Motivering
EU:s regelverk för jordbruket kan innebära att svenska hagar riskera att växa igen och den biologiska mångfalden försämras.
Svenska beteshagar med träd, buskar örter liknar inte en medeleuropeisk hage med oftast rena gräsytor utan träd.
Enligt de nya reglerna får det exempelvis inte finnas fler än 60 träd per hektar för att det ska utgå stöd till en svensk markägare. Hagar med träd betraktas inte som jordbruksmark utan som skog och omfattas inte av jordbrukspolitiken. Regelverket för jordbruksstöd har blivit krångligt.
Trädrika betesmarker bör ges stöd, för att bevara svenska hagar och marker. Biologisk mångfald och svenska vedertagna traditionella skötsel metoder bör gälla och beaktas när miljöersättningar utgår för skötsel av vårt svenska odlingslandskap.
Ovanstående bör beaktas vid kommande EU-förhandlingar.
fredag 17 december 2010
Livstestamente
Motivering
Det finns personer som har ett starkt önskemål att kunna dokumentera sin vilja om personliga önskemål i samband med livets slutskede. Man vill kunna förmedla önskemål till anhöriga och personal även om man hamnat i ett tillstånd då kommunikation inte längre är möjlig. Detta kan exempelvis vara noteringar om vilka anhöriga som ska kallas in vid livshotande tillstånd. Annan typ av information som kan vara bra för sjukvården att känna till, och som bör kunna läggas in i personens journal, är inställningen till exempelvis organdonation.
Journalanteckningar ska givetvis gå att ändra på om man så önskar. Den moderna tekniken tillåter redan att ett annat landsting kan få tillgång till valda delar av patientjournalen som betraktas som absolut nödvändiga, men medger idag inte att just ett livstestamente kan bli tillgängligt. Detta är en klar brist för det är ingenting som säger att insjuknandet sker i hemlandstinget.
Det finns personer som har ett starkt önskemål att kunna dokumentera sin vilja om personliga önskemål i samband med livets slutskede. Man vill kunna förmedla önskemål till anhöriga och personal även om man hamnat i ett tillstånd då kommunikation inte längre är möjlig. Detta kan exempelvis vara noteringar om vilka anhöriga som ska kallas in vid livshotande tillstånd. Annan typ av information som kan vara bra för sjukvården att känna till, och som bör kunna läggas in i personens journal, är inställningen till exempelvis organdonation.
Journalanteckningar ska givetvis gå att ändra på om man så önskar. Den moderna tekniken tillåter redan att ett annat landsting kan få tillgång till valda delar av patientjournalen som betraktas som absolut nödvändiga, men medger idag inte att just ett livstestamente kan bli tillgängligt. Detta är en klar brist för det är ingenting som säger att insjuknandet sker i hemlandstinget.
Översyn av administrationen kring det staliga tandvårdsstödet
Motivering
Under 2008 infördes ett nytt statligt tandvårdsstöd i form av ett allmänt tandvårdsbidrag och ett skydd mot höga kostnader för de med stort behov av tandvård. Det var en viktig och angelägen reform.
Ett av målen med det nya statliga tandvårdsstödet var också att förenkla vårdgivarens administration.
Detta mål har ej till fullo uppfyllts. Många tandläkare har haft och har problem med datorkommunikation och funktion. Detta gäller såväl offentliga som privata vårdgivare. Administrationen har ibland varit betungande och tagit tid från det direkta patientarbetet.
Försäkringskassan har också i vissa fall under inkörningsperioden av de nya reglerna tillämpat återbetalningssanktioner, då kännedom om innehållet i regelverket var liten för den part som hade ansvar för dess tillämpning.
Med anledning av ovanstående bör det göras en översyn så att den offentliga och privata tandvården inte drabbas av ökad administration och högre kostnader.
Under 2008 infördes ett nytt statligt tandvårdsstöd i form av ett allmänt tandvårdsbidrag och ett skydd mot höga kostnader för de med stort behov av tandvård. Det var en viktig och angelägen reform.
Ett av målen med det nya statliga tandvårdsstödet var också att förenkla vårdgivarens administration.
Detta mål har ej till fullo uppfyllts. Många tandläkare har haft och har problem med datorkommunikation och funktion. Detta gäller såväl offentliga som privata vårdgivare. Administrationen har ibland varit betungande och tagit tid från det direkta patientarbetet.
Försäkringskassan har också i vissa fall under inkörningsperioden av de nya reglerna tillämpat återbetalningssanktioner, då kännedom om innehållet i regelverket var liten för den part som hade ansvar för dess tillämpning.
Med anledning av ovanstående bör det göras en översyn så att den offentliga och privata tandvården inte drabbas av ökad administration och högre kostnader.
Bättre stöd till anhöriga
Motivering
Utan anhörigas insatser skulle den offentliga vården få stora problem. Idag hjälper nästan var fjärde vuxen person regelbundet en äldre eller sjuk anhörig i eller utanför det egna hushållet. De anhöriga står för ungefär 70 procent av den totala hjälpvolymen för personer över 75 år. Hjälpen utförs oftast av makan och kan bestå av socialt stöd, tillsyn eller hushållssysslor, men handlar ofta också om personlig hygien, matning och sjukvård. Det är ofta både glädjande och meningsfullt att ta hand om en anhörig men det kan också vara förknippat med oro, tung arbetsbelastning och försämrad ekonomi. Känslan av att inte räcka till och utmattningssymtom är vanliga.
Det är ofta ett självklart val att ta hand om sin sjukliga make eller maka, men faktum är att det inte finns någon sådan skyldighet . Det är kommunen som har ansvaret för att de som bor där får den hjälp de behöver. Den insats som den anhörige gör är en ren besparing för kommunen. Och det är inga småsummor. Bara de insatser som utförs av anhöriga till dementa beräknas spara c:a 40 miljarder kr om året för kommuner och landsting. Anhörigstödet varierar mycket över landet. Ofta tas den anhöriges insats för given.
Med en åldrande befolkning och en växande arbetsbörda för anhöriga är det viktigt att vi utformar ett anhörigstöd så att det blir hållbart i längden, både för individen och för samhället. Misslyckas vi med det riskerar vi de anhörigas hälsa och när de inte orkar längre faller ansvaret för de äldre tillbaka på samhället. Det är hög tid att uppvärdera de anhörigas insatser i samhället och ge dem det stöd de behöver. En översyn bör ske för att klarlägga vilka förändringar som är nödvändiga för att stödet till anhöriga ska bli bättre.
Utan anhörigas insatser skulle den offentliga vården få stora problem. Idag hjälper nästan var fjärde vuxen person regelbundet en äldre eller sjuk anhörig i eller utanför det egna hushållet. De anhöriga står för ungefär 70 procent av den totala hjälpvolymen för personer över 75 år. Hjälpen utförs oftast av makan och kan bestå av socialt stöd, tillsyn eller hushållssysslor, men handlar ofta också om personlig hygien, matning och sjukvård. Det är ofta både glädjande och meningsfullt att ta hand om en anhörig men det kan också vara förknippat med oro, tung arbetsbelastning och försämrad ekonomi. Känslan av att inte räcka till och utmattningssymtom är vanliga.
Det är ofta ett självklart val att ta hand om sin sjukliga make eller maka, men faktum är att det inte finns någon sådan skyldighet . Det är kommunen som har ansvaret för att de som bor där får den hjälp de behöver. Den insats som den anhörige gör är en ren besparing för kommunen. Och det är inga småsummor. Bara de insatser som utförs av anhöriga till dementa beräknas spara c:a 40 miljarder kr om året för kommuner och landsting. Anhörigstödet varierar mycket över landet. Ofta tas den anhöriges insats för given.
Med en åldrande befolkning och en växande arbetsbörda för anhöriga är det viktigt att vi utformar ett anhörigstöd så att det blir hållbart i längden, både för individen och för samhället. Misslyckas vi med det riskerar vi de anhörigas hälsa och när de inte orkar längre faller ansvaret för de äldre tillbaka på samhället. Det är hög tid att uppvärdera de anhörigas insatser i samhället och ge dem det stöd de behöver. En översyn bör ske för att klarlägga vilka förändringar som är nödvändiga för att stödet till anhöriga ska bli bättre.
Regionala valsedlar
Motivering
Valdeltagandet vid det senaste valet till Europaparlamentet blev glädjande nog högt. Emellertid kan än mer göras för att öka deltagandet.
Vi förordar möjligheten till regionala valsedlar. Vi tror att en valsedel som innehåller fler kandidater från den egna regionen kan öka intresset för EU-valet.
I det förra valet föll detta p.g.a. att Valmyndigheten endast åtar sig att distribuera en enda valsedel per parti. En kompletterande regional valsedel slår då undan distributionen av den nationella valsedeln. Mot den bakgrunden var det rätt att inte tillåta regionala valsedlar i valet 2009.
Inför nästa EU-val bör möjligheten att låta Valmyndigheten ges ansvaret för tryck och distribution av regionala valsedlar ses över.
Valdeltagandet vid det senaste valet till Europaparlamentet blev glädjande nog högt. Emellertid kan än mer göras för att öka deltagandet.
Vi förordar möjligheten till regionala valsedlar. Vi tror att en valsedel som innehåller fler kandidater från den egna regionen kan öka intresset för EU-valet.
I det förra valet föll detta p.g.a. att Valmyndigheten endast åtar sig att distribuera en enda valsedel per parti. En kompletterande regional valsedel slår då undan distributionen av den nationella valsedeln. Mot den bakgrunden var det rätt att inte tillåta regionala valsedlar i valet 2009.
Inför nästa EU-val bör möjligheten att låta Valmyndigheten ges ansvaret för tryck och distribution av regionala valsedlar ses över.
Införande av screening för bukaortaaneurysm
Motivering
Årligen avlider c:a 600 svenska män och drygt 200 kvinnor till följd av bukaortaaneurysm. Bråck på stora kroppspulsådern(aorta) i buken är särskilt vanligt hos äldre män. Ett aneurysm upptäcks antingen vid undersökning av buken med ultraljud eller datortomografi, eller först när bristningen sker .Aneurysmet kan opereras i förebyggande syfte. Ett sätt att försöka minska dödligheten i bukaortaaneurysm är att genom screening upptäcka tillståndet i ett tidigt skede.
Omfattande studier har gjorts om behovet och nödvändigheten av att införa screeningprogram. Kan screening minska risken för dödlighet i bukaortaaneurysm,är metoden kostnadseffektiv och etiskt försvarbar är frågor som belysts.
Screening för bukaortaaneurysm hos 65-åriga män pågår bla. i landstingen i Sörmland, Östergötland, Dalarna, Västmanland. Flera landsting är på väg att införa screening.
Landstingens beslut att införa metoden baseras i hög grad på en SBU-rapport från 2008där SBU gör bedömningen att screening för bukaortaaneurysm är en kostnadseffektiv och etiskt försvarbar metod. Nya vetenskapliga rön samt den pågående processen i landets landsting och regioner beträffande screening bör uppmärksammas och ligga till grund för ett nytt ställningstagande vilket skulle innebära en likvärdig vård i hela landet.
Årligen avlider c:a 600 svenska män och drygt 200 kvinnor till följd av bukaortaaneurysm. Bråck på stora kroppspulsådern(aorta) i buken är särskilt vanligt hos äldre män. Ett aneurysm upptäcks antingen vid undersökning av buken med ultraljud eller datortomografi, eller först när bristningen sker .Aneurysmet kan opereras i förebyggande syfte. Ett sätt att försöka minska dödligheten i bukaortaaneurysm är att genom screening upptäcka tillståndet i ett tidigt skede.
Omfattande studier har gjorts om behovet och nödvändigheten av att införa screeningprogram. Kan screening minska risken för dödlighet i bukaortaaneurysm,är metoden kostnadseffektiv och etiskt försvarbar är frågor som belysts.
Screening för bukaortaaneurysm hos 65-åriga män pågår bla. i landstingen i Sörmland, Östergötland, Dalarna, Västmanland. Flera landsting är på väg att införa screening.
Landstingens beslut att införa metoden baseras i hög grad på en SBU-rapport från 2008där SBU gör bedömningen att screening för bukaortaaneurysm är en kostnadseffektiv och etiskt försvarbar metod. Nya vetenskapliga rön samt den pågående processen i landets landsting och regioner beträffande screening bör uppmärksammas och ligga till grund för ett nytt ställningstagande vilket skulle innebära en likvärdig vård i hela landet.
Fortsatt upplysning om kommunismens brott
Motivering
Myndigheten Forum för levande historia är en myndighet som ska arbeta med frågor som rör demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter.
Alliansregeringen har insett informationsbehovet om kommunismens brott och understödjer att Forum för levande historia informerar och genomför upplysningsarbete om kommunismens brott mot mänskligheten på likartat sätt som nationalsocialismens brott mot mänskligheten granskas.
Nämnda upplysningsarbete om kommunismens brott är bland annat riktat till gymnasieskolan som kunskapsuppbyggnad. I en första fas av projektet har fokus legat på regimerna i Kina. Kambodja och Sovjetunionen.
Då upplysningskampanjen pågått en stor del av förra mandatperioden är det positivt att det görs en avstämning av resultatet, samtidigt ska det också finnas möjligheter till ett fortsatt upplysningsarbete om kommunismens brott.
Myndigheten Forum för levande historia är en myndighet som ska arbeta med frågor som rör demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter.
Alliansregeringen har insett informationsbehovet om kommunismens brott och understödjer att Forum för levande historia informerar och genomför upplysningsarbete om kommunismens brott mot mänskligheten på likartat sätt som nationalsocialismens brott mot mänskligheten granskas.
Nämnda upplysningsarbete om kommunismens brott är bland annat riktat till gymnasieskolan som kunskapsuppbyggnad. I en första fas av projektet har fokus legat på regimerna i Kina. Kambodja och Sovjetunionen.
Då upplysningskampanjen pågått en stor del av förra mandatperioden är det positivt att det görs en avstämning av resultatet, samtidigt ska det också finnas möjligheter till ett fortsatt upplysningsarbete om kommunismens brott.
Ett livskraftigt jordbruk
Motivering
Jordbruket är en viktig näring för Sverige. Vårt lands bönder producerar generellt produkter med mycket hög kvalitet. Sett utifrån ett internationellt perspektiv ligger svenska bönder i topp, både när det gäller kvalitetsaspekten och i arbetet med att förbättra miljön. Vi har dessutom ett flertal projekt sjösatta inom stärkelse- och sockerindustrin som om de faller väl ut kan vara av stor betydelse för det framtida jordbruket.
Samtidigt finns det utgångspunkter som är att betrakta som problematiska. Det svenska regelverket för jordbruk är i många avseenden betydligt skarpare än vad som gäller för bönder i övriga Europa. Konsekvensen blir en snedvridning av konkurrens som gör att svenska bönder hamnar i ett underläge gentemot övriga aktörer på marknaden. Detta är inte acceptabelt. Samma villkor måste gälla oavsett om köttet eller spannmålen produceras i Sverige eller något annat land. I regeringens budget ser vi en satsning på regelförenklingar som går i rätt riktning.
I landsbygdsprogrammet för 2007-13 satsas även en riklig summa, 35 miljarder kronor med syftet att förbättra konkurrenskraften, utveckla landsbygdsföretagandet samt ytterligare miljöanpassa det svenska jordbruket Men mer måste göras. Vi kan inte se på när andra aktörer erövrar mark på bekostad av våra svenska bönder som i många fall sitter fast i en djungel av regler och andra typer av bördor.
Sveriges bönder är själva kärnan i arbetet med att utveckla en levande landsbygd och öppna landskap. Inga tillsyningsmyndigheter eller teknokratiskt inriktade yrkesgrupper kan mäta sig med den betydelse bönderna har avseende denna viktiga framtidsfråga. Ur strikt miljömässiga aspekter innehar jordbruket en nyckelroll. Genom projektet Greppanäringen har jordbruket aktivt deltagit i att minska övergödningen, detta måste utvecklas ytterligare i samverkan med Sveriges bönder.
I Blekinge vill vi utveckla den småskaliga livsmedelproduktionen vilket ger möjligheter för företagen inom jordbruk- och livsmedelsektorn att växa. Detta får positiva konsekvenser i form av mer närproducerade livsmedel. Vi ser hur regeringen satsar inom området. Inte minst ambitionen att Sverige skall bli det främsta matlandet i Europa förpliktigar. Samtidigt saknas verkligt skarpa förslag som syftar till att verka i en riktning där aktörer inom sektorn avlastas. Det finns fall där enskilda producenter idag har orimliga bördor i form av avgifter och andra typer av pålagor sett utifrån verksamhetens omfattning. Om vi inte lättar på dessa bördor riskeras en utslagningseffekt av befintliga samt en blockeringseffekt av nya aktörer att inträffa.
