Socialdemokraterna presenterade nyligen sin skuggbudget.
Där gav de bland annat besked om att:
● Företag, även i Blekinge, kan vänta sig kraftiga skattehöjningar ● Partiet säger nej till jobbskatteavdraget, men vill ändå ha det kvar ● Bidragssystemen ska byggas ut
Tillsammans bildar dessa tre ingredienser en jobbfientlig cocktail som riskerar att slå direkt mot företag och löntagare.
Att säga en sak, men att göra en annan, är inte en ärlig politik. Socialdemokraterna visar tydligt på hur detta kan yttra sig när partiet säger sig vilja satsa på jobb, men samtidigt gör det mindre attraktivt att jobba. Partiet säger sig vilja stödja företagande, men drar sig ändå inte för att höja skatter och öka regelbördor. Partiet säger sig vilja bryta bidragsberoende, men gör det mindre lön-samt att gå från bidrag till jobb.
Ta till exempel löftet i S- budgeten som beskrivs som satsningar på små-och medelstora företag. Det är en ambition som vi i Moderaterna och Alliansen delar. Moderaterna och Alliansen arbetar enträget med att ta bort hinder och göra vardagen enklare för företagen.
Men att nu som Socialdemokraterna föreslår, öka skatterna på jobb och företagande med drygt 30 miljarder är att gå i motsatt riktning. Deras förslag kommer med precision att slå direkt mot jobben. Till exempel kommer fördubblingen av arbetsgivaravgifter för att anställa unga öka företagens kostnader.
Och med ökad kostnad kommer sannolikt intresset för att anställa minska. I slutänden blir det ungdomarna i Sverige och Blekinge som hamnar i kläm. Och det är allvarligt.
Dubbelbottnat är också att den ekonomiska grunden för många av de reformer som Socialdemokraterna räknar upp består av de pengar partiet räknar hem genom att säga nej till jobbskatteavdraget.
Samtidigt som Socialdemokraterna trots allt deklarerar att avdraget ska finnas kvar vid ett regeringsskifte. Partiet finansierar med andra ord reformlöften med pengar som inte finns. Frågan till Blekinges socialdemokratiska riksdagsledamöter blir följaktligen: Hur tänkte ni där, Kerstin Haglö, Peter Jeppsson och Suzanne Svensson? Vilka av de reformer ni nu föreslår ska bort?
Frågan är vad väljarna kan förvänta sig? Blir det med Stefan Löfven som statsminister skattehöjningar för både dem som driver företag och för löntagare? Vilken linje ska gälla? Är det Vänsterns totala motstånd, Miljöpartiets halvhjärtade motstånd eller Socialdemokraternas "vi får vänta och se"-politik? Viktiga frågor som väljarna har rätt att få ett tydligt svar på.
● Företag, även i Blekinge, kan vänta sig kraftiga skattehöjningar ● Partiet säger nej till jobbskatteavdraget, men vill ändå ha det kvar ● Bidragssystemen ska byggas ut
Tillsammans bildar dessa tre ingredienser en jobbfientlig cocktail som riskerar att slå direkt mot företag och löntagare.
Att säga en sak, men att göra en annan, är inte en ärlig politik. Socialdemokraterna visar tydligt på hur detta kan yttra sig när partiet säger sig vilja satsa på jobb, men samtidigt gör det mindre attraktivt att jobba. Partiet säger sig vilja stödja företagande, men drar sig ändå inte för att höja skatter och öka regelbördor. Partiet säger sig vilja bryta bidragsberoende, men gör det mindre lön-samt att gå från bidrag till jobb.
Ta till exempel löftet i S- budgeten som beskrivs som satsningar på små-och medelstora företag. Det är en ambition som vi i Moderaterna och Alliansen delar. Moderaterna och Alliansen arbetar enträget med att ta bort hinder och göra vardagen enklare för företagen.
Men att nu som Socialdemokraterna föreslår, öka skatterna på jobb och företagande med drygt 30 miljarder är att gå i motsatt riktning. Deras förslag kommer med precision att slå direkt mot jobben. Till exempel kommer fördubblingen av arbetsgivaravgifter för att anställa unga öka företagens kostnader.
Och med ökad kostnad kommer sannolikt intresset för att anställa minska. I slutänden blir det ungdomarna i Sverige och Blekinge som hamnar i kläm. Och det är allvarligt.
Dubbelbottnat är också att den ekonomiska grunden för många av de reformer som Socialdemokraterna räknar upp består av de pengar partiet räknar hem genom att säga nej till jobbskatteavdraget.
Samtidigt som Socialdemokraterna trots allt deklarerar att avdraget ska finnas kvar vid ett regeringsskifte. Partiet finansierar med andra ord reformlöften med pengar som inte finns. Frågan till Blekinges socialdemokratiska riksdagsledamöter blir följaktligen: Hur tänkte ni där, Kerstin Haglö, Peter Jeppsson och Suzanne Svensson? Vilka av de reformer ni nu föreslår ska bort?
Frågan är vad väljarna kan förvänta sig? Blir det med Stefan Löfven som statsminister skattehöjningar för både dem som driver företag och för löntagare? Vilken linje ska gälla? Är det Vänsterns totala motstånd, Miljöpartiets halvhjärtade motstånd eller Socialdemokraternas "vi får vänta och se"-politik? Viktiga frågor som väljarna har rätt att få ett tydligt svar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar