurrenskraften, utveckla landsbygdsföretagandet samt ytterligare miljöanpassa det svenska jordbruket Men mer måste göras. Vi kan inte se på när andra aktörer erövrar mark på bekostad av våra svenska bönder som i många fall sitter fast i en djungel av regler och andra typer av bördor.
Sveriges bönder är själva kärnan i arbetet med att utveckla en levande landsbygd och öppna landskap. Inga tillsyningsmyndigheter eller teknokratiskt inriktade yrkesgrupper kan mäta sig med den betydelse bönderna har avseende denna viktiga framtidsfråga. Ur strikt miljömässiga aspekter innehar jordbruket en nyckelroll. Genom projektet Greppanäringen har jordbruket aktivt deltagit i att minska övergödningen, detta måste utvecklas ytterligare i samverkan med Sveriges bönder.
I Blekinge vill vi utveckla den småskaliga livsmedelproduktionen vilket ger möjligheter för företagen inom jordbruk- och livsmedelsektorn att växa. Detta får positiva konsekvenser i form av mer närproducerade livsmedel. Vi ser hur regeringen satsar inom området. Inte minst ambitionen att Sverige skall bli det främsta matlandet i Europa förpliktigar. Samtidigt saknas verkligt skarpa förslag som syftar till att verka i en riktning där aktörer inom sektorn avlastas. Det finns fall där enskilda producenter idag har orimliga bördor i form av avgifter och andra typer av pålagor sett utifrån verksamhetens omfattning. Om vi inte lättar på dessa bördor riskeras en utslagningseffekt av befintliga samt en blockeringseffekt av nya aktörer att inträffa.
Stimulanser till export av svenska produkter, ekologiskt odlat eller närproducerad mat är istället rätt väg att gå. Vi måste även konsekvent arbete för att tullar och andra typer av blockerande handelshinder tas bort, vilket skulle ge en extra dimension till ambitionen att svensk mat skall säljas över hela världen.
Ambitionen bör vara att ett gediget, långsiktigt och ambitiöst arbete som verkar för en likformning av de regelverk som är av konkurrensmässig natur inom EU genomförs.
På nationell basis bör förutsättningarna utredas om möjligheten att successivt ta ned avgiftsbelastning och genomföra fler förenklingar på det regelområde som är att förknippas med det svenska jordbruket och dess närliggande aktörer.
fredag 17 december 2010
En balanserad vildsvinsstam
Motivering
Vildsvinsstammen i landet har ökat snabbt under senare år. Följderna av den växande vildsvinsstammen har bland annat inneburit ökade skador på åker och jordbruksmark.
Skador som leder till ökade kostnader för den enskilde markägaren, som inte har någon möjlighet att få bidrag eller ersättning för dessa skador.
Riksdagen har beslutat att det ska finnas en vildsvinsstam i Sverige, men den stammen måste vara i balans med naturen och inte växa okontrollerat vilket drabbar markägare. En okontrollerad stam innebär ökade viltskador, större risk för trafikolyckor mm.
Regeringen har vidtagit viktiga åtgärder för att få en balanserad vildsvinsstam i landet. Någon enkel lösning på vildsvinsproblematiken finns dock inte.
Bättre samverkan måste till mellan markägare, jägare, myndigheter så att man på lokal nivå vidtar åtgärder.
Det är av stor vikt att uppmärksamma problemen med en växande vildsvinsstam och vad detta kan få för följder i framtiden.
Med anledning av ovanstående vill vi uppmärksamma regeringen om vikten av att vidta lämpliga åtgärder för att vi ska få en balanserad vildsvinsstam.
Vildsvinsstammen i landet har ökat snabbt under senare år. Följderna av den växande vildsvinsstammen har bland annat inneburit ökade skador på åker och jordbruksmark.
Skador som leder till ökade kostnader för den enskilde markägaren, som inte har någon möjlighet att få bidrag eller ersättning för dessa skador.
Riksdagen har beslutat att det ska finnas en vildsvinsstam i Sverige, men den stammen måste vara i balans med naturen och inte växa okontrollerat vilket drabbar markägare. En okontrollerad stam innebär ökade viltskador, större risk för trafikolyckor mm.
