fredagen den 17:e december 2010

Brott på anstalter

Motivering

Att dömda brottslingar fortsätter att begå brott även efter det att de omhändertagits är ett återkommande fenomen. På landets anstalter polisanmäls varje år brott, såsom narkotikabrott, skadegörelse, misshandel och olika former av hot. Ytterst få av dessa anmälningar leder dock till åtal. En uppskattning pekar mot att knappt var tionde polisanmälan av ett brott begått på anstalt leder till åtal.
Detta sänder inte bara ut signaler om att det är accepterat att begå brott, utan kan också försvåra vid bedömningar av om den dömde har gjort sig förtjänt av villkorlig frigivning eller tidsbestämning av livstidsstraff.

Den bakomliggande faktorn till detta sägs vara att åklagarna ej finner det mödan värt att åtala någon som redan sitter omhändertagen för ett längre straff. De undantagsfall som leder till åtal består i regel av grövre brott, såsom mord eller grövre fall av misshandel. Bakgrunden är att domstolsväsendet mycket sällan dömer redan omhändertagna brottslingar till ytterligare påföljder. Detta leder till att de mindre brotten på anstalterna ofta prioriteras bort. I slutänden medför detta en oacceptabel situation som inte bara är fel ur en rent juridisk synvinkel, utan även skapar en stor otrygghet på landets anstalter, för såväl dömda brottslingar som personal.

Det är en olycklig väg att gå att se mellan fingrarna på mindre brott, bara för att gärningsmännen redan funnits skyldiga till ett annat brott. En lagöverträdelse är en lagöverträdelse och bör behandlas lika, oavsett om den begås på öppen gata eller bakom anstaltens låsta dörrar.

En skärpt tillsyn och uppföljning av de polisanmälningar som görs på landets anstalter är således en viktig prioritering för såväl rättssäkerheten som tryggheten på redan idag otrygga platser. Undertecknad önskar således att riksdagen tar ställning för bättre uppföljning och mindre överseende avseende brott som begås på anstalter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar