Motivering
EU:s regelverk för jordbruket kan innebära att svenska hagar riskera att växa igen och den biologiska mångfalden försämras.
Svenska beteshagar med träd, buskar örter liknar inte en medeleuropeisk hage med oftast rena gräsytor utan träd.
Enligt de nya reglerna får det exempelvis inte finnas fler än 60 träd per hektar för att det ska utgå stöd till en svensk markägare. Hagar med träd betraktas inte som jordbruksmark utan som skog och omfattas inte av jordbrukspolitiken. Regelverket för jordbruksstöd har blivit krångligt.
Trädrika betesmarker bör ges stöd, för att bevara svenska hagar och marker. Biologisk mångfald och svenska vedertagna traditionella skötsel metoder bör gälla och beaktas när miljöersättningar utgår för skötsel av vårt svenska odlingslandskap.
Ovanstående bör beaktas vid kommande EU-förhandlingar.
Visar inlägg med etikett Motioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Motioner. Visa alla inlägg
fredag 17 december 2010
Livstestamente
Motivering
Det finns personer som har ett starkt önskemål att kunna dokumentera sin vilja om personliga önskemål i samband med livets slutskede. Man vill kunna förmedla önskemål till anhöriga och personal även om man hamnat i ett tillstånd då kommunikation inte längre är möjlig. Detta kan exempelvis vara noteringar om vilka anhöriga som ska kallas in vid livshotande tillstånd. Annan typ av information som kan vara bra för sjukvården att känna till, och som bör kunna läggas in i personens journal, är inställningen till exempelvis organdonation.
Journalanteckningar ska givetvis gå att ändra på om man så önskar. Den moderna tekniken tillåter redan att ett annat landsting kan få tillgång till valda delar av patientjournalen som betraktas som absolut nödvändiga, men medger idag inte att just ett livstestamente kan bli tillgängligt. Detta är en klar brist för det är ingenting som säger att insjuknandet sker i hemlandstinget.
Det finns personer som har ett starkt önskemål att kunna dokumentera sin vilja om personliga önskemål i samband med livets slutskede. Man vill kunna förmedla önskemål till anhöriga och personal även om man hamnat i ett tillstånd då kommunikation inte längre är möjlig. Detta kan exempelvis vara noteringar om vilka anhöriga som ska kallas in vid livshotande tillstånd. Annan typ av information som kan vara bra för sjukvården att känna till, och som bör kunna läggas in i personens journal, är inställningen till exempelvis organdonation.
Journalanteckningar ska givetvis gå att ändra på om man så önskar. Den moderna tekniken tillåter redan att ett annat landsting kan få tillgång till valda delar av patientjournalen som betraktas som absolut nödvändiga, men medger idag inte att just ett livstestamente kan bli tillgängligt. Detta är en klar brist för det är ingenting som säger att insjuknandet sker i hemlandstinget.
Översyn av administrationen kring det staliga tandvårdsstödet
Motivering
Under 2008 infördes ett nytt statligt tandvårdsstöd i form av ett allmänt tandvårdsbidrag och ett skydd mot höga kostnader för de med stort behov av tandvård. Det var en viktig och angelägen reform.
Ett av målen med det nya statliga tandvårdsstödet var också att förenkla vårdgivarens administration.
Detta mål har ej till fullo uppfyllts. Många tandläkare har haft och har problem med datorkommunikation och funktion. Detta gäller såväl offentliga som privata vårdgivare. Administrationen har ibland varit betungande och tagit tid från det direkta patientarbetet.
Försäkringskassan har också i vissa fall under inkörningsperioden av de nya reglerna tillämpat återbetalningssanktioner, då kännedom om innehållet i regelverket var liten för den part som hade ansvar för dess tillämpning.
Med anledning av ovanstående bör det göras en översyn så att den offentliga och privata tandvården inte drabbas av ökad administration och högre kostnader.
Under 2008 infördes ett nytt statligt tandvårdsstöd i form av ett allmänt tandvårdsbidrag och ett skydd mot höga kostnader för de med stort behov av tandvård. Det var en viktig och angelägen reform.
Ett av målen med det nya statliga tandvårdsstödet var också att förenkla vårdgivarens administration.
Detta mål har ej till fullo uppfyllts. Många tandläkare har haft och har problem med datorkommunikation och funktion. Detta gäller såväl offentliga som privata vårdgivare. Administrationen har ibland varit betungande och tagit tid från det direkta patientarbetet.
Försäkringskassan har också i vissa fall under inkörningsperioden av de nya reglerna tillämpat återbetalningssanktioner, då kännedom om innehållet i regelverket var liten för den part som hade ansvar för dess tillämpning.
Med anledning av ovanstående bör det göras en översyn så att den offentliga och privata tandvården inte drabbas av ökad administration och högre kostnader.
Bättre stöd till anhöriga
Motivering
Utan anhörigas insatser skulle den offentliga vården få stora problem. Idag hjälper nästan var fjärde vuxen person regelbundet en äldre eller sjuk anhörig i eller utanför det egna hushållet. De anhöriga står för ungefär 70 procent av den totala hjälpvolymen för personer över 75 år. Hjälpen utförs oftast av makan och kan bestå av socialt stöd, tillsyn eller hushållssysslor, men handlar ofta också om personlig hygien, matning och sjukvård. Det är ofta både glädjande och meningsfullt att ta hand om en anhörig men det kan också vara förknippat med oro, tung arbetsbelastning och försämrad ekonomi. Känslan av att inte räcka till och utmattningssymtom är vanliga.
Det är ofta ett självklart val att ta hand om sin sjukliga make eller maka, men faktum är att det inte finns någon sådan skyldighet . Det är kommunen som har ansvaret för att de som bor där får den hjälp de behöver. Den insats som den anhörige gör är en ren besparing för kommunen. Och det är inga småsummor. Bara de insatser som utförs av anhöriga till dementa beräknas spara c:a 40 miljarder kr om året för kommuner och landsting. Anhörigstödet varierar mycket över landet. Ofta tas den anhöriges insats för given.
Med en åldrande befolkning och en växande arbetsbörda för anhöriga är det viktigt att vi utformar ett anhörigstöd så att det blir hållbart i längden, både för individen och för samhället. Misslyckas vi med det riskerar vi de anhörigas hälsa och när de inte orkar längre faller ansvaret för de äldre tillbaka på samhället. Det är hög tid att uppvärdera de anhörigas insatser i samhället och ge dem det stöd de behöver. En översyn bör ske för att klarlägga vilka förändringar som är nödvändiga för att stödet till anhöriga ska bli bättre.
Utan anhörigas insatser skulle den offentliga vården få stora problem. Idag hjälper nästan var fjärde vuxen person regelbundet en äldre eller sjuk anhörig i eller utanför det egna hushållet. De anhöriga står för ungefär 70 procent av den totala hjälpvolymen för personer över 75 år. Hjälpen utförs oftast av makan och kan bestå av socialt stöd, tillsyn eller hushållssysslor, men handlar ofta också om personlig hygien, matning och sjukvård. Det är ofta både glädjande och meningsfullt att ta hand om en anhörig men det kan också vara förknippat med oro, tung arbetsbelastning och försämrad ekonomi. Känslan av att inte räcka till och utmattningssymtom är vanliga.
Det är ofta ett självklart val att ta hand om sin sjukliga make eller maka, men faktum är att det inte finns någon sådan skyldighet . Det är kommunen som har ansvaret för att de som bor där får den hjälp de behöver. Den insats som den anhörige gör är en ren besparing för kommunen. Och det är inga småsummor. Bara de insatser som utförs av anhöriga till dementa beräknas spara c:a 40 miljarder kr om året för kommuner och landsting. Anhörigstödet varierar mycket över landet. Ofta tas den anhöriges insats för given.
Med en åldrande befolkning och en växande arbetsbörda för anhöriga är det viktigt att vi utformar ett anhörigstöd så att det blir hållbart i längden, både för individen och för samhället. Misslyckas vi med det riskerar vi de anhörigas hälsa och när de inte orkar längre faller ansvaret för de äldre tillbaka på samhället. Det är hög tid att uppvärdera de anhörigas insatser i samhället och ge dem det stöd de behöver. En översyn bör ske för att klarlägga vilka förändringar som är nödvändiga för att stödet till anhöriga ska bli bättre.
Regionala valsedlar
Motivering
Valdeltagandet vid det senaste valet till Europaparlamentet blev glädjande nog högt. Emellertid kan än mer göras för att öka deltagandet.
Vi förordar möjligheten till regionala valsedlar. Vi tror att en valsedel som innehåller fler kandidater från den egna regionen kan öka intresset för EU-valet.
I det förra valet föll detta p.g.a. att Valmyndigheten endast åtar sig att distribuera en enda valsedel per parti. En kompletterande regional valsedel slår då undan distributionen av den nationella valsedeln. Mot den bakgrunden var det rätt att inte tillåta regionala valsedlar i valet 2009.
Inför nästa EU-val bör möjligheten att låta Valmyndigheten ges ansvaret för tryck och distribution av regionala valsedlar ses över.