Stimulanser till export av svenska produkter, ekologiskt odlat eller närproducerad mat är istället rätt väg att gå. Vi måste även konsekvent arbete för att tullar och andra typer av blockerande handelshinder tas bort, vilket skulle ge en extra dimension till ambitionen att svensk mat skall säljas över hela världen.
Ambitionen bör vara att ett gediget, långsiktigt och ambitiöst arbete som verkar för en likformning av de regelverk som är av konkurrensmässig natur inom EU genomförs.
På nationell basis bör förutsättningarna utredas om möjligheten att successivt ta ned avgiftsbelastning och genomföra fler förenklingar på det regelområde som är att förknippas med det svenska jordbruket och dess närliggande aktörer.
Jordbruket är en viktig näring för Sverige. Vårt lands bönder producerar generellt produkter med mycket hög kvalitet. Sett utifrån ett internationellt perspektiv ligger svenska bönder i topp, både när det gäller kvalitetsaspekten och i arbetet med att förbättra miljön. Vi har dessutom ett flertal projekt sjösatta inom stärkelse- och sockerindustrin som om de faller väl ut kan vara av stor betydelse för det framtida jordbruket.
Samtidigt finns det utgångspunkter som är att betrakta som problematiska. Det svenska regelverket för jordbruk är i många avseenden betydligt skarpare än vad som gäller för bönder i övriga Europa. Konsekvensen blir en snedvridning av konkurrens som gör att svenska bönder hamnar i ett underläge gentemot övriga aktörer på marknaden. Detta är inte acceptabelt. Samma villkor måste gälla oavsett om köttet eller spannmålen produceras i Sverige eller något annat land. I regeringens budget ser vi en satsning på regelförenklingar som går i rätt riktning.
I landsbygdsprogrammet för 2007-13 satsas även en riklig summa, 35 miljarder kronor med syftet att förbättra konkurrenskraften, utveckla landsbygdsföretagandet samt ytterligare miljöanpassa det svenska jordbruket Men mer måste göras. Vi kan inte se på när andra aktörer erövrar mark på bekostad av våra svenska bönder som i många fall sitter fast i en djungel av regler och andra typer av bördor.
Sveriges bönder är själva kärnan i arbetet med att utveckla en levande landsbygd och öppna landskap. Inga tillsyningsmyndigheter eller teknokratiskt inriktade yrkesgrupper kan mäta sig med den betydelse bönderna har avseende denna viktiga framtidsfråga. Ur strikt miljömässiga aspekter innehar jordbruket en nyckelroll. Genom projektet Greppanäringen har jordbruket aktivt deltagit i att minska övergödningen, detta måste utvecklas ytterligare i samverkan med Sveriges bönder.
I Blekinge vill vi utveckla den småskaliga livsmedelproduktionen vilket ger möjligheter för företagen inom jordbruk- och livsmedelsektorn att växa. Detta får positiva konsekvenser i form av mer närproducerade livsmedel. Vi ser hur regeringen satsar inom området. Inte minst ambitionen att Sverige skall bli det främsta matlandet i Europa förpliktigar. Samtidigt saknas verkligt skarpa förslag som syftar till att verka i en riktning där aktörer inom sektorn avlastas. Det finns fall där enskilda producenter idag har orimliga bördor i form av avgifter och andra typer av pålagor sett utifrån verksamhetens omfattning. Om vi inte lättar på dessa bördor riskeras en utslagningseffekt av befintliga samt en blockeringseffekt av nya aktörer att inträffa.
Stimulanser till export av svenska produkter, ekologiskt odlat eller närproducerad mat är istället rätt väg att gå. Vi måste även konsekvent arbete för att tullar och andra typer av blockerande handelshinder tas bort, vilket skulle ge en extra dimension till ambitionen att svensk mat skall säljas över hela världen.
Ambitionen bör vara att ett gediget, långsiktigt och ambitiöst arbete som verkar för en likformning av de regelverk som är av konkurrensmässig natur inom EU genomförs.
På nationell basis bör förutsättningarna utredas om möjligheten att successivt ta ned avgiftsbelastning och genomföra fler förenklingar på det regelområde som är att förknippas med det svenska jordbruket och dess närliggande aktörer.
En balanserad vildsvinsstam
Motivering
Vildsvinsstammen i landet har ökat snabbt under senare år. Följderna av den växande vildsvinsstammen har bland annat inneburit ökade skador på åker och jordbruksmark.
Skador som leder till ökade kostnader för den enskilde markägaren, som inte har någon möjlighet att få bidrag eller ersättning för dessa skador.
Riksdagen har beslutat att det ska finnas en vildsvinsstam i Sverige, men den stammen måste vara i balans med naturen och inte växa okontrollerat vilket drabbar markägare. En okontrollerad stam innebär ökade viltskador, större risk för trafikolyckor mm.
Regeringen har vidtagit viktiga åtgärder för att få en balanserad vildsvinsstam i landet. Någon enkel lösning på vildsvinsproblematiken finns dock inte.
Bättre samverkan måste till mellan markägare, jägare, myndigheter så att man på lokal nivå vidtar åtgärder.
Det är av stor vikt att uppmärksamma problemen med en växande vildsvinsstam och vad detta kan få för följder i framtiden.
Med anledning av ovanstående vill vi uppmärksamma regeringen om vikten av att vidta lämpliga åtgärder för att vi ska få en balanserad vildsvinsstam.
Vildsvinsstammen i landet har ökat snabbt under senare år. Följderna av den växande vildsvinsstammen har bland annat inneburit ökade skador på åker och jordbruksmark.
Skador som leder till ökade kostnader för den enskilde markägaren, som inte har någon möjlighet att få bidrag eller ersättning för dessa skador.
Riksdagen har beslutat att det ska finnas en vildsvinsstam i Sverige, men den stammen måste vara i balans med naturen och inte växa okontrollerat vilket drabbar markägare. En okontrollerad stam innebär ökade viltskador, större risk för trafikolyckor mm.
Regeringen har vidtagit viktiga åtgärder för att få en balanserad vildsvinsstam i landet. Någon enkel lösning på vildsvinsproblematiken finns dock inte.
Bättre samverkan måste till mellan markägare, jägare, myndigheter så att man på lokal nivå vidtar åtgärder.
Det är av stor vikt att uppmärksamma problemen med en växande vildsvinsstam och vad detta kan få för följder i framtiden.
Med anledning av ovanstående vill vi uppmärksamma regeringen om vikten av att vidta lämpliga åtgärder för att vi ska få en balanserad vildsvinsstam.
Civil olydnad försvagar demokratin
Motivering
Det svenska jordbrukets djurhållning är bland de bästa i världen. Det finns stränga krav och de verksamma inom jordbruksnäringen är noga med att följa de regler som finns. Både bonden med ett litet jordbruk och de stora företagen vet att deras produkter blir bättre om djuren får leva under bästa möjliga förhållanden. Svensken har ett positivt synsätt till djurhållningen, vilket lett till några av världens bästa produkter.
Trots det finns det de som bestämt sig för att våra djurägare agerar fel bara för att de håller djur. De använder sig ibland av brott mot lagen för att fästa uppmärksamhet på sina ståndpunkter. Dessa aktivister försvagar dessutom vår svenska demokrati. Främst är det pälsdjursfarmningen som drabbats av våld både mot anläggningar och mot enskilda personer. Men även företag som arbetar med fjäderfä och äggproduktion eller djurfodertillverkning har drabbats under de senaste åren. Resultatet är förödande för olika producenter, t.ex. för svenska äggproducenter och för minknäringen. Förutom en enorm extra kostnad och förstörelse av enskild egendom blir alltfler producenter tveksamma till att fortsätta.
Våldet har fått överhand
Det borde vara oacceptabelt för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället måste ta större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla andra företagare.
De ständiga attackerna mot näringsidkarna har gjort att försäkringsbolagen börjat bli tveksamma till att försäkra deras verksamhet och har i ett par fall nekat svenska producenter försäkring för deras egendom. Skulle det sprida sig vore det förödande för svensk produktion.
Om vi inte agerar nu riskerar vi att slå ut hela produktionsgrenar inom det svenska jordbruket. När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
I det demokratiska Sverige på 2000-talet gör djurrättsaktivister allt för att göra just sina röster hörda. Några gör det till och med för att få avtjäna sina straff och propagera ännu en gång i domstolen. Man måste då se över om straffen som utdöms är tillräckliga, eftersom en del aktivister tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.
Det är inte bara jordbruket som drabbas av aktivisternas aktioner. Djurrättsaktivister agerar inte bara mot djurägare och jordbrukare som håller djur, det har förekommit att de också hindrat institutioner och företag som genomför djurförsök. Djurförsök genomförs först efter en noggrann kontroll från samhället via djurförsöksetiska nämnder som godkänner försöken. När samhället har konstaterat att forskarna följer reglerna för att minimera smärtor för djuren måste rättsväsendet vara berett att skydda forskningen och ingripa mot aktivisterna.
Svensk pälsdjursnäring i fara
Konsumenterna köper päls i svenska butiker oavsett om vi har ett förbud mot svensk pälsuppfödning i Sverige eller inte. Om vi t.ex. föder upp minkar i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur produktionen går till. Om vi inte föder upp minkar i vårt land är vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
Under hösten har två stora minkutsläpp genomförts. Detta visar att aktivisterna inte stannar vid fredliga demonstrationer utan deras motstånd tar sig andra uttryck. Det är genom att utveckla svenskt djurskydd i samverkan med olika branschföreträdare, inspektionsmyndigheter och forsknings om resultat kan uppnås. Det är så man utvecklar svenskt djurskydd. Genom dialog och ständiga förbättringar. Inte genom minkutsläpp och skadegörelse. Det är en ordning som inte är acceptabel
Det svenska jordbrukets djurhållning är bland de bästa i världen. Det finns stränga krav och de verksamma inom jordbruksnäringen är noga med att följa de regler som finns. Både bonden med ett litet jordbruk och de stora företagen vet att deras produkter blir bättre om djuren får leva under bästa möjliga förhållanden. Svensken har ett positivt synsätt till djurhållningen, vilket lett till några av världens bästa produkter.
Trots det finns det de som bestämt sig för att våra djurägare agerar fel bara för att de håller djur. De använder sig ibland av brott mot lagen för att fästa uppmärksamhet på sina ståndpunkter. Dessa aktivister försvagar dessutom vår svenska demokrati. Främst är det pälsdjursfarmningen som drabbats av våld både mot anläggningar och mot enskilda personer. Men även företag som arbetar med fjäderfä och äggproduktion eller djurfodertillverkning har drabbats under de senaste åren. Resultatet är förödande för olika producenter, t.ex. för svenska äggproducenter och för minknäringen. Förutom en enorm extra kostnad och förstörelse av enskild egendom blir alltfler producenter tveksamma till att fortsätta.
Våldet har fått överhand
Det borde vara oacceptabelt för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället måste ta större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla andra företagare.
De ständiga attackerna mot näringsidkarna har gjort att försäkringsbolagen börjat bli tveksamma till att försäkra deras verksamhet och har i ett par fall nekat svenska producenter försäkring för deras egendom. Skulle det sprida sig vore det förödande för svensk produktion.
Om vi inte agerar nu riskerar vi att slå ut hela produktionsgrenar inom det svenska jordbruket. När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
I det demokratiska Sverige på 2000-talet gör djurrättsaktivister allt för att göra just sina röster hörda. Några gör det till och med för att få avtjäna sina straff och propagera ännu en gång i domstolen. Man måste då se över om straffen som utdöms är tillräckliga, eftersom en del aktivister tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.
Det är inte bara jordbruket som drabbas av aktivisternas aktioner. Djurrättsaktivister agerar inte bara mot djurägare och jordbrukare som håller djur, det har förekommit att de också hindrat institutioner och företag som genomför djurförsök. Djurförsök genomförs först efter en noggrann kontroll från samhället via djurförsöksetiska nämnder som godkänner försöken. När samhället har konstaterat att forskarna följer reglerna för att minimera smärtor för djuren måste rättsväsendet vara berett att skydda forskningen och ingripa mot aktivisterna.
Svensk pälsdjursnäring i fara
Konsumenterna köper päls i svenska butiker oavsett om vi har ett förbud mot svensk pälsuppfödning i Sverige eller inte. Om vi t.ex. föder upp minkar i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur produktionen går till. Om vi inte föder upp minkar i vårt land är vi beroende av import, och vi kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler och kontroller.
Under hösten har två stora minkutsläpp genomförts. Detta visar att aktivisterna inte stannar vid fredliga demonstrationer utan deras motstånd tar sig andra uttryck. Det är genom att utveckla svenskt djurskydd i samverkan med olika branschföreträdare, inspektionsmyndigheter och forsknings om resultat kan uppnås. Det är så man utvecklar svenskt djurskydd. Genom dialog och ständiga förbättringar. Inte genom minkutsläpp och skadegörelse. Det är en ordning som inte är acceptabel
Skötselplaner för tätortsnära ädellövskog och övrig skog
Motivering
Upprättande av skötselplaner för kommuner med innehav av tätortsnära ädellövskog och övrig skog bör vara obligatorisk.
Områden skall finnas där träd kan växa upp, bli stora och gamla innan de dör. I sådana skogar trivs många växter, djur, insekter och svampar. I sådana skogar trivs människor.
Den biologiska mångfalden kan bibehållas. Kommunägda s.k. parkskogar i anslutning till bostadsområden kan fylla en dubbel funktion.
Dels kan de tätortsnära skogsområdena fylla människors behov av gröna rum för fritidsvistelse, motion och rekreation samt för lekande och lärande för de närboende. barn och ungdomar. Dels kan de vara områden för att upprätthålla en ekologisk mångfald.
Kommunernas vilja och förmåga skiftar i takt med ansvariga politikers intresse och med skiftande ambitionsnivåer hos ansvariga tjänstemän.
Lätt kan några års försummelser i skötseln resultera i att den biologiska mångfalden försämras.
För att stärka långsiktigheten i arbetet bör skötselplaner upprättas och förnyas exempelvis vart tionde år. På vissa orter upprättas idag sådana planer. För att garantera kontinuiteten i denna speciella skötsel bör upprättandet och aktualiserandet av dessa grönstrukturplaner göras obligatoriska och de bör upprättas i samråd med Skogsstyrelsen, ideella naturvårdsorganisationer och därmed ge möjlighet för engagerade medborgare att medverka.
Upprättande av skötselplaner för kommuner med innehav av tätortsnära ädellövskog och övrig skog bör vara obligatorisk.
Områden skall finnas där träd kan växa upp, bli stora och gamla innan de dör. I sådana skogar trivs många växter, djur, insekter och svampar. I sådana skogar trivs människor.
Den biologiska mångfalden kan bibehållas. Kommunägda s.k. parkskogar i anslutning till bostadsområden kan fylla en dubbel funktion.
Dels kan de tätortsnära skogsområdena fylla människors behov av gröna rum för fritidsvistelse, motion och rekreation samt för lekande och lärande för de närboende. barn och ungdomar. Dels kan de vara områden för att upprätthålla en ekologisk mångfald.
Kommunernas vilja och förmåga skiftar i takt med ansvariga politikers intresse och med skiftande ambitionsnivåer hos ansvariga tjänstemän.
Lätt kan några års försummelser i skötseln resultera i att den biologiska mångfalden försämras.
För att stärka långsiktigheten i arbetet bör skötselplaner upprättas och förnyas exempelvis vart tionde år. På vissa orter upprättas idag sådana planer. För att garantera kontinuiteten i denna speciella skötsel bör upprättandet och aktualiserandet av dessa grönstrukturplaner göras obligatoriska och de bör upprättas i samråd med Skogsstyrelsen, ideella naturvårdsorganisationer och därmed ge möjlighet för engagerade medborgare att medverka.
Europeiska riktlinjer för minknäringen
MotiveringSverige ligger vid en jämförelse med andra länder i topp när det gäller djurskydd. Våra regelverk och strävan att skapa långsiktiga förhållanden av högsta klass är omvittnad.
När det gäller svensk minknäring är även den på många sätt ett föredöme.
Företagen som är verksamma inom branschen har under decennier lagt grund för ett förhållningssätt som ständigt utvecklas och förbättras. Det är endast Danmark som kan mäta sig med Sveriges höga ambitionsnivå på området.
Samtidigt är det viktigt att understryka det faktum att svenska uppfödare årligen producerar1,3 miljoner skinn. Världsproduktionen har de senaste fem åren ökat från 28till 34 miljoner skinn på grund av ökad efterfrågan. När det gäller just producenter i andra länder är den kvalitativa nivån avsevärt lägre än i Sverige.
Detta är problematiskt av flera skäl.