Regeringen har vidtagit viktiga åtgärder för att få en balanserad vildsvinsstam i landet. Någon enkel lösning på vildsvinsproblematiken finns dock inte.
Bättre samverkan måste till mellan markägare, jägare, myndigheter så att man på lokal nivå vidtar åtgärder.
Det är av stor vikt att uppmärksamma problemen med en växande vildsvinsstam och vad detta kan få för följder i framtiden.
Med anledning av ovanstående vill vi uppmärksamma regeringen om vikten av att vidta lämpliga åtgärder för att vi ska få en balanserad vildsvinsstam.
Civil olydnad försvagar demokratin
Motivering
Det svenska jordbrukets djurhållning är bland de bästa i världen. Det finns stränga krav och de verksamma inom jordbruksnäringen är noga med att följa de regler som finns. Både bonden med ett litet jordbruk och de stora företagen vet att deras produkter blir bättre om djuren får leva under bästa möjliga förhållanden. Svensken har ett positivt synsätt till djurhållningen, vilket lett till några av världens bästa produkter.
Trots det finns det de som bestämt sig för att våra djurägare agerar fel bara för att de håller djur. De använder sig ibland av brott mot lagen för att fästa uppmärksamhet på sina ståndpunkter. Dessa aktivister försvagar dessutom vår svenska demokrati. Främst är det pälsdjursfarmningen som drabbats av våld både mot anläggningar och mot enskilda personer. Men även företag som arbetar med fjäderfä och äggproduktion eller djurfodertillverkning har drabbats under de senaste åren. Resultatet är förödande för olika producenter, t.ex. för svenska äggproducenter och för minknäringen. Förutom en enorm extra kostnad och förstörelse av enskild egendom blir alltfler producenter tveksamma till att fortsätta.
Våldet har fått överhand
Det borde vara oacceptabelt för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället måste ta större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla andra företagare.
De ständiga attackerna mot näringsidkarna har gjort att försäkringsbolagen börjat bli tveksamma till att försäkra deras verksamhet och har i ett par fall nekat svenska producenter försäkring för deras egendom. Skulle det sprida sig vore det förödande för svensk produktion.
Om vi inte agerar nu riskerar vi att slå ut hela produktionsgrenar inom det svenska jordbruket. När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
I det demokratiska Sverige på 2000-talet gör djurrättsaktivister allt för att göra just sina röster hörda. Några gör det till och med för att få avtjäna sina straff och propagera ännu en gång i domstolen. Man måste då se över om straffen som utdöms är tillräckliga, eftersom en del aktivister tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.
Det är inte bara jordbruket som drabbas av aktivisternas aktioner. Djurrättsaktivister agerar inte bara mot djurägare och jordbrukare som håller djur, det har förekommit att de också hindrat institutioner och företag som genomför djurförsök. Djurförsök genomförs först efter en noggrann kontroll från samhället via djurförsöksetiska nämnder som godkänner försöken. När samhället har konstaterat att forskarna följer reglerna för att minimera smärtor för djuren måste rättsväsendet vara berett att skydda forskningen och ingripa mot aktivisterna.
Svensk pälsdjursnäring i fara
Konsumenterna köper päls i svenska butiker oavsett om vi har ett förbud mot svensk pälsuppfödning i Sverige eller inte. Om vi t.ex. föder upp minkar i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur produktionen går till. Om vi inte föder upp minkar i vårt land är vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
Under hösten har två stora minkutsläpp genomförts. Detta visar att aktivisterna inte stannar vid fredliga demonstrationer utan deras motstånd tar sig andra uttryck. Det är genom att utveckla svenskt djurskydd i samverkan med olika branschföreträdare, inspektionsmyndigheter och forsknings om resultat kan uppnås. Det är så man utvecklar svenskt djurskydd. Genom dialog och ständiga förbättringar. Inte genom minkutsläpp och skadegörelse. Det är en ordning som inte är acceptabel
Det svenska jordbrukets djurhållning är bland de bästa i världen. Det finns stränga krav och de verksamma inom jordbruksnäringen är noga med att följa de regler som finns. Både bonden med ett litet jordbruk och de stora företagen vet att deras produkter blir bättre om djuren får leva under bästa möjliga förhållanden. Svensken har ett positivt synsätt till djurhållningen, vilket lett till några av världens bästa produkter.