Valdeltagandet vid det senaste valet till Europaparlamentet blev glädjande nog högt. Emellertid kan än mer göras för att öka deltagandet.
Vi förordar möjligheten till regionala valsedlar. Vi tror att en valsedel som innehåller fler kandidater från den egna regionen kan öka intresset för EU-valet.
I det förra valet föll detta p.g.a. att Valmyndigheten endast åtar sig att distribuera en enda valsedel per parti. En kompletterande regional valsedel slår då undan distributionen av den nationella valsedeln. Mot den bakgrunden var det rätt att inte tillåta regionala valsedlar i valet 2009.
Inför nästa EU-val bör möjligheten att låta Valmyndigheten ges ansvaret för tryck och distribution av regionala valsedlar ses över.
Införande av screening för bukaortaaneurysm
Motivering
Årligen avlider c:a 600 svenska män och drygt 200 kvinnor till följd av bukaortaaneurysm. Bråck på stora kroppspulsådern(aorta) i buken är särskilt vanligt hos äldre män. Ett aneurysm upptäcks antingen vid undersökning av buken med ultraljud eller datortomografi, eller först när bristningen sker .Aneurysmet kan opereras i förebyggande syfte. Ett sätt att försöka minska dödligheten i bukaortaaneurysm är att genom screening upptäcka tillståndet i ett tidigt skede.
Omfattande studier har gjorts om behovet och nödvändigheten av att införa screeningprogram. Kan screening minska risken för dödlighet i bukaortaaneurysm,är metoden kostnadseffektiv och etiskt försvarbar är frågor som belysts.
Screening för bukaortaaneurysm hos 65-åriga män pågår bla. i landstingen i Sörmland, Östergötland, Dalarna, Västmanland. Flera landsting är på väg att införa screening.
Landstingens beslut att införa metoden baseras i hög grad på en SBU-rapport från 2008där SBU gör bedömningen att screening för bukaortaaneurysm är en kostnadseffektiv och etiskt försvarbar metod. Nya vetenskapliga rön samt den pågående processen i landets landsting och regioner beträffande screening bör uppmärksammas och ligga till grund för ett nytt ställningstagande vilket skulle innebära en likvärdig vård i hela landet.
Årligen avlider c:a 600 svenska män och drygt 200 kvinnor till följd av bukaortaaneurysm. Bråck på stora kroppspulsådern(aorta) i buken är särskilt vanligt hos äldre män. Ett aneurysm upptäcks antingen vid undersökning av buken med ultraljud eller datortomografi, eller först när bristningen sker .Aneurysmet kan opereras i förebyggande syfte. Ett sätt att försöka minska dödligheten i bukaortaaneurysm är att genom screening upptäcka tillståndet i ett tidigt skede.
Omfattande studier har gjorts om behovet och nödvändigheten av att införa screeningprogram. Kan screening minska risken för dödlighet i bukaortaaneurysm,är metoden kostnadseffektiv och etiskt försvarbar är frågor som belysts.
Screening för bukaortaaneurysm hos 65-åriga män pågår bla. i landstingen i Sörmland, Östergötland, Dalarna, Västmanland. Flera landsting är på väg att införa screening.
Landstingens beslut att införa metoden baseras i hög grad på en SBU-rapport från 2008där SBU gör bedömningen att screening för bukaortaaneurysm är en kostnadseffektiv och etiskt försvarbar metod. Nya vetenskapliga rön samt den pågående processen i landets landsting och regioner beträffande screening bör uppmärksammas och ligga till grund för ett nytt ställningstagande vilket skulle innebära en likvärdig vård i hela landet.
Fortsatt upplysning om kommunismens brott
Motivering
Myndigheten Forum för levande historia är en myndighet som ska arbeta med frågor som rör demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter.
Alliansregeringen har insett informationsbehovet om kommunismens brott och understödjer att Forum för levande historia informerar och genomför upplysningsarbete om kommunismens brott mot mänskligheten på likartat sätt som nationalsocialismens brott mot mänskligheten granskas.
Nämnda upplysningsarbete om kommunismens brott är bland annat riktat till gymnasieskolan som kunskapsuppbyggnad. I en första fas av projektet har fokus legat på regimerna i Kina. Kambodja och Sovjetunionen.
Då upplysningskampanjen pågått en stor del av förra mandatperioden är det positivt att det görs en avstämning av resultatet, samtidigt ska det också finnas möjligheter till ett fortsatt upplysningsarbete om kommunismens brott.
Myndigheten Forum för levande historia är en myndighet som ska arbeta med frågor som rör demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter.
Alliansregeringen har insett informationsbehovet om kommunismens brott och understödjer att Forum för levande historia informerar och genomför upplysningsarbete om kommunismens brott mot mänskligheten på likartat sätt som nationalsocialismens brott mot mänskligheten granskas.
Nämnda upplysningsarbete om kommunismens brott är bland annat riktat till gymnasieskolan som kunskapsuppbyggnad. I en första fas av projektet har fokus legat på regimerna i Kina. Kambodja och Sovjetunionen.
Då upplysningskampanjen pågått en stor del av förra mandatperioden är det positivt att det görs en avstämning av resultatet, samtidigt ska det också finnas möjligheter till ett fortsatt upplysningsarbete om kommunismens brott.
Ett livskraftigt jordbruk
Motivering
Jordbruket är en viktig näring för Sverige. Vårt lands bönder producerar generellt produkter med mycket hög kvalitet. Sett utifrån ett internationellt perspektiv ligger svenska bönder i topp, både när det gäller kvalitetsaspekten och i arbetet med att förbättra miljön. Vi har dessutom ett flertal projekt sjösatta inom stärkelse- och sockerindustrin som om de faller väl ut kan vara av stor betydelse för det framtida jordbruket.
Samtidigt finns det utgångspunkter som är att betrakta som problematiska. Det svenska regelverket för jordbruk är i många avseenden betydligt skarpare än vad som gäller för bönder i övriga Europa. Konsekvensen blir en snedvridning av konkurrens som gör att svenska bönder hamnar i ett underläge gentemot övriga aktörer på marknaden. Detta är inte acceptabelt. Samma villkor måste gälla oavsett om köttet eller spannmålen produceras i Sverige eller något annat land. I regeringens budget ser vi en satsning på regelförenklingar som går i rätt riktning.
I landsbygdsprogrammet för 2007-13 satsas även en riklig summa, 35 miljarder kronor med syftet att förbättra konkurrenskraften, utveckla landsbygdsföretagandet samt ytterligare miljöanpassa det svenska jordbruket Men mer måste göras. Vi kan inte se på när andra aktörer erövrar mark på bekostad av våra svenska bönder som i många fall sitter fast i en djungel av regler och andra typer av bördor.
Sveriges bönder är själva kärnan i arbetet med att utveckla en levande landsbygd och öppna landskap. Inga tillsyningsmyndigheter eller teknokratiskt inriktade yrkesgrupper kan mäta sig med den betydelse bönderna har avseende denna viktiga framtidsfråga. Ur strikt miljömässiga aspekter innehar jordbruket en nyckelroll. Genom projektet Greppanäringen har jordbruket aktivt deltagit i att minska övergödningen, detta måste utvecklas ytterligare i samverkan med Sveriges bönder.
I Blekinge vill vi utveckla den småskaliga livsmedelproduktionen vilket ger möjligheter för företagen inom jordbruk- och livsmedelsektorn att växa. Detta får positiva konsekvenser i form av mer närproducerade livsmedel. Vi ser hur regeringen satsar inom området. Inte minst ambitionen att Sverige skall bli det främsta matlandet i Europa förpliktigar. Samtidigt saknas verkligt skarpa förslag som syftar till att verka i en riktning där aktörer inom sektorn avlastas. Det finns fall där enskilda producenter idag har orimliga bördor i form av avgifter och andra typer av pålagor sett utifrån verksamhetens omfattning. Om vi inte lättar på dessa bördor riskeras en utslagningseffekt av befintliga samt en blockeringseffekt av nya aktörer att inträffa.
Stimulanser till export av svenska produkter, ekologiskt odlat eller närproducerad mat är istället rätt väg att gå. Vi måste även konsekvent arbete för att tullar och andra typer av blockerande handelshinder tas bort, vilket skulle ge en extra dimension till ambitionen att svensk mat skall säljas över hela världen.
Ambitionen bör vara att ett gediget, långsiktigt och ambitiöst arbete som verkar för en likformning av de regelverk som är av konkurrensmässig natur inom EU genomförs.
På nationell basis bör förutsättningarna utredas om möjligheten att successivt ta ned avgiftsbelastning och genomföra fler förenklingar på det regelområde som är att förknippas med det svenska jordbruket och dess närliggande aktörer.
Jordbruket är en viktig näring för Sverige. Vårt lands bönder producerar generellt produkter med mycket hög kvalitet. Sett utifrån ett internationellt perspektiv ligger svenska bönder i topp, både när det gäller kvalitetsaspekten och i arbetet med att förbättra miljön. Vi har dessutom ett flertal projekt sjösatta inom stärkelse- och sockerindustrin som om de faller väl ut kan vara av stor betydelse för det framtida jordbruket.