Dels så leder denna typ av skillnader att svenska producenter missgynnas i förhållande till sina konkurrenter. En tyngre investeringsbörda i Sverige gör att aktörer i andra länder får ett försprång, något som går emot EU:s intentioner om konkurrens på lika villkor.
Dels så går det ut över djuren. Det faktum att andra länders miniminivå är betydligt lägre än Sveriges gör att minkarna utsätts för ett lidande som inte ligger i linje med svenska utgångspunkter. Det är således av yttersta vikt att dessa ojämna förhållanden snarast åtgärdas.
En väg att gå vore att införa särskilda bestämmelser gällande alla EU länder. En samsyn när det gäller regelverket inom djurskyddsområdet skulle forcera fram en generell kvalitetshöjning, samtidigt som det snedvrida konkurrensförhållandet åtgärdas. Sverige bör med sin framgångsrika och djurvänliga linje vara vägledande i detta arbete.
Beslut i denna riktning skulle även ge de strävsamma företagarna inom minkbranschen lugn och arbetsro. Utgångspunkten måste vara att det endast via ett brett och multilateralt regelverk som vi tillsammans skapar ett fullgott djurskydd. Utifrån den basen ökar förutsättningarna att generellt uppnå bättre villkor för såväl minkar som minkfarmare.
Det är av största vikt att frågan om en samordnad, europeisk syn på minknäring snarast lyfts och behandlas på EU nivå.
När det gäller svensk minknäring är även den på många sätt ett föredöme.
Företagen som är verksamma inom branschen har under decennier lagt grund för ett förhållningssätt som ständigt utvecklas och förbättras. Det är endast Danmark som kan mäta sig med Sveriges höga ambitionsnivå på området.
Samtidigt är det viktigt att understryka det faktum att svenska uppfödare årligen producerar1,3 miljoner skinn. Världsproduktionen har de senaste fem åren ökat från 28till 34 miljoner skinn på grund av ökad efterfrågan. När det gäller just producenter i andra länder är den kvalitativa nivån avsevärt lägre än i Sverige.
Detta är problematiskt av flera skäl.
Dels så leder denna typ av skillnader att svenska producenter missgynnas i förhållande till sina konkurrenter. En tyngre investeringsbörda i Sverige gör att aktörer i andra länder får ett försprång, något som går emot EU:s intentioner om konkurrens på lika villkor.
Dels så går det ut över djuren. Det faktum att andra länders miniminivå är betydligt lägre än Sveriges gör att minkarna utsätts för ett lidande som inte ligger i linje med svenska utgångspunkter. Det är således av yttersta vikt att dessa ojämna förhållanden snarast åtgärdas.
En väg att gå vore att införa särskilda bestämmelser gällande alla EU länder. En samsyn när det gäller regelverket inom djurskyddsområdet skulle forcera fram en generell kvalitetshöjning, samtidigt som det snedvrida konkurrensförhållandet åtgärdas. Sverige bör med sin framgångsrika och djurvänliga linje vara vägledande i detta arbete.
Beslut i denna riktning skulle även ge de strävsamma företagarna inom minkbranschen lugn och arbetsro. Utgångspunkten måste vara att det endast via ett brett och multilateralt regelverk som vi tillsammans skapar ett fullgott djurskydd. Utifrån den basen ökar förutsättningarna att generellt uppnå bättre villkor för såväl minkar som minkfarmare.
Det är av största vikt att frågan om en samordnad, europeisk syn på minknäring snarast lyfts och behandlas på EU nivå.
Organisera vården efter patientflödena
Motivering
Svensk sjukhusvård är oftast organiserad klinikvis med kliniker för kirurgi, medicin, ortopedi osv. ”Stuprörs” och avdelningstänkande har traditionellt kännetecknat svensk sjukhusvård, även om det på senare tid har växt fram nya organisationsmodeller.
När sjukhusvården är traditionellt organiserad, klinikvis finns risken att vårdplatserna inte utnyttjas optimalt . En avdelning kan ha lediga platser, medan det är överbeläggning på en annan.
Multisjuka patienter med flera diagnoser och som behöver kompetens från flera kliniker och specialister kan komma i kläm. Informationen och samarbetet kan också vara bristfälligt.
Därför behövs ett nytänkande, där vården organiseras efter patientflödena och patientens upplevelse istället för efter avdelningstänkande. Köer skulle kunna kortas och tillgängligheten blir bättre om vården organiserades som en sammanhållen kedja där IT håller samman informationen och där alla aktörer i kedjan har tillgång till information om patienten.
Logistiska kedjor uppbyggda kring olika sjukdomar med exempelvis en för stroke, en för höftleder, en för diabetes etc. Vårdgivaren ska oavsett var patienten befinner sig kunna lägga in aktuell information mm.
Jag menar att vi bör verka för att specialisten i framtiden kommer till patienten istället för att patienten flyttas runt mellan olika avdelningar. Resursutnyttjandet och samverkan blir bättre. Multisjuka får en mer samman hållen vård. Patienten sätts i centrum.
Svensk sjukhusvård är oftast organiserad klinikvis med kliniker för kirurgi, medicin, ortopedi osv. ”Stuprörs” och avdelningstänkande har traditionellt kännetecknat svensk sjukhusvård, även om det på senare tid har växt fram nya organisationsmodeller.
När sjukhusvården är traditionellt organiserad, klinikvis finns risken att vårdplatserna inte utnyttjas optimalt . En avdelning kan ha lediga platser, medan det är överbeläggning på en annan.
Multisjuka patienter med flera diagnoser och som behöver kompetens från flera kliniker och specialister kan komma i kläm. Informationen och samarbetet kan också vara bristfälligt.
Därför behövs ett nytänkande, där vården organiseras efter patientflödena och patientens upplevelse istället för efter avdelningstänkande. Köer skulle kunna kortas och tillgängligheten blir bättre om vården organiserades som en sammanhållen kedja där IT håller samman informationen och där alla aktörer i kedjan har tillgång till information om patienten.
Logistiska kedjor uppbyggda kring olika sjukdomar med exempelvis en för stroke, en för höftleder, en för diabetes etc. Vårdgivaren ska oavsett var patienten befinner sig kunna lägga in aktuell information mm.
Jag menar att vi bör verka för att specialisten i framtiden kommer till patienten istället för att patienten flyttas runt mellan olika avdelningar. Resursutnyttjandet och samverkan blir bättre. Multisjuka får en mer samman hållen vård. Patienten sätts i centrum.
Vindkraftverks påverkan på känsliga kulturmiljöer
Motivering
Jag vill med denna motion väcka uppmärksamhet på de problem som enligt min uppfattning ibland kan förekomma i samband med tillståndsgivningen för byggandet av vindkraftsanläggningar i avvägningen emot kulturminnen.
Storskalig utbyggnad av industrianläggningar för produktion av vindkraft är en relativt ny företeelse i landskapet. Förvisso har såväl Riksantikvarieämbetet som Boverket utfärdat råd och anvisningar. Dock finns exempel på tillståndsgivande där man kan ifrågasätta om en rimlig bedömning gjorts gentemot andra intressen. Att vindkraftverk påverkar landskapsbilden är ofrånkomligt.
Att lagstiftningen är till för att pröva och minimera eventuella skador är omtvistligt. Vindkraft är industrianläggningar för att producera el. Vilken inverkan en etablering av industrianläggningar.
ger på landskapsbild, natur och kulturmiljö är ibland en subjektiv bedömning. Dock får höga roterande anläggningar som vindkraftverk en dominerande roll som måste föranleda omsorgsfull prövning.
Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Stora vindkraftverk i nära anslutning till exempelvis kyrkor och kyrkogårdar kan påverka kulturhistoriska värden.
Jag finner det lämpligt att det görs en översyn av de regler som finns och hur tillämpningen har varit för att undvika framtida konflikter mellan vindkraftsetableringar och kulturbyggnader, exempelvis kyrkor med en månghundraårig historia.
Jag vill med denna motion väcka uppmärksamhet på de problem som enligt min uppfattning ibland kan förekomma i samband med tillståndsgivningen för byggandet av vindkraftsanläggningar i avvägningen emot kulturminnen.
Storskalig utbyggnad av industrianläggningar för produktion av vindkraft är en relativt ny företeelse i landskapet. Förvisso har såväl Riksantikvarieämbetet som Boverket utfärdat råd och anvisningar. Dock finns exempel på tillståndsgivande där man kan ifrågasätta om en rimlig bedömning gjorts gentemot andra intressen. Att vindkraftverk påverkar landskapsbilden är ofrånkomligt.
Att lagstiftningen är till för att pröva och minimera eventuella skador är omtvistligt. Vindkraft är industrianläggningar för att producera el. Vilken inverkan en etablering av industrianläggningar.
ger på landskapsbild, natur och kulturmiljö är ibland en subjektiv bedömning. Dock får höga roterande anläggningar som vindkraftverk en dominerande roll som måste föranleda omsorgsfull prövning.
Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Stora vindkraftverk i nära anslutning till exempelvis kyrkor och kyrkogårdar kan påverka kulturhistoriska värden.
Jag finner det lämpligt att det görs en översyn av de regler som finns och hur tillämpningen har varit för att undvika framtida konflikter mellan vindkraftsetableringar och kulturbyggnader, exempelvis kyrkor med en månghundraårig historia.
Sydostlänken
Motivering
Djuphamnen i Karlshamn är en av Sveriges största hamnar och har dessutom ett strategiskt läge som gör att den får en naturligt stor betydelse för hela landet. Av Sveriges 52 hamnar låg Djuphamnen 2007 på en sjunde plats mätt i mängden gods som passerar – 7,3 miljoner ton – och av den sittande regeringen bedömts som intressant när det gäller framtida satsningar, och den kan komma att få en viktig roll för såväl snabba som miljövänliga transporter till och från Asien via transsibiriska järnvägen. Samtidigt stärks Sveriges förmåga att hävda sig på de nya transportmarknaderna i och omkring Baltikum.
Västra hörnet av Blekinge tillsammans med de intilliggande kommunerna i Skåne och Småland utgör den mest industriintensiva regionen i södra Sverige och är hem till väl kända industrier som Volvo PV, Ikea, Stora Enso, Södra Cell och Aarhus/Karlshamns AB. Alla kännetecknas av stora och tunga godsflöden och har samtliga visioner om en expansion mot Östeuropa. Företagen satsar också resurser på förstudier. Sydostlänken som infrastruktursatsning är mycket viktig om vi skall värna om att arbetstillfällena som dessa företag skapar i regionen blir kvar.
Med Sydostlänken menas den järnväg för sammankoppling av Södra stambanan och Blekinge kustbanan via Olofström. För att koppla samman den redan elektrifierade kustbanan med den befintliga järnvägssträckningen mellan Olofström och Älmhult – en ännu ej elektrifierad sträcka i stort behov av upprustning – krävs endast 12 kilometer järnväg. Det är byggnationen av själva Sydostlänken som enligt vår mening bör ha högst prioritet i nuläget.
Ur ett nationellt infrastrukturperspektiv innebär en utbyggnad av Sydostlänken och en förbättring av kvaliteten på närmast angränsande järnvägssträckor en relativt liten satsning. En sådan satsning skulle dock sannolikt få mycket positiva effekter på såväl regionen som resten av landet.
En satsning på Sydostlänken skulle innebära att skillnader i möjlighet för olika delar av landet att utveckla sitt näringsliv jämnas ut samtidigt som sårbarheten minskar och flexibiliteten ökar i det befintliga spårsystemet. Satsningen skulle också innebära en viss avlastning i angränsande regioner som exempelvis Skåne. På lokal nivå skulle driftsäkerheten för bland annat Volvos transporter mot Belgien och Göteborg ökas.
En utbyggnad av Sydostlänken innebär att transporter som idag sker på väg istället skulle gå via järnväg, vilket inte bara är rimligt ur klimatsynpunkt utan dessutom minskar risken för olyckor.
En utbyggnad av Sydostlänken innebär stora förbättringar på i princip varje punkt om man jämför med hur situationen ser ut idag. De lokala och regionala möjligheterna till tillväxt och utveckling förbättras, miljön och säkerheten gynnas och det redan etablerade spårsystemet blir mindre sårbart. I längden gynnas hela Sverige.
Regeringen bör undersöka förutsättningarna att inför nästa planperiod påbörja en analys av en utbyggd sydostlänk.
Djuphamnen i Karlshamn är en av Sveriges största hamnar och har dessutom ett strategiskt läge som gör att den får en naturligt stor betydelse för hela landet. Av Sveriges 52 hamnar låg Djuphamnen 2007 på en sjunde plats mätt i mängden gods som passerar – 7,3 miljoner ton – och av den sittande regeringen bedömts som intressant när det gäller framtida satsningar, och den kan komma att få en viktig roll för såväl snabba som miljövänliga transporter till och från Asien via transsibiriska järnvägen. Samtidigt stärks Sveriges förmåga att hävda sig på de nya transportmarknaderna i och omkring Baltikum.
Västra hörnet av Blekinge tillsammans med de intilliggande kommunerna i Skåne och Småland utgör den mest industriintensiva regionen i södra Sverige och är hem till väl kända industrier som Volvo PV, Ikea, Stora Enso, Södra Cell och Aarhus/Karlshamns AB. Alla kännetecknas av stora och tunga godsflöden och har samtliga visioner om en expansion mot Östeuropa. Företagen satsar också resurser på förstudier. Sydostlänken som infrastruktursatsning är mycket viktig om vi skall värna om att arbetstillfällena som dessa företag skapar i regionen blir kvar.
Med Sydostlänken menas den järnväg för sammankoppling av Södra stambanan och Blekinge kustbanan via Olofström. För att koppla samman den redan elektrifierade kustbanan med den befintliga järnvägssträckningen mellan Olofström och Älmhult – en ännu ej elektrifierad sträcka i stort behov av upprustning – krävs endast 12 kilometer järnväg. Det är byggnationen av själva Sydostlänken som enligt vår mening bör ha högst prioritet i nuläget.
Ur ett nationellt infrastrukturperspektiv innebär en utbyggnad av Sydostlänken och en förbättring av kvaliteten på närmast angränsande järnvägssträckor en relativt liten satsning. En sådan satsning skulle dock sannolikt få mycket positiva effekter på såväl regionen som resten av landet.
En satsning på Sydostlänken skulle innebära att skillnader i möjlighet för olika delar av landet att utveckla sitt näringsliv jämnas ut samtidigt som sårbarheten minskar och flexibiliteten ökar i det befintliga spårsystemet. Satsningen skulle också innebära en viss avlastning i angränsande regioner som exempelvis Skåne. På lokal nivå skulle driftsäkerheten för bland annat Volvos transporter mot Belgien och Göteborg ökas.
En utbyggnad av Sydostlänken innebär att transporter som idag sker på väg istället skulle gå via järnväg, vilket inte bara är rimligt ur klimatsynpunkt utan dessutom minskar risken för olyckor.
En utbyggnad av Sydostlänken innebär stora förbättringar på i princip varje punkt om man jämför med hur situationen ser ut idag. De lokala och regionala möjligheterna till tillväxt och utveckling förbättras, miljön och säkerheten gynnas och det redan etablerade spårsystemet blir mindre sårbart. I längden gynnas hela Sverige.
Regeringen bör undersöka förutsättningarna att inför nästa planperiod påbörja en analys av en utbyggd sydostlänk.
Ökat behov av geriatriker
Motivering
Svenskarna är ett åldrande folk. För var ny dag som går ökar den äldre andelen svenskar gentemot den yngre. Inom en inte allt för avlägsen framtid väntas en fjärdedel av alla svenskar tillhöra den grupp vi brukar kalla för äldre. I takt med att antalet äldre ökar så ökar också vårdbehovet och kravet på fler vårdplatser. Därför anser vi att vi måste fortsätta det positiva arbete som Alliansregeringen genomfört för landets äldre. Det är vår mening att tillgången till geriatriker, specialiserade läkare med kunskap om åldrandets sjukdomar bör kunna utökas. Vilket i förlängningen minskar belastningen i den övriga vården, och då främst inom akutsjukvården.
Sverige behöver därför fler utbildade geriatriker, många av dem vi har idag närmar sig pensionsålder. Uppskattningsvis finns det idag ca 500 yrkesverksamma geriatriker i Sverige. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting har varje år 25 nya geriatriker sitt inträde på arbetsmarknaden, samtidigt som 15–20 per år går i pension. Detta innebär ett mycket lågt nettotillskott varje år i förhållande till det ökade antalet äldre.
Att utöka antalet geriatriker synes vara det mest effektiva sättet att snabbt få till stånd rätt vård och behandling för landets äldre. Därför anser vi att vi bör fortsätta det goda arbetet som alliansarbetet påbörjat och därtill arbeta för att utbilda fler specialister i geriatrik.
Svenskarna är ett åldrande folk. För var ny dag som går ökar den äldre andelen svenskar gentemot den yngre. Inom en inte allt för avlägsen framtid väntas en fjärdedel av alla svenskar tillhöra den grupp vi brukar kalla för äldre. I takt med att antalet äldre ökar så ökar också vårdbehovet och kravet på fler vårdplatser. Därför anser vi att vi måste fortsätta det positiva arbete som Alliansregeringen genomfört för landets äldre. Det är vår mening att tillgången till geriatriker, specialiserade läkare med kunskap om åldrandets sjukdomar bör kunna utökas. Vilket i förlängningen minskar belastningen i den övriga vården, och då främst inom akutsjukvården.
Sverige behöver därför fler utbildade geriatriker, många av dem vi har idag närmar sig pensionsålder. Uppskattningsvis finns det idag ca 500 yrkesverksamma geriatriker i Sverige. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting har varje år 25 nya geriatriker sitt inträde på arbetsmarknaden, samtidigt som 15–20 per år går i pension. Detta innebär ett mycket lågt nettotillskott varje år i förhållande till det ökade antalet äldre.
Att utöka antalet geriatriker synes vara det mest effektiva sättet att snabbt få till stånd rätt vård och behandling för landets äldre. Därför anser vi att vi bör fortsätta det goda arbetet som alliansarbetet påbörjat och därtill arbeta för att utbilda fler specialister i geriatrik.
Rätt person på rätt plats inom vården
Motivering
Vården är en kunskapsorganisation där medarbetarna, deras kompetens och engagemang är avgörande för såväl kvalitet som resultat. Ingen annan bransch har så stor andel högutbildade medarbetare. Med en sådan koncentration av kompetens är det viktigt att de anställda har arbetsuppgifter som matchar deras sakkunskaper. I allt för stor utsträckning ser vi idag hur läkare tvingas lägga tid på administrativt arbete och hur medarbetare ”växer fast” i specifika vårdområden.
Vår målsättning måste vara att ge personalen en större delaktighet i sitt arbete samt bättre arbetsvillkor. Detta kan skapas på en mängd olika vis, det är viktigt att rätt person arbetar med rätt uppgifter på rätt arbetsplats.
Rätt person på rätt plats
En grundläggande del i arbetet med att effektivisera vården är att skilja administrativt arbete från praktiskt vårdande. Genom att låta särskilt avdelad personal utföra rent administrativt arbete frigörs patienttid för såväl läkare som sjuksköterskor. Kort sagt bör vårdpersonal ges mer tid för att göra det de är utbildade till – att arbeta med och hjälpa patienter. Vidare bör sjuksköterskornas och undersköterskornas arbetsuppgifter inriktas mer mot medicinsk vård. Med fler och bredare kompetenskrav och karriärvägar kan yrket både förnyas och utvecklas.
För att öppenvården ska klara de utmaningar i form av ökat vårdbehov och brist på specialistkompetenser den står inför behöver fler specialistläkare anställas. Det bör också bli lättare att byta specialitet eller omskola sig. För dessa bör skräddarsydda utbildningar, anpassade efter varje läkares kompetensram och framtid erbjudas. Även för sjuksköterskor måste det bli lättare att omskola eller vidareutbilda sig.
För vårdpersonal som så önskar bör möjligheten att bedriva klinisk forskning bli en realitet. Efter år i sin bransch kan få personer mäta sig med den sakkunskap en vårdanställd besitter. Därav torde de vara en stor tillgång även vid klinisk forskning. Idag är det två skilda karriärsspår att utbilda sig inom vården eller att bedriva klinisk forskning.
Ökad mångfald i vården
Vården och dess personal står inför en rad utmaningar och möjligheter. Centralt i detta står vikten av en mångfald för såväl vårdtagare som vårdpersonal. Genom nya utvecklingsmöjligheter och fler vägar till entreprenörskap kan vi få fler attraktiva arbetsgivare inom vårdsektorn. Tiden då landstingen var ensamma arbetsgivare inom området är förbi. Jag menar därför att vi måste uppmuntra alternativa driftsformer för personalen. Många är de undersökningar som styrker att anställda i mindre organisationer oftast har större välbefinnande än i större. Ökade utmaningsrätter är en väg att gå, vilken jag tror är nödvändigt för att vi ska få fler unga att söka sig till hälso- och sjukvårdssektorn och för att de som idag arbetar där ska välja att stanna kvar. Valfrihetssystem och kundvalsmodeller gynnar såväl patienter som de som valt ett vårdyrke.
Svensk vård är bra – men kan bli bättre. Genom effektiviseringar, mer patienttid för läkare, ökad mångfald och större anpassningar kan fler människor få den vård de behöver inom rimlig tid. Med en större flexibilitet i vårdyrkena samt ökade vidareutbildningsmöjligheter kan vi få en dynamisk vård med såväl patient som personal i centrum.
Vården är en kunskapsorganisation där medarbetarna, deras kompetens och engagemang är avgörande för såväl kvalitet som resultat. Ingen annan bransch har så stor andel högutbildade medarbetare. Med en sådan koncentration av kompetens är det viktigt att de anställda har arbetsuppgifter som matchar deras sakkunskaper. I allt för stor utsträckning ser vi idag hur läkare tvingas lägga tid på administrativt arbete och hur medarbetare ”växer fast” i specifika vårdområden.
Vår målsättning måste vara att ge personalen en större delaktighet i sitt arbete samt bättre arbetsvillkor. Detta kan skapas på en mängd olika vis, det är viktigt att rätt person arbetar med rätt uppgifter på rätt arbetsplats.
Rätt person på rätt plats
En grundläggande del i arbetet med att effektivisera vården är att skilja administrativt arbete från praktiskt vårdande. Genom att låta särskilt avdelad personal utföra rent administrativt arbete frigörs patienttid för såväl läkare som sjuksköterskor. Kort sagt bör vårdpersonal ges mer tid för att göra det de är utbildade till – att arbeta med och hjälpa patienter. Vidare bör sjuksköterskornas och undersköterskornas arbetsuppgifter inriktas mer mot medicinsk vård. Med fler och bredare kompetenskrav och karriärvägar kan yrket både förnyas och utvecklas.
För att öppenvården ska klara de utmaningar i form av ökat vårdbehov och brist på specialistkompetenser den står inför behöver fler specialistläkare anställas. Det bör också bli lättare att byta specialitet eller omskola sig. För dessa bör skräddarsydda utbildningar, anpassade efter varje läkares kompetensram och framtid erbjudas. Även för sjuksköterskor måste det bli lättare att omskola eller vidareutbilda sig.
För vårdpersonal som så önskar bör möjligheten att bedriva klinisk forskning bli en realitet. Efter år i sin bransch kan få personer mäta sig med den sakkunskap en vårdanställd besitter. Därav torde de vara en stor tillgång även vid klinisk forskning. Idag är det två skilda karriärsspår att utbilda sig inom vården eller att bedriva klinisk forskning.
Ökad mångfald i vården
Vården och dess personal står inför en rad utmaningar och möjligheter. Centralt i detta står vikten av en mångfald för såväl vårdtagare som vårdpersonal. Genom nya utvecklingsmöjligheter och fler vägar till entreprenörskap kan vi få fler attraktiva arbetsgivare inom vårdsektorn. Tiden då landstingen var ensamma arbetsgivare inom området är förbi. Jag menar därför att vi måste uppmuntra alternativa driftsformer för personalen. Många är de undersökningar som styrker att anställda i mindre organisationer oftast har större välbefinnande än i större. Ökade utmaningsrätter är en väg att gå, vilken jag tror är nödvändigt för att vi ska få fler unga att söka sig till hälso- och sjukvårdssektorn och för att de som idag arbetar där ska välja att stanna kvar. Valfrihetssystem och kundvalsmodeller gynnar såväl patienter som de som valt ett vårdyrke.
Svensk vård är bra – men kan bli bättre. Genom effektiviseringar, mer patienttid för läkare, ökad mångfald och större anpassningar kan fler människor få den vård de behöver inom rimlig tid. Med en större flexibilitet i vårdyrkena samt ökade vidareutbildningsmöjligheter kan vi få en dynamisk vård med såväl patient som personal i centrum.
