Civil olydnad försvagar demokratin

Motivering

Det svenska jordbrukets djurhållning är bland de bästa i världen. Det finns stränga krav och de verksamma inom jordbruksnäringen är noga med att följa de regler som finns. Både bonden med ett litet jordbruk och de stora företagen vet att deras produkter blir bättre om djuren får leva under bästa möjliga förhållanden. Svensken har ett positivt synsätt till djurhållningen, vilket lett till några av världens bästa produkter.

Trots det finns det de som bestämt sig för att våra djurägare agerar fel bara för att de håller djur. De använder sig ibland av brott mot lagen för att fästa uppmärksamhet på sina ståndpunkter. Dessa aktivister försvagar dessutom vår svenska demokrati. Främst är det pälsdjursfarmningen som drabbats av våld både mot anläggningar och mot enskilda personer. Men även företag som arbetar med fjäderfä och äggproduktion eller djurfodertillverkning har drabbats under de senaste åren. Resultatet är förödande för olika producenter, t.ex. för svenska äggproducenter och för minknäringen. Förutom en enorm extra kostnad och förstörelse av enskild egendom blir alltfler producenter tveksamma till att fortsätta.
Våldet har fått överhand

Det borde vara oacceptabelt för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället måste ta större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla andra företagare.
De ständiga attackerna mot näringsidkarna har gjort att försäkringsbolagen börjat bli tveksamma till att försäkra deras verksamhet och har i ett par fall nekat svenska producenter försäkring för deras egendom. Skulle det sprida sig vore det förödande för svensk produktion.

Om vi inte agerar nu riskerar vi att slå ut hela produktionsgrenar inom det svenska jordbruket. När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
I det demokratiska Sverige på 2000-talet gör djurrättsaktivister allt för att göra just sina röster hörda. Några gör det till och med för att få avtjäna sina straff och propagera ännu en gång i domstolen. Man måste då se över om straffen som utdöms är tillräckliga, eftersom en del aktivister tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.

Det är inte bara jordbruket som drabbas av aktivisternas aktioner. Djurrättsaktivister agerar inte bara mot djurägare och jordbrukare som håller djur, det har förekommit att de också hindrat institutioner och företag som genomför djurförsök. Djurförsök genomförs först efter en noggrann kontroll från samhället via djurförsöksetiska nämnder som godkänner försöken. När samhället har konstaterat att forskarna följer reglerna för att minimera smärtor för djuren måste rättsväsendet vara berett att skydda forskningen och ingripa mot aktivisterna.

Svensk pälsdjursnäring i fara

Konsumenterna köper päls i svenska butiker oavsett om vi har ett förbud mot svensk pälsuppfödning i Sverige eller inte. Om vi t.ex. föder upp minkar i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur produktionen går till. Om vi inte föder upp minkar i vårt land är vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.

Under hösten har två stora minkutsläpp genomförts. Detta visar att aktivisterna inte stannar vid fredliga demonstrationer utan deras motstånd tar sig andra uttryck. Det är genom att utveckla svenskt djurskydd i samverkan med olika branschföreträdare, inspektionsmyndigheter och forsknings om resultat kan uppnås. Det är så man utvecklar svenskt djurskydd. Genom dialog och ständiga förbättringar. Inte genom minkutsläpp och skadegörelse. Det är en ordning som inte är acceptabel