Trots det finns det de som bestämt sig för att våra djurägare agerar fel bara för att de håller djur. De använder sig ibland av brott mot lagen för att fästa uppmärksamhet på sina ståndpunkter. Dessa aktivister försvagar dessutom vår svenska demokrati. Främst är det pälsdjursfarmningen som drabbats av våld både mot anläggningar och mot enskilda personer. Men även företag som arbetar med fjäderfä och äggproduktion eller djurfodertillverkning har drabbats under de senaste åren. Resultatet är förödande för olika producenter, t.ex. för svenska äggproducenter och för minknäringen. Förutom en enorm extra kostnad och förstörelse av enskild egendom blir alltfler producenter tveksamma till att fortsätta.
Våldet har fått överhand
Det borde vara oacceptabelt för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället måste ta större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla andra företagare.
De ständiga attackerna mot näringsidkarna har gjort att försäkringsbolagen börjat bli tveksamma till att försäkra deras verksamhet och har i ett par fall nekat svenska producenter försäkring för deras egendom. Skulle det sprida sig vore det förödande för svensk produktion.
Om vi inte agerar nu riskerar vi att slå ut hela produktionsgrenar inom det svenska jordbruket. När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
I det demokratiska Sverige på 2000-talet gör djurrättsaktivister allt för att göra just sina röster hörda. Några gör det till och med för att få avtjäna sina straff och propagera ännu en gång i domstolen. Man måste då se över om straffen som utdöms är tillräckliga, eftersom en del aktivister tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.
Det är inte bara jordbruket som drabbas av aktivisternas aktioner. Djurrättsaktivister agerar inte bara mot djurägare och jordbrukare som håller djur, det har förekommit att de också hindrat institutioner och företag som genomför djurförsök. Djurförsök genomförs först efter en noggrann kontroll från samhället via djurförsöksetiska nämnder som godkänner försöken. När samhället har konstaterat att forskarna följer reglerna för att minimera smärtor för djuren måste rättsväsendet vara berett att skydda forskningen och ingripa mot aktivisterna.
Svensk pälsdjursnäring i fara
Konsumenterna köper päls i svenska butiker oavsett om vi har ett förbud mot svensk pälsuppfödning i Sverige eller inte. Om vi t.ex. föder upp minkar i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur produktionen går till. Om vi inte föder upp minkar i vårt land är vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
Under hösten har två stora minkutsläpp genomförts. Detta visar att aktivisterna inte stannar vid fredliga demonstrationer utan deras motstånd tar sig andra uttryck. Det är genom att utveckla svenskt djurskydd i samverkan med olika branschföreträdare, inspektionsmyndigheter och forsknings om resultat kan uppnås. Det är så man utvecklar svenskt djurskydd. Genom dialog och ständiga förbättringar. Inte genom minkutsläpp och skadegörelse. Det är en ordning som inte är acceptabel
Skötselplaner för tätortsnära ädellövskog och övrig skog
Motivering
Upprättande av skötselplaner för kommuner med innehav av tätortsnära ädellövskog och övrig skog bör vara obligatorisk.
Områden skall finnas där träd kan växa upp, bli stora och gamla innan de dör. I sådana skogar trivs många växter, djur, insekter och svampar. I sådana skogar trivs människor.
Den biologiska mångfalden kan bibehållas. Kommunägda s.k. parkskogar i anslutning till bostadsområden kan fylla en dubbel funktion.
Dels kan de tätortsnära skogsområdena fylla människors behov av gröna rum för fritidsvistelse, motion och rekreation samt för lekande och lärande för de närboende. barn och ungdomar. Dels kan de vara områden för att upprätthålla en ekologisk mångfald.
Kommunernas vilja och förmåga skiftar i takt med ansvariga politikers intresse och med skiftande ambitionsnivåer hos ansvariga tjänstemän.
Lätt kan några års försummelser i skötseln resultera i att den biologiska mångfalden försämras.
För att stärka långsiktigheten i arbetet bör skötselplaner upprättas och förnyas exempelvis vart tionde år. På vissa orter upprättas idag sådana planer. För att garantera kontinuiteten i denna speciella skötsel bör upprättandet och aktualiserandet av dessa grönstrukturplaner göras obligatoriska och de bör upprättas i samråd med Skogsstyrelsen, ideella naturvårdsorganisationer och därmed ge möjlighet för engagerade medborgare att medverka.
Upprättande av skötselplaner för kommuner med innehav av tätortsnära ädellövskog och övrig skog bör vara obligatorisk.
Områden skall finnas där träd kan växa upp, bli stora och gamla innan de dör. I sådana skogar trivs många växter, djur, insekter och svampar. I sådana skogar trivs människor.
Den biologiska mångfalden kan bibehållas. Kommunägda s.k. parkskogar i anslutning till bostadsområden kan fylla en dubbel funktion.
Dels kan de tätortsnära skogsområdena fylla människors behov av gröna rum för fritidsvistelse, motion och rekreation samt för lekande och lärande för de närboende. barn och ungdomar. Dels kan de vara områden för att upprätthålla en ekologisk mångfald.
Kommunernas vilja och förmåga skiftar i takt med ansvariga politikers intresse och med skiftande ambitionsnivåer hos ansvariga tjänstemän.
Lätt kan några års försummelser i skötseln resultera i att den biologiska mångfalden försämras.
För att stärka långsiktigheten i arbetet bör skötselplaner upprättas och förnyas exempelvis vart tionde år. På vissa orter upprättas idag sådana planer. För att garantera kontinuiteten i denna speciella skötsel bör upprättandet och aktualiserandet av dessa grönstrukturplaner göras obligatoriska och de bör upprättas i samråd med Skogsstyrelsen, ideella naturvårdsorganisationer och därmed ge möjlighet för engagerade medborgare att medverka.
Europeiska riktlinjer för minknäringen
MotiveringSverige ligger vid en jämförelse med andra länder i topp när det gäller djurskydd. Våra regelverk och strävan att skapa långsiktiga förhållanden av högsta klass är omvittnad.
När det gäller svensk minknäring är även den på många sätt ett föredöme.
Företagen som är verksamma inom branschen har under decennier lagt grund för ett förhållningssätt som ständigt utvecklas och förbättras. Det är endast Danmark som kan mäta sig med Sveriges höga ambitionsnivå på området.
Samtidigt är det viktigt att understryka det faktum att svenska uppfödare årligen producerar1,3 miljoner skinn. Världsproduktionen har de senaste fem åren ökat från 28till 34 miljoner skinn på grund av ökad efterfrågan. När det gäller just producenter i andra länder är den kvalitativa nivån avsevärt lägre än i Sverige.
Detta är problematiskt av flera skäl.
Dels så leder denna typ av skillnader att svenska producenter missgynnas i förhållande till sina konkurrenter. En tyngre investeringsbörda i Sverige gör att aktörer i andra länder får ett försprång, något som går emot EU:s intentioner om konkurrens på lika villkor.
Dels så går det ut över djuren. Det faktum att andra länders miniminivå är betydligt lägre än Sveriges gör att minkarna utsätts för ett lidande som inte ligger i linje med svenska utgångspunkter. Det är således av yttersta vikt att dessa ojämna förhållanden snarast åtgärdas.
En väg att gå vore att införa särskilda bestämmelser gällande alla EU länder. En samsyn när det gäller regelverket inom djurskyddsområdet skulle forcera fram en generell kvalitetshöjning, samtidigt som det snedvrida konkurrensförhållandet åtgärdas. Sverige bör med sin framgångsrika och djurvänliga linje vara vägledande i detta arbete.
Beslut i denna riktning skulle även ge de strävsamma företagarna inom minkbranschen lugn och arbetsro. Utgångspunkten måste vara att det endast via ett brett och multilateralt regelverk som vi tillsammans skapar ett fullgott djurskydd. Utifrån den basen ökar förutsättningarna att generellt uppnå bättre villkor för såväl minkar som minkfarmare.
Det är av största vikt att frågan om en samordnad, europeisk syn på minknäring snarast lyfts och behandlas på EU nivå.
När det gäller svensk minknäring är även den på många sätt ett föredöme.
Företagen som är verksamma inom branschen har under decennier lagt grund för ett förhållningssätt som ständigt utvecklas och förbättras. Det är endast Danmark som kan mäta sig med Sveriges höga ambitionsnivå på området.
Samtidigt är det viktigt att understryka det faktum att svenska uppfödare årligen producerar1,3 miljoner skinn. Världsproduktionen har de senaste fem åren ökat från 28till 34 miljoner skinn på grund av ökad efterfrågan. När det gäller just producenter i andra länder är den kvalitativa nivån avsevärt lägre än i Sverige.
Detta är problematiskt av flera skäl.
Dels så leder denna typ av skillnader att svenska producenter missgynnas i förhållande till sina konkurrenter. En tyngre investeringsbörda i Sverige gör att aktörer i andra länder får ett försprång, något som går emot EU:s intentioner om konkurrens på lika villkor.
Dels så går det ut över djuren. Det faktum att andra länders miniminivå är betydligt lägre än Sveriges gör att minkarna utsätts för ett lidande som inte ligger i linje med svenska utgångspunkter. Det är således av yttersta vikt att dessa ojämna förhållanden snarast åtgärdas.
En väg att gå vore att införa särskilda bestämmelser gällande alla EU länder. En samsyn när det gäller regelverket inom djurskyddsområdet skulle forcera fram en generell kvalitetshöjning, samtidigt som det snedvrida konkurrensförhållandet åtgärdas. Sverige bör med sin framgångsrika och djurvänliga linje vara vägledande i detta arbete.
Beslut i denna riktning skulle även ge de strävsamma företagarna inom minkbranschen lugn och arbetsro. Utgångspunkten måste vara att det endast via ett brett och multilateralt regelverk som vi tillsammans skapar ett fullgott djurskydd. Utifrån den basen ökar förutsättningarna att generellt uppnå bättre villkor för såväl minkar som minkfarmare.
Det är av största vikt att frågan om en samordnad, europeisk syn på minknäring snarast lyfts och behandlas på EU nivå.
Organisera vården efter patientflödena
Motivering
Svensk sjukhusvård är oftast organiserad klinikvis med kliniker för kirurgi, medicin, ortopedi osv. ”Stuprörs” och avdelningstänkande har traditionellt kännetecknat svensk sjukhusvård, även om det på senare tid har växt fram nya organisationsmodeller.
När sjukhusvården är traditionellt organiserad, klinikvis finns risken att vårdplatserna inte utnyttjas optimalt . En avdelning kan ha lediga platser, medan det är överbeläggning på en annan.
Multisjuka patienter med flera diagnoser och som behöver kompetens från flera kliniker och specialister kan komma i kläm. Informationen och samarbetet kan också vara bristfälligt.
Därför behövs ett nytänkande, där vården organiseras efter patientflödena och patientens upplevelse istället för efter avdelningstänkande. Köer skulle kunna kortas och tillgängligheten blir bättre om vården organiserades som en sammanhållen kedja där IT håller samman informationen och där alla aktörer i kedjan har tillgång till information om patienten.
Logistiska kedjor uppbyggda kring olika sjukdomar med exempelvis en för stroke, en för höftleder, en för diabetes etc. Vårdgivaren ska oavsett var patienten befinner sig kunna lägga in aktuell information mm.
Jag menar att vi bör verka för att specialisten i framtiden kommer till patienten istället för att patienten flyttas runt mellan olika avdelningar. Resursutnyttjandet och samverkan blir bättre. Multisjuka får en mer samman hållen vård. Patienten sätts i centrum.
Svensk sjukhusvård är oftast organiserad klinikvis med kliniker för kirurgi, medicin, ortopedi osv. ”Stuprörs” och avdelningstänkande har traditionellt kännetecknat svensk sjukhusvård, även om det på senare tid har växt fram nya organisationsmodeller.
