Det ska vara lätt att vara anhörig- det är tillräckligt svårt ändå!

Anhöriga är livsviktiga. Utan anhöriga skulle den offentliga vården kollapsa.
Idag hjälper nästan var fjärde vuxen person regelbundet en äldre eller sjuk anhörig i eller utanför det egna hushållet. De anhöriga står för ungefär 70 procent av den totala hjälpvolymen för personer över 75 år. Hjälpen utförs oftast av makan och kan bestå av socialt stöd, tillsyn eller hushållssysslor, men handlar ofta också om personlig hygien, matning och sjukvård.
Det är ofta både glädjande och meningsfyllt att ta hand om en anhörig men det kan också vara förknippat med oro, tung arbetsbelastning och försämrad ekonomi. Känslan av att inte räcka till och utmattningssymtom är vanliga.

Det är ofta ett självklart val att ta hand om sin sjukliga make eller maka, men faktum är att det inte finns någon sådan skyldighet. Det är kommunen som har ansvaret för att de som bor där får den hjälp de behöver. Den insats som den anhörige gör är en ren besparing för kommunen. Och det är inga småsummor vi talar om. Bara de insatser som utförs av anhöriga till dementa beräknas spara 40 miljarder om året för kommuner och landsting.

Anhörigstödet varierar mycket över landet. Ofta tas den anhöriga för given. Jag har träffat många kvinnor som nästan gått på knäna och behövt avlösning men nekats stöd eftersom lagen säger att det är den sjuke, kanske även lätt demente maken, som ska söka stöd. Han förstår inte hennes situation, men det är hon som går under utan hjälp. Det är inte acceptabelt. De anhörigas insatser är ovärderliga. Jag och Moderaterna vill därför arbeta för följande förändringar i anhörigstödet:

Kommunerna ska sluta ta anhörigas insatser för givna och istället fråga efter vilket stöd de behöver. Det är den anhörige och inte den äldre eller sjuke som ska avgöra vilket anhörigstöd och avlastning som behövs.

Anhörigstödet ska vara lika över landet. Kommunerna ska ta fram en individuell stödplan och egen kontaktperson för varje anhörigvårdare. Stödet måste anpassas till varje situation och utgå från den anhöriges behov.

Anhörigstödet ska mätas jämföras och utvärderas. Det bör ingå i Socialstyrelsens eller SKL:s kvalitetsmätningar.

Inför en pensionsgrundande närståendepenning. Man ska inte behöva lida ekonomiskt för att man ger sina nära en god omvårdnad. Eftersom det ofta handlar om kvinnor är det också en viktig jämställdhetsfråga.

Inför VAF - ersättning för vård av sjuk förälder. På samma sätt som föräldrar kan stanna hemma med ersättning för vård av sjukt barn, bör man kunna få ersättning för att följa en sjuk förälder till sjukhuset.

Med en åldrande befolkning och en växande arbetsbörda för anhöriga är det viktigt att vi utformar ett anhörigstöd så att det blir hållbart i längden, både för individ och samhälle. Misslyckas vi med det riskerar vi de anhörigas hälsa, och när de inte orkar längre faller ansvaret för de äldre tillbaka på samhället. Det är hög tid att uppvärdera de anhörigas insatser i samhället och ge dem det stöd de behöver!