Samtidigt finns det utgångspunkter som är att betrakta som problematiska. Det svenska regelverket för jordbruk är i många avseenden betydligt skarpare än vad som gäller för bönder i övriga Europa. Konsekvensen blir en snedvridning av konkurrens som gör att svenska bönder hamnar i ett underläge gentemot övriga aktörer på marknaden. Detta är inte acceptabelt. Samma villkor måste gälla oavsett om köttet eller spannmålen produceras i Sverige eller något annat land. I regeringens budget ser vi en satsning på regelförenklingar som går i rätt riktning.
I landsbygdsprogrammet för 2007-13 satsas även en riklig summa, 35 miljarder kronor med syftet att förbättra konkurrenskraften, utveckla landsbygdsföretagandet samt ytterligare miljöanpassa det svenska jordbruket Men mer måste göras. Vi kan inte se på när andra aktörer erövrar mark på bekostad av våra svenska bönder som i många fall sitter fast i en djungel av regler och andra typer av bördor.
Sveriges bönder är själva kärnan i arbetet med att utveckla en levande landsbygd och öppna landskap. Inga tillsyningsmyndigheter eller teknokratiskt inriktade yrkesgrupper kan mäta sig med den betydelse bönderna har avseende denna viktiga framtidsfråga. Ur strikt miljömässiga aspekter innehar jordbruket en nyckelroll. Genom projektet Greppanäringen har jordbruket aktivt deltagit i att minska övergödningen, detta måste utvecklas ytterligare i samverkan med Sveriges bönder.
I Blekinge vill vi utveckla den småskaliga livsmedelproduktionen vilket ger möjligheter för företagen inom jordbruk- och livsmedelsektorn att växa. Detta får positiva konsekvenser i form av mer närproducerade livsmedel. Vi ser hur regeringen satsar inom området. Inte minst ambitionen att Sverige skall bli det främsta matlandet i Europa förpliktigar. Samtidigt saknas verkligt skarpa förslag som syftar till att verka i en riktning där aktörer inom sektorn avlastas. Det finns fall där enskilda producenter idag har orimliga bördor i form av avgifter och andra typer av pålagor sett utifrån verksamhetens omfattning. Om vi inte lättar på dessa bördor riskeras en utslagningseffekt av befintliga samt en blockeringseffekt av nya aktörer att inträffa.
Stimulanser till export av svenska produkter, ekologiskt odlat eller närproducerad mat är istället rätt väg att gå. Vi måste även konsekvent arbete för att tullar och andra typer av blockerande handelshinder tas bort, vilket skulle ge en extra dimension till ambitionen att svensk mat skall säljas över hela världen.
Ambitionen bör vara att ett gediget, långsiktigt och ambitiöst arbete som verkar för en likformning av de regelverk som är av konkurrensmässig natur inom EU genomförs.
På nationell basis bör förutsättningarna utredas om möjligheten att successivt ta ned avgiftsbelastning och genomföra fler förenklingar på det regelområde som är att förknippas med det svenska jordbruket och dess närliggande aktörer.
En balanserad vildsvinsstam
Motivering
Vildsvinsstammen i landet har ökat snabbt under senare år. Följderna av den växande vildsvinsstammen har bland annat inneburit ökade skador på åker och jordbruksmark.
Skador som leder till ökade kostnader för den enskilde markägaren, som inte har någon möjlighet att få bidrag eller ersättning för dessa skador.
Riksdagen har beslutat att det ska finnas en vildsvinsstam i Sverige, men den stammen måste vara i balans med naturen och inte växa okontrollerat vilket drabbar markägare. En okontrollerad stam innebär ökade viltskador, större risk för trafikolyckor mm.
Regeringen har vidtagit viktiga åtgärder för att få en balanserad vildsvinsstam i landet. Någon enkel lösning på vildsvinsproblematiken finns dock inte.
Bättre samverkan måste till mellan markägare, jägare, myndigheter så att man på lokal nivå vidtar åtgärder.
Det är av stor vikt att uppmärksamma problemen med en växande vildsvinsstam och vad detta kan få för följder i framtiden.
Med anledning av ovanstående vill vi uppmärksamma regeringen om vikten av att vidta lämpliga åtgärder för att vi ska få en balanserad vildsvinsstam.
Vildsvinsstammen i landet har ökat snabbt under senare år. Följderna av den växande vildsvinsstammen har bland annat inneburit ökade skador på åker och jordbruksmark.
Skador som leder till ökade kostnader för den enskilde markägaren, som inte har någon möjlighet att få bidrag eller ersättning för dessa skador.
Riksdagen har beslutat att det ska finnas en vildsvinsstam i Sverige, men den stammen måste vara i balans med naturen och inte växa okontrollerat vilket drabbar markägare. En okontrollerad stam innebär ökade viltskador, större risk för trafikolyckor mm.
Regeringen har vidtagit viktiga åtgärder för att få en balanserad vildsvinsstam i landet. Någon enkel lösning på vildsvinsproblematiken finns dock inte.
Bättre samverkan måste till mellan markägare, jägare, myndigheter så att man på lokal nivå vidtar åtgärder.
Det är av stor vikt att uppmärksamma problemen med en växande vildsvinsstam och vad detta kan få för följder i framtiden.
Med anledning av ovanstående vill vi uppmärksamma regeringen om vikten av att vidta lämpliga åtgärder för att vi ska få en balanserad vildsvinsstam.
Civil olydnad försvagar demokratin
Motivering
Det svenska jordbrukets djurhållning är bland de bästa i världen. Det finns stränga krav och de verksamma inom jordbruksnäringen är noga med att följa de regler som finns. Både bonden med ett litet jordbruk och de stora företagen vet att deras produkter blir bättre om djuren får leva under bästa möjliga förhållanden. Svensken har ett positivt synsätt till djurhållningen, vilket lett till några av världens bästa produkter.
Trots det finns det de som bestämt sig för att våra djurägare agerar fel bara för att de håller djur. De använder sig ibland av brott mot lagen för att fästa uppmärksamhet på sina ståndpunkter. Dessa aktivister försvagar dessutom vår svenska demokrati. Främst är det pälsdjursfarmningen som drabbats av våld både mot anläggningar och mot enskilda personer. Men även företag som arbetar med fjäderfä och äggproduktion eller djurfodertillverkning har drabbats under de senaste åren. Resultatet är förödande för olika producenter, t.ex. för svenska äggproducenter och för minknäringen. Förutom en enorm extra kostnad och förstörelse av enskild egendom blir alltfler producenter tveksamma till att fortsätta.
Våldet har fått överhand
Det borde vara oacceptabelt för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället måste ta större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla andra företagare.
De ständiga attackerna mot näringsidkarna har gjort att försäkringsbolagen börjat bli tveksamma till att försäkra deras verksamhet och har i ett par fall nekat svenska producenter försäkring för deras egendom. Skulle det sprida sig vore det förödande för svensk produktion.
Om vi inte agerar nu riskerar vi att slå ut hela produktionsgrenar inom det svenska jordbruket. När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
I det demokratiska Sverige på 2000-talet gör djurrättsaktivister allt för att göra just sina röster hörda. Några gör det till och med för att få avtjäna sina straff och propagera ännu en gång i domstolen. Man måste då se över om straffen som utdöms är tillräckliga, eftersom en del aktivister tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.
Det är inte bara jordbruket som drabbas av aktivisternas aktioner. Djurrättsaktivister agerar inte bara mot djurägare och jordbrukare som håller djur, det har förekommit att de också hindrat institutioner och företag som genomför djurförsök. Djurförsök genomförs först efter en noggrann kontroll från samhället via djurförsöksetiska nämnder som godkänner försöken. När samhället har konstaterat att forskarna följer reglerna för att minimera smärtor för djuren måste rättsväsendet vara berett att skydda forskningen och ingripa mot aktivisterna.
Svensk pälsdjursnäring i fara
Konsumenterna köper päls i svenska butiker oavsett om vi har ett förbud mot svensk pälsuppfödning i Sverige eller inte. Om vi t.ex. föder upp minkar i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur produktionen går till. Om vi inte föder upp minkar i vårt land är vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
Under hösten har två stora minkutsläpp genomförts. Detta visar att aktivisterna inte stannar vid fredliga demonstrationer utan deras motstånd tar sig andra uttryck. Det är genom att utveckla svenskt djurskydd i samverkan med olika branschföreträdare, inspektionsmyndigheter och forsknings om resultat kan uppnås. Det är så man utvecklar svenskt djurskydd. Genom dialog och ständiga förbättringar. Inte genom minkutsläpp och skadegörelse. Det är en ordning som inte är acceptabel
Det svenska jordbrukets djurhållning är bland de bästa i världen. Det finns stränga krav och de verksamma inom jordbruksnäringen är noga med att följa de regler som finns. Både bonden med ett litet jordbruk och de stora företagen vet att deras produkter blir bättre om djuren får leva under bästa möjliga förhållanden. Svensken har ett positivt synsätt till djurhållningen, vilket lett till några av världens bästa produkter.