När sjukhusvården är traditionellt organiserad, klinikvis finns risken att vårdplatserna inte utnyttjas optimalt . En avdelning kan ha lediga platser, medan det är överbeläggning på en annan.
Multisjuka patienter med flera diagnoser och som behöver kompetens från flera kliniker och specialister kan komma i kläm. Informationen och samarbetet kan också vara bristfälligt.
Därför behövs ett nytänkande, där vården organiseras efter patientflödena och patientens upplevelse istället för efter avdelningstänkande. Köer skulle kunna kortas och tillgängligheten blir bättre om vården organiserades som en sammanhållen kedja där IT håller samman informationen och där alla aktörer i kedjan har tillgång till information om patienten.
Logistiska kedjor uppbyggda kring olika sjukdomar med exempelvis en för stroke, en för höftleder, en för diabetes etc. Vårdgivaren ska oavsett var patienten befinner sig kunna lägga in aktuell information mm.
Jag menar att vi bör verka för att specialisten i framtiden kommer till patienten istället för att patienten flyttas runt mellan olika avdelningar. Resursutnyttjandet och samverkan blir bättre. Multisjuka får en mer samman hållen vård. Patienten sätts i centrum.
Vindkraftverks påverkan på känsliga kulturmiljöer
Motivering
Jag vill med denna motion väcka uppmärksamhet på de problem som enligt min uppfattning ibland kan förekomma i samband med tillståndsgivningen för byggandet av vindkraftsanläggningar i avvägningen emot kulturminnen.
Storskalig utbyggnad av industrianläggningar för produktion av vindkraft är en relativt ny företeelse i landskapet. Förvisso har såväl Riksantikvarieämbetet som Boverket utfärdat råd och anvisningar. Dock finns exempel på tillståndsgivande där man kan ifrågasätta om en rimlig bedömning gjorts gentemot andra intressen. Att vindkraftverk påverkar landskapsbilden är ofrånkomligt.
Att lagstiftningen är till för att pröva och minimera eventuella skador är omtvistligt. Vindkraft är industrianläggningar för att producera el. Vilken inverkan en etablering av industrianläggningar.
ger på landskapsbild, natur och kulturmiljö är ibland en subjektiv bedömning. Dock får höga roterande anläggningar som vindkraftverk en dominerande roll som måste föranleda omsorgsfull prövning.
Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Stora vindkraftverk i nära anslutning till exempelvis kyrkor och kyrkogårdar kan påverka kulturhistoriska värden.
Jag finner det lämpligt att det görs en översyn av de regler som finns och hur tillämpningen har varit för att undvika framtida konflikter mellan vindkraftsetableringar och kulturbyggnader, exempelvis kyrkor med en månghundraårig historia.
Jag vill med denna motion väcka uppmärksamhet på de problem som enligt min uppfattning ibland kan förekomma i samband med tillståndsgivningen för byggandet av vindkraftsanläggningar i avvägningen emot kulturminnen.
Storskalig utbyggnad av industrianläggningar för produktion av vindkraft är en relativt ny företeelse i landskapet. Förvisso har såväl Riksantikvarieämbetet som Boverket utfärdat råd och anvisningar. Dock finns exempel på tillståndsgivande där man kan ifrågasätta om en rimlig bedömning gjorts gentemot andra intressen. Att vindkraftverk påverkar landskapsbilden är ofrånkomligt.
Att lagstiftningen är till för att pröva och minimera eventuella skador är omtvistligt. Vindkraft är industrianläggningar för att producera el. Vilken inverkan en etablering av industrianläggningar.
ger på landskapsbild, natur och kulturmiljö är ibland en subjektiv bedömning. Dock får höga roterande anläggningar som vindkraftverk en dominerande roll som måste föranleda omsorgsfull prövning.
Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Stora vindkraftverk i nära anslutning till exempelvis kyrkor och kyrkogårdar kan påverka kulturhistoriska värden.
Jag finner det lämpligt att det görs en översyn av de regler som finns och hur tillämpningen har varit för att undvika framtida konflikter mellan vindkraftsetableringar och kulturbyggnader, exempelvis kyrkor med en månghundraårig historia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)