Trots det finns det de som bestämt sig för att våra djurägare agerar fel bara för att de håller djur. De använder sig ibland av brott mot lagen för att fästa uppmärksamhet på sina ståndpunkter. Dessa aktivister försvagar dessutom vår svenska demokrati. Främst är det pälsdjursfarmningen som drabbats av våld både mot anläggningar och mot enskilda personer. Men även företag som arbetar med fjäderfä och äggproduktion eller djurfodertillverkning har drabbats under de senaste åren. Resultatet är förödande för olika producenter, t.ex. för svenska äggproducenter och för minknäringen. Förutom en enorm extra kostnad och förstörelse av enskild egendom blir alltfler producenter tveksamma till att fortsätta.
Våldet har fått överhand
Det borde vara oacceptabelt för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället måste ta större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla andra företagare.
De ständiga attackerna mot näringsidkarna har gjort att försäkringsbolagen börjat bli tveksamma till att försäkra deras verksamhet och har i ett par fall nekat svenska producenter försäkring för deras egendom. Skulle det sprida sig vore det förödande för svensk produktion.
Om vi inte agerar nu riskerar vi att slå ut hela produktionsgrenar inom det svenska jordbruket. När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
I det demokratiska Sverige på 2000-talet gör djurrättsaktivister allt för att göra just sina röster hörda. Några gör det till och med för att få avtjäna sina straff och propagera ännu en gång i domstolen. Man måste då se över om straffen som utdöms är tillräckliga, eftersom en del aktivister tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.
Det är inte bara jordbruket som drabbas av aktivisternas aktioner. Djurrättsaktivister agerar inte bara mot djurägare och jordbrukare som håller djur, det har förekommit att de också hindrat institutioner och företag som genomför djurförsök. Djurförsök genomförs först efter en noggrann kontroll från samhället via djurförsöksetiska nämnder som godkänner försöken. När samhället har konstaterat att forskarna följer reglerna för att minimera smärtor för djuren måste rättsväsendet vara berett att skydda forskningen och ingripa mot aktivisterna.
Svensk pälsdjursnäring i fara
Konsumenterna köper päls i svenska butiker oavsett om vi har ett förbud mot svensk pälsuppfödning i Sverige eller inte. Om vi t.ex. föder upp minkar i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur produktionen går till. Om vi inte föder upp minkar i vårt land är vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
Under hösten har två stora minkutsläpp genomförts. Detta visar att aktivisterna inte stannar vid fredliga demonstrationer utan deras motstånd tar sig andra uttryck. Det är genom att utveckla svenskt djurskydd i samverkan med olika branschföreträdare, inspektionsmyndigheter och forsknings om resultat kan uppnås. Det är så man utvecklar svenskt djurskydd. Genom dialog och ständiga förbättringar. Inte genom minkutsläpp och skadegörelse. Det är en ordning som inte är acceptabel
Skötselplaner för tätortsnära ädellövskog och övrig skog
Motivering
Upprättande av skötselplaner för kommuner med innehav av tätortsnära ädellövskog och övrig skog bör vara obligatorisk.
Områden skall finnas där träd kan växa upp, bli stora och gamla innan de dör. I sådana skogar trivs många växter, djur, insekter och svampar. I sådana skogar trivs människor.
Den biologiska mångfalden kan bibehållas. Kommunägda s.k. parkskogar i anslutning till bostadsområden kan fylla en dubbel funktion.
Dels kan de tätortsnära skogsområdena fylla människors behov av gröna rum för fritidsvistelse, motion och rekreation samt för lekande och lärande för de närboende. barn och ungdomar. Dels kan de vara områden för att upprätthålla en ekologisk mångfald.
Kommunernas vilja och förmåga skiftar i takt med ansvariga politikers intresse och med skiftande ambitionsnivåer hos ansvariga tjänstemän.
Lätt kan några års försummelser i skötseln resultera i att den biologiska mångfalden försämras.
För att stärka långsiktigheten i arbetet bör skötselplaner upprättas och förnyas exempelvis vart tionde år. På vissa orter upprättas idag sådana planer. För att garantera kontinuiteten i denna speciella skötsel bör upprättandet och aktualiserandet av dessa grönstrukturplaner göras obligatoriska och de bör upprättas i samråd med Skogsstyrelsen, ideella naturvårdsorganisationer och därmed ge möjlighet för engagerade medborgare att medverka.
Upprättande av skötselplaner för kommuner med innehav av tätortsnära ädellövskog och övrig skog bör vara obligatorisk.
Områden skall finnas där träd kan växa upp, bli stora och gamla innan de dör. I sådana skogar trivs många växter, djur, insekter och svampar. I sådana skogar trivs människor.
Den biologiska mångfalden kan bibehållas. Kommunägda s.k. parkskogar i anslutning till bostadsområden kan fylla en dubbel funktion.
Dels kan de tätortsnära skogsområdena fylla människors behov av gröna rum för fritidsvistelse, motion och rekreation samt för lekande och lärande för de närboende. barn och ungdomar. Dels kan de vara områden för att upprätthålla en ekologisk mångfald.
Kommunernas vilja och förmåga skiftar i takt med ansvariga politikers intresse och med skiftande ambitionsnivåer hos ansvariga tjänstemän.
Lätt kan några års försummelser i skötseln resultera i att den biologiska mångfalden försämras.
För att stärka långsiktigheten i arbetet bör skötselplaner upprättas och förnyas exempelvis vart tionde år. På vissa orter upprättas idag sådana planer. För att garantera kontinuiteten i denna speciella skötsel bör upprättandet och aktualiserandet av dessa grönstrukturplaner göras obligatoriska och de bör upprättas i samråd med Skogsstyrelsen, ideella naturvårdsorganisationer och därmed ge möjlighet för engagerade medborgare att medverka.
Europeiska riktlinjer för minknäringen
MotiveringSverige ligger vid en jämförelse med andra länder i topp när det gäller djurskydd. Våra regelverk och strävan att skapa långsiktiga förhållanden av högsta klass är omvittnad.
När det gäller svensk minknäring är även den på många sätt ett föredöme.
Företagen som är verksamma inom branschen har under decennier lagt grund för ett förhållningssätt som ständigt utvecklas och förbättras. Det är endast Danmark som kan mäta sig med Sveriges höga ambitionsnivå på området.
Samtidigt är det viktigt att understryka det faktum att svenska uppfödare årligen producerar1,3 miljoner skinn. Världsproduktionen har de senaste fem åren ökat från 28till 34 miljoner skinn på grund av ökad efterfrågan. När det gäller just producenter i andra länder är den kvalitativa nivån avsevärt lägre än i Sverige.
Detta är problematiskt av flera skäl.
Dels så leder denna typ av skillnader att svenska producenter missgynnas i förhållande till sina konkurrenter. En tyngre investeringsbörda i Sverige gör att aktörer i andra länder får ett försprång, något som går emot EU:s intentioner om konkurrens på lika villkor.
Dels så går det ut över djuren. Det faktum att andra länders miniminivå är betydligt lägre än Sveriges gör att minkarna utsätts för ett lidande som inte ligger i linje med svenska utgångspunkter. Det är således av yttersta vikt att dessa ojämna förhållanden snarast åtgärdas.
En väg att gå vore att införa särskilda bestämmelser gällande alla EU länder. En samsyn när det gäller regelverket inom djurskyddsområdet skulle forcera fram en generell kvalitetshöjning, samtidigt som det snedvrida konkurrensförhållandet åtgärdas. Sverige bör med sin framgångsrika och djurvänliga linje vara vägledande i detta arbete.
Beslut i denna riktning skulle även ge de strävsamma företagarna inom minkbranschen lugn och arbetsro. Utgångspunkten måste vara att det endast via ett brett och multilateralt regelverk som vi tillsammans skapar ett fullgott djurskydd. Utifrån den basen ökar förutsättningarna att generellt uppnå bättre villkor för såväl minkar som minkfarmare.
Det är av största vikt att frågan om en samordnad, europeisk syn på minknäring snarast lyfts och behandlas på EU nivå.
När det gäller svensk minknäring är även den på många sätt ett föredöme.
Företagen som är verksamma inom branschen har under decennier lagt grund för ett förhållningssätt som ständigt utvecklas och förbättras. Det är endast Danmark som kan mäta sig med Sveriges höga ambitionsnivå på området.
Samtidigt är det viktigt att understryka det faktum att svenska uppfödare årligen producerar1,3 miljoner skinn. Världsproduktionen har de senaste fem åren ökat från 28till 34 miljoner skinn på grund av ökad efterfrågan. När det gäller just producenter i andra länder är den kvalitativa nivån avsevärt lägre än i Sverige.
Detta är problematiskt av flera skäl.
Dels så leder denna typ av skillnader att svenska producenter missgynnas i förhållande till sina konkurrenter. En tyngre investeringsbörda i Sverige gör att aktörer i andra länder får ett försprång, något som går emot EU:s intentioner om konkurrens på lika villkor.
Dels så går det ut över djuren. Det faktum att andra länders miniminivå är betydligt lägre än Sveriges gör att minkarna utsätts för ett lidande som inte ligger i linje med svenska utgångspunkter. Det är således av yttersta vikt att dessa ojämna förhållanden snarast åtgärdas.
En väg att gå vore att införa särskilda bestämmelser gällande alla EU länder. En samsyn när det gäller regelverket inom djurskyddsområdet skulle forcera fram en generell kvalitetshöjning, samtidigt som det snedvrida konkurrensförhållandet åtgärdas. Sverige bör med sin framgångsrika och djurvänliga linje vara vägledande i detta arbete.
Beslut i denna riktning skulle även ge de strävsamma företagarna inom minkbranschen lugn och arbetsro. Utgångspunkten måste vara att det endast via ett brett och multilateralt regelverk som vi tillsammans skapar ett fullgott djurskydd. Utifrån den basen ökar förutsättningarna att generellt uppnå bättre villkor för såväl minkar som minkfarmare.
Det är av största vikt att frågan om en samordnad, europeisk syn på minknäring snarast lyfts och behandlas på EU nivå.
Organisera vården efter patientflödena
Motivering
Svensk sjukhusvård är oftast organiserad klinikvis med kliniker för kirurgi, medicin, ortopedi osv. ”Stuprörs” och avdelningstänkande har traditionellt kännetecknat svensk sjukhusvård, även om det på senare tid har växt fram nya organisationsmodeller.
När sjukhusvården är traditionellt organiserad, klinikvis finns risken att vårdplatserna inte utnyttjas optimalt . En avdelning kan ha lediga platser, medan det är överbeläggning på en annan.
Multisjuka patienter med flera diagnoser och som behöver kompetens från flera kliniker och specialister kan komma i kläm. Informationen och samarbetet kan också vara bristfälligt.
Därför behövs ett nytänkande, där vården organiseras efter patientflödena och patientens upplevelse istället för efter avdelningstänkande. Köer skulle kunna kortas och tillgängligheten blir bättre om vården organiserades som en sammanhållen kedja där IT håller samman informationen och där alla aktörer i kedjan har tillgång till information om patienten.
Logistiska kedjor uppbyggda kring olika sjukdomar med exempelvis en för stroke, en för höftleder, en för diabetes etc. Vårdgivaren ska oavsett var patienten befinner sig kunna lägga in aktuell information mm.
Jag menar att vi bör verka för att specialisten i framtiden kommer till patienten istället för att patienten flyttas runt mellan olika avdelningar. Resursutnyttjandet och samverkan blir bättre. Multisjuka får en mer samman hållen vård. Patienten sätts i centrum.
Svensk sjukhusvård är oftast organiserad klinikvis med kliniker för kirurgi, medicin, ortopedi osv. ”Stuprörs” och avdelningstänkande har traditionellt kännetecknat svensk sjukhusvård, även om det på senare tid har växt fram nya organisationsmodeller.
När sjukhusvården är traditionellt organiserad, klinikvis finns risken att vårdplatserna inte utnyttjas optimalt . En avdelning kan ha lediga platser, medan det är överbeläggning på en annan.
Multisjuka patienter med flera diagnoser och som behöver kompetens från flera kliniker och specialister kan komma i kläm. Informationen och samarbetet kan också vara bristfälligt.
Därför behövs ett nytänkande, där vården organiseras efter patientflödena och patientens upplevelse istället för efter avdelningstänkande. Köer skulle kunna kortas och tillgängligheten blir bättre om vården organiserades som en sammanhållen kedja där IT håller samman informationen och där alla aktörer i kedjan har tillgång till information om patienten.
Logistiska kedjor uppbyggda kring olika sjukdomar med exempelvis en för stroke, en för höftleder, en för diabetes etc. Vårdgivaren ska oavsett var patienten befinner sig kunna lägga in aktuell information mm.
Jag menar att vi bör verka för att specialisten i framtiden kommer till patienten istället för att patienten flyttas runt mellan olika avdelningar. Resursutnyttjandet och samverkan blir bättre. Multisjuka får en mer samman hållen vård. Patienten sätts i centrum.
Vindkraftverks påverkan på känsliga kulturmiljöer
Motivering
Jag vill med denna motion väcka uppmärksamhet på de problem som enligt min uppfattning ibland kan förekomma i samband med tillståndsgivningen för byggandet av vindkraftsanläggningar i avvägningen emot kulturminnen.
Storskalig utbyggnad av industrianläggningar för produktion av vindkraft är en relativt ny företeelse i landskapet. Förvisso har såväl Riksantikvarieämbetet som Boverket utfärdat råd och anvisningar. Dock finns exempel på tillståndsgivande där man kan ifrågasätta om en rimlig bedömning gjorts gentemot andra intressen. Att vindkraftverk påverkar landskapsbilden är ofrånkomligt.
Att lagstiftningen är till för att pröva och minimera eventuella skador är omtvistligt. Vindkraft är industrianläggningar för att producera el. Vilken inverkan en etablering av industrianläggningar.
ger på landskapsbild, natur och kulturmiljö är ibland en subjektiv bedömning. Dock får höga roterande anläggningar som vindkraftverk en dominerande roll som måste föranleda omsorgsfull prövning.
Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Stora vindkraftverk i nära anslutning till exempelvis kyrkor och kyrkogårdar kan påverka kulturhistoriska värden.
Jag finner det lämpligt att det görs en översyn av de regler som finns och hur tillämpningen har varit för att undvika framtida konflikter mellan vindkraftsetableringar och kulturbyggnader, exempelvis kyrkor med en månghundraårig historia.
Jag vill med denna motion väcka uppmärksamhet på de problem som enligt min uppfattning ibland kan förekomma i samband med tillståndsgivningen för byggandet av vindkraftsanläggningar i avvägningen emot kulturminnen.
Storskalig utbyggnad av industrianläggningar för produktion av vindkraft är en relativt ny företeelse i landskapet. Förvisso har såväl Riksantikvarieämbetet som Boverket utfärdat råd och anvisningar. Dock finns exempel på tillståndsgivande där man kan ifrågasätta om en rimlig bedömning gjorts gentemot andra intressen. Att vindkraftverk påverkar landskapsbilden är ofrånkomligt.
Att lagstiftningen är till för att pröva och minimera eventuella skador är omtvistligt. Vindkraft är industrianläggningar för att producera el. Vilken inverkan en etablering av industrianläggningar.
ger på landskapsbild, natur och kulturmiljö är ibland en subjektiv bedömning. Dock får höga roterande anläggningar som vindkraftverk en dominerande roll som måste föranleda omsorgsfull prövning.
Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Stora vindkraftverk i nära anslutning till exempelvis kyrkor och kyrkogårdar kan påverka kulturhistoriska värden.
Jag finner det lämpligt att det görs en översyn av de regler som finns och hur tillämpningen har varit för att undvika framtida konflikter mellan vindkraftsetableringar och kulturbyggnader, exempelvis kyrkor med en månghundraårig historia.
Sydostlänken
Motivering
Djuphamnen i Karlshamn är en av Sveriges största hamnar och har dessutom ett strategiskt läge som gör att den får en naturligt stor betydelse för hela landet. Av Sveriges 52 hamnar låg Djuphamnen 2007 på en sjunde plats mätt i mängden gods som passerar – 7,3 miljoner ton – och av den sittande regeringen bedömts som intressant när det gäller framtida satsningar, och den kan komma att få en viktig roll för såväl snabba som miljövänliga transporter till och från Asien via transsibiriska järnvägen. Samtidigt stärks Sveriges förmåga att hävda sig på de nya transportmarknaderna i och omkring Baltikum.
Västra hörnet av Blekinge tillsammans med de intilliggande kommunerna i Skåne och Småland utgör den mest industriintensiva regionen i södra Sverige och är hem till väl kända industrier som Volvo PV, Ikea, Stora Enso, Södra Cell och Aarhus/Karlshamns AB. Alla kännetecknas av stora och tunga godsflöden och har samtliga visioner om en expansion mot Östeuropa. Företagen satsar också resurser på förstudier. Sydostlänken som infrastruktursatsning är mycket viktig om vi skall värna om att arbetstillfällena som dessa företag skapar i regionen blir kvar.
Med Sydostlänken menas den järnväg för sammankoppling av Södra stambanan och Blekinge kustbanan via Olofström. För att koppla samman den redan elektrifierade kustbanan med den befintliga järnvägssträckningen mellan Olofström och Älmhult – en ännu ej elektrifierad sträcka i stort behov av upprustning – krävs endast 12 kilometer järnväg. Det är byggnationen av själva Sydostlänken som enligt vår mening bör ha högst prioritet i nuläget.
Ur ett nationellt infrastrukturperspektiv innebär en utbyggnad av Sydostlänken och en förbättring av kvaliteten på närmast angränsande järnvägssträckor en relativt liten satsning. En sådan satsning skulle dock sannolikt få mycket positiva effekter på såväl regionen som resten av landet.
En satsning på Sydostlänken skulle innebära att skillnader i möjlighet för olika delar av landet att utveckla sitt näringsliv jämnas ut samtidigt som sårbarheten minskar och flexibiliteten ökar i det befintliga spårsystemet. Satsningen skulle också innebära en viss avlastning i angränsande regioner som exempelvis Skåne. På lokal nivå skulle driftsäkerheten för bland annat Volvos transporter mot Belgien och Göteborg ökas.
En utbyggnad av Sydostlänken innebär att transporter som idag sker på väg istället skulle gå via järnväg, vilket inte bara är rimligt ur klimatsynpunkt utan dessutom minskar risken för olyckor.
En utbyggnad av Sydostlänken innebär stora förbättringar på i princip varje punkt om man jämför med hur situationen ser ut idag. De lokala och regionala möjligheterna till tillväxt och utveckling förbättras, miljön och säkerheten gynnas och det redan etablerade spårsystemet blir mindre sårbart. I längden gynnas hela Sverige.
Regeringen bör undersöka förutsättningarna att inför nästa planperiod påbörja en analys av en utbyggd sydostlänk.
Djuphamnen i Karlshamn är en av Sveriges största hamnar och har dessutom ett strategiskt läge som gör att den får en naturligt stor betydelse för hela landet. Av Sveriges 52 hamnar låg Djuphamnen 2007 på en sjunde plats mätt i mängden gods som passerar – 7,3 miljoner ton – och av den sittande regeringen bedömts som intressant när det gäller framtida satsningar, och den kan komma att få en viktig roll för såväl snabba som miljövänliga transporter till och från Asien via transsibiriska järnvägen. Samtidigt stärks Sveriges förmåga att hävda sig på de nya transportmarknaderna i och omkring Baltikum.
Västra hörnet av Blekinge tillsammans med de intilliggande kommunerna i Skåne och Småland utgör den mest industriintensiva regionen i södra Sverige och är hem till väl kända industrier som Volvo PV, Ikea, Stora Enso, Södra Cell och Aarhus/Karlshamns AB. Alla kännetecknas av stora och tunga godsflöden och har samtliga visioner om en expansion mot Östeuropa. Företagen satsar också resurser på förstudier. Sydostlänken som infrastruktursatsning är mycket viktig om vi skall värna om att arbetstillfällena som dessa företag skapar i regionen blir kvar.
Med Sydostlänken menas den järnväg för sammankoppling av Södra stambanan och Blekinge kustbanan via Olofström. För att koppla samman den redan elektrifierade kustbanan med den befintliga järnvägssträckningen mellan Olofström och Älmhult – en ännu ej elektrifierad sträcka i stort behov av upprustning – krävs endast 12 kilometer järnväg. Det är byggnationen av själva Sydostlänken som enligt vår mening bör ha högst prioritet i nuläget.
Ur ett nationellt infrastrukturperspektiv innebär en utbyggnad av Sydostlänken och en förbättring av kvaliteten på närmast angränsande järnvägssträckor en relativt liten satsning. En sådan satsning skulle dock sannolikt få mycket positiva effekter på såväl regionen som resten av landet.
En satsning på Sydostlänken skulle innebära att skillnader i möjlighet för olika delar av landet att utveckla sitt näringsliv jämnas ut samtidigt som sårbarheten minskar och flexibiliteten ökar i det befintliga spårsystemet. Satsningen skulle också innebära en viss avlastning i angränsande regioner som exempelvis Skåne. På lokal nivå skulle driftsäkerheten för bland annat Volvos transporter mot Belgien och Göteborg ökas.
En utbyggnad av Sydostlänken innebär att transporter som idag sker på väg istället skulle gå via järnväg, vilket inte bara är rimligt ur klimatsynpunkt utan dessutom minskar risken för olyckor.
En utbyggnad av Sydostlänken innebär stora förbättringar på i princip varje punkt om man jämför med hur situationen ser ut idag. De lokala och regionala möjligheterna till tillväxt och utveckling förbättras, miljön och säkerheten gynnas och det redan etablerade spårsystemet blir mindre sårbart. I längden gynnas hela Sverige.
Regeringen bör undersöka förutsättningarna att inför nästa planperiod påbörja en analys av en utbyggd sydostlänk.
Ökat behov av geriatriker
Motivering
Svenskarna är ett åldrande folk. För var ny dag som går ökar den äldre andelen svenskar gentemot den yngre. Inom en inte allt för avlägsen framtid väntas en fjärdedel av alla svenskar tillhöra den grupp vi brukar kalla för äldre. I takt med att antalet äldre ökar så ökar också vårdbehovet och kravet på fler vårdplatser. Därför anser vi att vi måste fortsätta det positiva arbete som Alliansregeringen genomfört för landets äldre. Det är vår mening att tillgången till geriatriker, specialiserade läkare med kunskap om åldrandets sjukdomar bör kunna utökas. Vilket i förlängningen minskar belastningen i den övriga vården, och då främst inom akutsjukvården.
Sverige behöver därför fler utbildade geriatriker, många av dem vi har idag närmar sig pensionsålder. Uppskattningsvis finns det idag ca 500 yrkesverksamma geriatriker i Sverige. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting har varje år 25 nya geriatriker sitt inträde på arbetsmarknaden, samtidigt som 15–20 per år går i pension. Detta innebär ett mycket lågt nettotillskott varje år i förhållande till det ökade antalet äldre.
Att utöka antalet geriatriker synes vara det mest effektiva sättet att snabbt få till stånd rätt vård och behandling för landets äldre. Därför anser vi att vi bör fortsätta det goda arbetet som alliansarbetet påbörjat och därtill arbeta för att utbilda fler specialister i geriatrik.
Svenskarna är ett åldrande folk. För var ny dag som går ökar den äldre andelen svenskar gentemot den yngre. Inom en inte allt för avlägsen framtid väntas en fjärdedel av alla svenskar tillhöra den grupp vi brukar kalla för äldre. I takt med att antalet äldre ökar så ökar också vårdbehovet och kravet på fler vårdplatser. Därför anser vi att vi måste fortsätta det positiva arbete som Alliansregeringen genomfört för landets äldre. Det är vår mening att tillgången till geriatriker, specialiserade läkare med kunskap om åldrandets sjukdomar bör kunna utökas. Vilket i förlängningen minskar belastningen i den övriga vården, och då främst inom akutsjukvården.
Sverige behöver därför fler utbildade geriatriker, många av dem vi har idag närmar sig pensionsålder. Uppskattningsvis finns det idag ca 500 yrkesverksamma geriatriker i Sverige. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting har varje år 25 nya geriatriker sitt inträde på arbetsmarknaden, samtidigt som 15–20 per år går i pension. Detta innebär ett mycket lågt nettotillskott varje år i förhållande till det ökade antalet äldre.
Att utöka antalet geriatriker synes vara det mest effektiva sättet att snabbt få till stånd rätt vård och behandling för landets äldre. Därför anser vi att vi bör fortsätta det goda arbetet som alliansarbetet påbörjat och därtill arbeta för att utbilda fler specialister i geriatrik.
Rätt person på rätt plats inom vården
Motivering
Vården är en kunskapsorganisation där medarbetarna, deras kompetens och engagemang är avgörande för såväl kvalitet som resultat. Ingen annan bransch har så stor andel högutbildade medarbetare. Med en sådan koncentration av kompetens är det viktigt att de anställda har arbetsuppgifter som matchar deras sakkunskaper. I allt för stor utsträckning ser vi idag hur läkare tvingas lägga tid på administrativt arbete och hur medarbetare ”växer fast” i specifika vårdområden.
Vår målsättning måste vara att ge personalen en större delaktighet i sitt arbete samt bättre arbetsvillkor. Detta kan skapas på en mängd olika vis, det är viktigt att rätt person arbetar med rätt uppgifter på rätt arbetsplats.
Rätt person på rätt plats
En grundläggande del i arbetet med att effektivisera vården är att skilja administrativt arbete från praktiskt vårdande. Genom att låta särskilt avdelad personal utföra rent administrativt arbete frigörs patienttid för såväl läkare som sjuksköterskor. Kort sagt bör vårdpersonal ges mer tid för att göra det de är utbildade till – att arbeta med och hjälpa patienter. Vidare bör sjuksköterskornas och undersköterskornas arbetsuppgifter inriktas mer mot medicinsk vård. Med fler och bredare kompetenskrav och karriärvägar kan yrket både förnyas och utvecklas.
För att öppenvården ska klara de utmaningar i form av ökat vårdbehov och brist på specialistkompetenser den står inför behöver fler specialistläkare anställas. Det bör också bli lättare att byta specialitet eller omskola sig. För dessa bör skräddarsydda utbildningar, anpassade efter varje läkares kompetensram och framtid erbjudas. Även för sjuksköterskor måste det bli lättare att omskola eller vidareutbilda sig.
För vårdpersonal som så önskar bör möjligheten att bedriva klinisk forskning bli en realitet. Efter år i sin bransch kan få personer mäta sig med den sakkunskap en vårdanställd besitter. Därav torde de vara en stor tillgång även vid klinisk forskning. Idag är det två skilda karriärsspår att utbilda sig inom vården eller att bedriva klinisk forskning.
Ökad mångfald i vården
Vården och dess personal står inför en rad utmaningar och möjligheter. Centralt i detta står vikten av en mångfald för såväl vårdtagare som vårdpersonal. Genom nya utvecklingsmöjligheter och fler vägar till entreprenörskap kan vi få fler attraktiva arbetsgivare inom vårdsektorn. Tiden då landstingen var ensamma arbetsgivare inom området är förbi. Jag menar därför att vi måste uppmuntra alternativa driftsformer för personalen. Många är de undersökningar som styrker att anställda i mindre organisationer oftast har större välbefinnande än i större. Ökade utmaningsrätter är en väg att gå, vilken jag tror är nödvändigt för att vi ska få fler unga att söka sig till hälso- och sjukvårdssektorn och för att de som idag arbetar där ska välja att stanna kvar. Valfrihetssystem och kundvalsmodeller gynnar såväl patienter som de som valt ett vårdyrke.
Svensk vård är bra – men kan bli bättre. Genom effektiviseringar, mer patienttid för läkare, ökad mångfald och större anpassningar kan fler människor få den vård de behöver inom rimlig tid. Med en större flexibilitet i vårdyrkena samt ökade vidareutbildningsmöjligheter kan vi få en dynamisk vård med såväl patient som personal i centrum.
Vården är en kunskapsorganisation där medarbetarna, deras kompetens och engagemang är avgörande för såväl kvalitet som resultat. Ingen annan bransch har så stor andel högutbildade medarbetare. Med en sådan koncentration av kompetens är det viktigt att de anställda har arbetsuppgifter som matchar deras sakkunskaper. I allt för stor utsträckning ser vi idag hur läkare tvingas lägga tid på administrativt arbete och hur medarbetare ”växer fast” i specifika vårdområden.
Vår målsättning måste vara att ge personalen en större delaktighet i sitt arbete samt bättre arbetsvillkor. Detta kan skapas på en mängd olika vis, det är viktigt att rätt person arbetar med rätt uppgifter på rätt arbetsplats.
Rätt person på rätt plats
En grundläggande del i arbetet med att effektivisera vården är att skilja administrativt arbete från praktiskt vårdande. Genom att låta särskilt avdelad personal utföra rent administrativt arbete frigörs patienttid för såväl läkare som sjuksköterskor. Kort sagt bör vårdpersonal ges mer tid för att göra det de är utbildade till – att arbeta med och hjälpa patienter. Vidare bör sjuksköterskornas och undersköterskornas arbetsuppgifter inriktas mer mot medicinsk vård. Med fler och bredare kompetenskrav och karriärvägar kan yrket både förnyas och utvecklas.
För att öppenvården ska klara de utmaningar i form av ökat vårdbehov och brist på specialistkompetenser den står inför behöver fler specialistläkare anställas. Det bör också bli lättare att byta specialitet eller omskola sig. För dessa bör skräddarsydda utbildningar, anpassade efter varje läkares kompetensram och framtid erbjudas. Även för sjuksköterskor måste det bli lättare att omskola eller vidareutbilda sig.
För vårdpersonal som så önskar bör möjligheten att bedriva klinisk forskning bli en realitet. Efter år i sin bransch kan få personer mäta sig med den sakkunskap en vårdanställd besitter. Därav torde de vara en stor tillgång även vid klinisk forskning. Idag är det två skilda karriärsspår att utbilda sig inom vården eller att bedriva klinisk forskning.
Ökad mångfald i vården
Vården och dess personal står inför en rad utmaningar och möjligheter. Centralt i detta står vikten av en mångfald för såväl vårdtagare som vårdpersonal. Genom nya utvecklingsmöjligheter och fler vägar till entreprenörskap kan vi få fler attraktiva arbetsgivare inom vårdsektorn. Tiden då landstingen var ensamma arbetsgivare inom området är förbi. Jag menar därför att vi måste uppmuntra alternativa driftsformer för personalen. Många är de undersökningar som styrker att anställda i mindre organisationer oftast har större välbefinnande än i större. Ökade utmaningsrätter är en väg att gå, vilken jag tror är nödvändigt för att vi ska få fler unga att söka sig till hälso- och sjukvårdssektorn och för att de som idag arbetar där ska välja att stanna kvar. Valfrihetssystem och kundvalsmodeller gynnar såväl patienter som de som valt ett vårdyrke.
Svensk vård är bra – men kan bli bättre. Genom effektiviseringar, mer patienttid för läkare, ökad mångfald och större anpassningar kan fler människor få den vård de behöver inom rimlig tid. Med en större flexibilitet i vårdyrkena samt ökade vidareutbildningsmöjligheter kan vi få en dynamisk vård med såväl patient som personal i centrum.
Brott på anstalter
Motivering
Att dömda brottslingar fortsätter att begå brott även efter det att de omhändertagits är ett återkommande fenomen. På landets anstalter polisanmäls varje år brott, såsom narkotikabrott, skadegörelse, misshandel och olika former av hot. Ytterst få av dessa anmälningar leder dock till åtal. En uppskattning pekar mot att knappt var tionde polisanmälan av ett brott begått på anstalt leder till åtal.
Detta sänder inte bara ut signaler om att det är accepterat att begå brott, utan kan också försvåra vid bedömningar av om den dömde har gjort sig förtjänt av villkorlig frigivning eller tidsbestämning av livstidsstraff.
Den bakomliggande faktorn till detta sägs vara att åklagarna ej finner det mödan värt att åtala någon som redan sitter omhändertagen för ett längre straff. De undantagsfall som leder till åtal består i regel av grövre brott, såsom mord eller grövre fall av misshandel. Bakgrunden är att domstolsväsendet mycket sällan dömer redan omhändertagna brottslingar till ytterligare påföljder. Detta leder till att de mindre brotten på anstalterna ofta prioriteras bort. I slutänden medför detta en oacceptabel situation som inte bara är fel ur en rent juridisk synvinkel, utan även skapar en stor otrygghet på landets anstalter, för såväl dömda brottslingar som personal.
Det är en olycklig väg att gå att se mellan fingrarna på mindre brott, bara för att gärningsmännen redan funnits skyldiga till ett annat brott. En lagöverträdelse är en lagöverträdelse och bör behandlas lika, oavsett om den begås på öppen gata eller bakom anstaltens låsta dörrar.
En skärpt tillsyn och uppföljning av de polisanmälningar som görs på landets anstalter är således en viktig prioritering för såväl rättssäkerheten som tryggheten på redan idag otrygga platser. Undertecknad önskar således att riksdagen tar ställning för bättre uppföljning och mindre överseende avseende brott som begås på anstalter.
Att dömda brottslingar fortsätter att begå brott även efter det att de omhändertagits är ett återkommande fenomen. På landets anstalter polisanmäls varje år brott, såsom narkotikabrott, skadegörelse, misshandel och olika former av hot. Ytterst få av dessa anmälningar leder dock till åtal. En uppskattning pekar mot att knappt var tionde polisanmälan av ett brott begått på anstalt leder till åtal.
Detta sänder inte bara ut signaler om att det är accepterat att begå brott, utan kan också försvåra vid bedömningar av om den dömde har gjort sig förtjänt av villkorlig frigivning eller tidsbestämning av livstidsstraff.
Den bakomliggande faktorn till detta sägs vara att åklagarna ej finner det mödan värt att åtala någon som redan sitter omhändertagen för ett längre straff. De undantagsfall som leder till åtal består i regel av grövre brott, såsom mord eller grövre fall av misshandel. Bakgrunden är att domstolsväsendet mycket sällan dömer redan omhändertagna brottslingar till ytterligare påföljder. Detta leder till att de mindre brotten på anstalterna ofta prioriteras bort. I slutänden medför detta en oacceptabel situation som inte bara är fel ur en rent juridisk synvinkel, utan även skapar en stor otrygghet på landets anstalter, för såväl dömda brottslingar som personal.
Det är en olycklig väg att gå att se mellan fingrarna på mindre brott, bara för att gärningsmännen redan funnits skyldiga till ett annat brott. En lagöverträdelse är en lagöverträdelse och bör behandlas lika, oavsett om den begås på öppen gata eller bakom anstaltens låsta dörrar.
En skärpt tillsyn och uppföljning av de polisanmälningar som görs på landets anstalter är således en viktig prioritering för såväl rättssäkerheten som tryggheten på redan idag otrygga platser. Undertecknad önskar således att riksdagen tar ställning för bättre uppföljning och mindre överseende avseende brott som begås på anstalter.
En jämställd och likvärdig vård
Motivering
Utvärderingar och uppföljningar gjorda av Socialstyrelsen visar att kvinnor i betydligt större omfattning än män uppsöker läkare. Kostnaderna för kvinnors läkarbesök är även, totalt sett, cirka 16 procent högre än för män. Trots detta får män ofta nyare och därmed dyrare läkemedel än kvinnor. Samtidigt rapporterar kvinnor oftare biverkningar och läkemedelsrelaterad sjuklighet än män.
Dessa exempel är bara några få i raden som pekar på att den svenska vården är sämre anpassad till kvinnors behov och förutsättningar än till mäns. Det är för mig oacceptabelt att könet ska styra och i slutänden avgöra kvaliteten och träffsäkerheten på den vård som erbjuds landets sjuka. Det kan antagas att kvinnors mer frekventa vårdnyttjande speglar en frustration över bristande omhändertagande och en mindre effektiv vård. Ett exempel på detta är hur kvinnor med kroniska smärttillstånd upprepat vänder sig till den öppna vården.
Jag anser att vi mer måste uppmärksamma skillnader mellan könen i vårdens bemötande.
Kvinnor och män ska erbjudas och ges jämställd och likvärdig vård. En viktig del i detta är att utprovning av läkemedel ska ske på både kvinnor och män. I dagsläget är män föremål för en stor majoritet av all läkemedelsutprovning, trots att kvinnor och män ofta uppvisar olika symtom vid samma sjukdom. I slutänden innebär det minskad träffsäkerhet och sämre resultat vid läkemedelsbehandling av kvinnor. Vidare anser jag att nya behandlingsmetoder, läkemedel och diagnostik också ska anpassas utifrån kvinnors villkor, någonting som sker allt för sällan idag. Kort sagt efterlyser jag att genusperspektivet ska genomsyra vården på ett naturligt sätt. I allt ifrån vård och omsorg till forskning och medicinsk utveckling bör man i större utsträckning ta hänsyn till både mäns och kvinnors behov och förutsättningar.
Utvärderingar och uppföljningar gjorda av Socialstyrelsen visar att kvinnor i betydligt större omfattning än män uppsöker läkare. Kostnaderna för kvinnors läkarbesök är även, totalt sett, cirka 16 procent högre än för män. Trots detta får män ofta nyare och därmed dyrare läkemedel än kvinnor. Samtidigt rapporterar kvinnor oftare biverkningar och läkemedelsrelaterad sjuklighet än män.
Dessa exempel är bara några få i raden som pekar på att den svenska vården är sämre anpassad till kvinnors behov och förutsättningar än till mäns. Det är för mig oacceptabelt att könet ska styra och i slutänden avgöra kvaliteten och träffsäkerheten på den vård som erbjuds landets sjuka. Det kan antagas att kvinnors mer frekventa vårdnyttjande speglar en frustration över bristande omhändertagande och en mindre effektiv vård. Ett exempel på detta är hur kvinnor med kroniska smärttillstånd upprepat vänder sig till den öppna vården.
Jag anser att vi mer måste uppmärksamma skillnader mellan könen i vårdens bemötande.
Kvinnor och män ska erbjudas och ges jämställd och likvärdig vård. En viktig del i detta är att utprovning av läkemedel ska ske på både kvinnor och män. I dagsläget är män föremål för en stor majoritet av all läkemedelsutprovning, trots att kvinnor och män ofta uppvisar olika symtom vid samma sjukdom. I slutänden innebär det minskad träffsäkerhet och sämre resultat vid läkemedelsbehandling av kvinnor. Vidare anser jag att nya behandlingsmetoder, läkemedel och diagnostik också ska anpassas utifrån kvinnors villkor, någonting som sker allt för sällan idag. Kort sagt efterlyser jag att genusperspektivet ska genomsyra vården på ett naturligt sätt. I allt ifrån vård och omsorg till forskning och medicinsk utveckling bör man i större utsträckning ta hänsyn till både mäns och kvinnors behov och förutsättningar.
Läkemedelsinformation för äldre
Motivering
Alliansregeringen har inlett ett ytterst viktigt arbete för landets alla äldre. Men arbetet måste fortsätta för att fler ska kunna leva ett gott liv. För många äldre innebär medicinering att de kan leva ett gott liv trots fysisk eller psykisk ohälsa. Bland de boende på särskilda boenden är det snarare en regel än ett undantag att dagligen inta mer än tio olika mediciner. Läkemedelsanvändning är dock i många fall komplicerat och kan medföra betydande hälsorisker. Bristande information vid läkemedelsanvändning kan ofta leda till såväl övermedicinering som onödiga kostnader för såväl den enskilde som samhället i stort. Mer än var fjärde äldre patient får enligt Socialstyrelsen idag läkemedel som är direkt olämpliga för äldre människor.
Problem av denna karaktär konstaterades under mitten av 1990-talet av bland andra Socialstyrelsen. I lokala försök har man sedan dess försökt motverka de potentiella problem som felanvändning av läkemedel kan medföra. Inom ramarna för dessa har man analyserat och diskuterat patienters totala läkemedelsanvändning i samråd med läkemedelskunniga, för att på så sätt förhindra att mediciner nyttjas i kombinationer som är kontraproduktiva eller rent av skadliga för patienten. Enligt försökens utvärderingar har denna typ av läkemedelsinformation entydigt lett till positiva effekter såsom mindre läkemedelsbehov och minskade symptom. I en av studierna sjönk läkemedelskostnaderna för läkemedelsbrukarna med över 1 400 kronor per vårdtagare till följd av upptäckter av tidigare övermedicineringar. Kort sagt leder läkemedelsinformation för äldre ofta till oförändrat eller ökat välbefinnande, till en minskad läkemedelskostnad. En studie gjord vid Karolinska Universitetssjukhuset visar att en av tre akuta sjukhusinläggningar där patienten är över 70 år beror på läkemedelsbiverkningar.
Idag genomförs läkemedelsgenomgångar i en handfull kommuner och landsting runt om i Sverige. Utfallen och attityderna kring dessa är entydigt mycket goda och tyder på att liknande resultat skulle kunna uppnås i övriga landet. Då kunskapen om dessa verksamheter är liten och oförankrad menar jag att frågan om läkemedelsinformation för äldre bör lyftas till det nationella planet.
Med anledning av ovanstående menar jag därmed att en fortsatt riksomfattande satsning på läkemedelsinformation bör prioriteras. Fler kommuner och landsting bör göra läkemedelsgenomgångar. Detta skulle medföra långtgående effekter för Sveriges sjuka, såväl ekonomiskt som i höjning av livskvalitet.
Alliansregeringen har inlett ett ytterst viktigt arbete för landets alla äldre. Men arbetet måste fortsätta för att fler ska kunna leva ett gott liv. För många äldre innebär medicinering att de kan leva ett gott liv trots fysisk eller psykisk ohälsa. Bland de boende på särskilda boenden är det snarare en regel än ett undantag att dagligen inta mer än tio olika mediciner. Läkemedelsanvändning är dock i många fall komplicerat och kan medföra betydande hälsorisker. Bristande information vid läkemedelsanvändning kan ofta leda till såväl övermedicinering som onödiga kostnader för såväl den enskilde som samhället i stort. Mer än var fjärde äldre patient får enligt Socialstyrelsen idag läkemedel som är direkt olämpliga för äldre människor.
Problem av denna karaktär konstaterades under mitten av 1990-talet av bland andra Socialstyrelsen. I lokala försök har man sedan dess försökt motverka de potentiella problem som felanvändning av läkemedel kan medföra. Inom ramarna för dessa har man analyserat och diskuterat patienters totala läkemedelsanvändning i samråd med läkemedelskunniga, för att på så sätt förhindra att mediciner nyttjas i kombinationer som är kontraproduktiva eller rent av skadliga för patienten. Enligt försökens utvärderingar har denna typ av läkemedelsinformation entydigt lett till positiva effekter såsom mindre läkemedelsbehov och minskade symptom. I en av studierna sjönk läkemedelskostnaderna för läkemedelsbrukarna med över 1 400 kronor per vårdtagare till följd av upptäckter av tidigare övermedicineringar. Kort sagt leder läkemedelsinformation för äldre ofta till oförändrat eller ökat välbefinnande, till en minskad läkemedelskostnad. En studie gjord vid Karolinska Universitetssjukhuset visar att en av tre akuta sjukhusinläggningar där patienten är över 70 år beror på läkemedelsbiverkningar.
Idag genomförs läkemedelsgenomgångar i en handfull kommuner och landsting runt om i Sverige. Utfallen och attityderna kring dessa är entydigt mycket goda och tyder på att liknande resultat skulle kunna uppnås i övriga landet. Då kunskapen om dessa verksamheter är liten och oförankrad menar jag att frågan om läkemedelsinformation för äldre bör lyftas till det nationella planet.
Med anledning av ovanstående menar jag därmed att en fortsatt riksomfattande satsning på läkemedelsinformation bör prioriteras. Fler kommuner och landsting bör göra läkemedelsgenomgångar. Detta skulle medföra långtgående effekter för Sveriges sjuka, såväl ekonomiskt som i höjning av livskvalitet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)