Brott på anstalter
Motivering
Att dömda brottslingar fortsätter att begå brott även efter det att de omhändertagits är ett återkommande fenomen. På landets anstalter polisanmäls varje år brott, såsom narkotikabrott, skadegörelse, misshandel och olika former av hot. Ytterst få av dessa anmälningar leder dock till åtal. En uppskattning pekar mot att knappt var tionde polisanmälan av ett brott begått på anstalt leder till åtal.
Detta sänder inte bara ut signaler om att det är accepterat att begå brott, utan kan också försvåra vid bedömningar av om den dömde har gjort sig förtjänt av villkorlig frigivning eller tidsbestämning av livstidsstraff.
Den bakomliggande faktorn till detta sägs vara att åklagarna ej finner det mödan värt att åtala någon som redan sitter omhändertagen för ett längre straff. De undantagsfall som leder till åtal består i regel av grövre brott, såsom mord eller grövre fall av misshandel. Bakgrunden är att domstolsväsendet mycket sällan dömer redan omhändertagna brottslingar till ytterligare påföljder. Detta leder till att de mindre brotten på anstalterna ofta prioriteras bort. I slutänden medför detta en oacceptabel situation som inte bara är fel ur en rent juridisk synvinkel, utan även skapar en stor otrygghet på landets anstalter, för såväl dömda brottslingar som personal.
Det är en olycklig väg att gå att se mellan fingrarna på mindre brott, bara för att gärningsmännen redan funnits skyldiga till ett annat brott. En lagöverträdelse är en lagöverträdelse och bör behandlas lika, oavsett om den begås på öppen gata eller bakom anstaltens låsta dörrar.
En skärpt tillsyn och uppföljning av de polisanmälningar som görs på landets anstalter är således en viktig prioritering för såväl rättssäkerheten som tryggheten på redan idag otrygga platser. Undertecknad önskar således att riksdagen tar ställning för bättre uppföljning och mindre överseende avseende brott som begås på anstalter.
Att dömda brottslingar fortsätter att begå brott även efter det att de omhändertagits är ett återkommande fenomen. På landets anstalter polisanmäls varje år brott, såsom narkotikabrott, skadegörelse, misshandel och olika former av hot. Ytterst få av dessa anmälningar leder dock till åtal. En uppskattning pekar mot att knappt var tionde polisanmälan av ett brott begått på anstalt leder till åtal.
Detta sänder inte bara ut signaler om att det är accepterat att begå brott, utan kan också försvåra vid bedömningar av om den dömde har gjort sig förtjänt av villkorlig frigivning eller tidsbestämning av livstidsstraff.
Den bakomliggande faktorn till detta sägs vara att åklagarna ej finner det mödan värt att åtala någon som redan sitter omhändertagen för ett längre straff. De undantagsfall som leder till åtal består i regel av grövre brott, såsom mord eller grövre fall av misshandel. Bakgrunden är att domstolsväsendet mycket sällan dömer redan omhändertagna brottslingar till ytterligare påföljder. Detta leder till att de mindre brotten på anstalterna ofta prioriteras bort. I slutänden medför detta en oacceptabel situation som inte bara är fel ur en rent juridisk synvinkel, utan även skapar en stor otrygghet på landets anstalter, för såväl dömda brottslingar som personal.
Det är en olycklig väg att gå att se mellan fingrarna på mindre brott, bara för att gärningsmännen redan funnits skyldiga till ett annat brott. En lagöverträdelse är en lagöverträdelse och bör behandlas lika, oavsett om den begås på öppen gata eller bakom anstaltens låsta dörrar.
En skärpt tillsyn och uppföljning av de polisanmälningar som görs på landets anstalter är således en viktig prioritering för såväl rättssäkerheten som tryggheten på redan idag otrygga platser. Undertecknad önskar således att riksdagen tar ställning för bättre uppföljning och mindre överseende avseende brott som begås på anstalter.
En jämställd och likvärdig vård
Motivering
Utvärderingar och uppföljningar gjorda av Socialstyrelsen visar att kvinnor i betydligt större omfattning än män uppsöker läkare. Kostnaderna för kvinnors läkarbesök är även, totalt sett, cirka 16 procent högre än för män. Trots detta får män ofta nyare och därmed dyrare läkemedel än kvinnor. Samtidigt rapporterar kvinnor oftare biverkningar och läkemedelsrelaterad sjuklighet än män.
Dessa exempel är bara några få i raden som pekar på att den svenska vården är sämre anpassad till kvinnors behov och förutsättningar än till mäns. Det är för mig oacceptabelt att könet ska styra och i slutänden avgöra kvaliteten och träffsäkerheten på den vård som erbjuds landets sjuka. Det kan antagas att kvinnors mer frekventa vårdnyttjande speglar en frustration över bristande omhändertagande och en mindre effektiv vård. Ett exempel på detta är hur kvinnor med kroniska smärttillstånd upprepat vänder sig till den öppna vården.
Jag anser att vi mer måste uppmärksamma skillnader mellan könen i vårdens bemötande.
Kvinnor och män ska erbjudas och ges jämställd och likvärdig vård. En viktig del i detta är att utprovning av läkemedel ska ske på både kvinnor och män. I dagsläget är män föremål för en stor majoritet av all läkemedelsutprovning, trots att kvinnor och män ofta uppvisar olika symtom vid samma sjukdom. I slutänden innebär det minskad träffsäkerhet och sämre resultat vid läkemedelsbehandling av kvinnor. Vidare anser jag att nya behandlingsmetoder, läkemedel och diagnostik också ska anpassas utifrån kvinnors villkor, någonting som sker allt för sällan idag. Kort sagt efterlyser jag att genusperspektivet ska genomsyra vården på ett naturligt sätt. I allt ifrån vård och omsorg till forskning och medicinsk utveckling bör man i större utsträckning ta hänsyn till både mäns och kvinnors behov och förutsättningar.
Utvärderingar och uppföljningar gjorda av Socialstyrelsen visar att kvinnor i betydligt större omfattning än män uppsöker läkare. Kostnaderna för kvinnors läkarbesök är även, totalt sett, cirka 16 procent högre än för män. Trots detta får män ofta nyare och därmed dyrare läkemedel än kvinnor. Samtidigt rapporterar kvinnor oftare biverkningar och läkemedelsrelaterad sjuklighet än män.
Dessa exempel är bara några få i raden som pekar på att den svenska vården är sämre anpassad till kvinnors behov och förutsättningar än till mäns. Det är för mig oacceptabelt att könet ska styra och i slutänden avgöra kvaliteten och träffsäkerheten på den vård som erbjuds landets sjuka. Det kan antagas att kvinnors mer frekventa vårdnyttjande speglar en frustration över bristande omhändertagande och en mindre effektiv vård. Ett exempel på detta är hur kvinnor med kroniska smärttillstånd upprepat vänder sig till den öppna vården.
Jag anser att vi mer måste uppmärksamma skillnader mellan könen i vårdens bemötande.
Kvinnor och män ska erbjudas och ges jämställd och likvärdig vård. En viktig del i detta är att utprovning av läkemedel ska ske på både kvinnor och män. I dagsläget är män föremål för en stor majoritet av all läkemedelsutprovning, trots att kvinnor och män ofta uppvisar olika symtom vid samma sjukdom. I slutänden innebär det minskad träffsäkerhet och sämre resultat vid läkemedelsbehandling av kvinnor. Vidare anser jag att nya behandlingsmetoder, läkemedel och diagnostik också ska anpassas utifrån kvinnors villkor, någonting som sker allt för sällan idag. Kort sagt efterlyser jag att genusperspektivet ska genomsyra vården på ett naturligt sätt. I allt ifrån vård och omsorg till forskning och medicinsk utveckling bör man i större utsträckning ta hänsyn till både mäns och kvinnors behov och förutsättningar.
Läkemedelsinformation för äldre
Motivering
Alliansregeringen har inlett ett ytterst viktigt arbete för landets alla äldre. Men arbetet måste fortsätta för att fler ska kunna leva ett gott liv. För många äldre innebär medicinering att de kan leva ett gott liv trots fysisk eller psykisk ohälsa. Bland de boende på särskilda boenden är det snarare en regel än ett undantag att dagligen inta mer än tio olika mediciner. Läkemedelsanvändning är dock i många fall komplicerat och kan medföra betydande hälsorisker. Bristande information vid läkemedelsanvändning kan ofta leda till såväl övermedicinering som onödiga kostnader för såväl den enskilde som samhället i stort. Mer än var fjärde äldre patient får enligt Socialstyrelsen idag läkemedel som är direkt olämpliga för äldre människor.
Problem av denna karaktär konstaterades under mitten av 1990-talet av bland andra Socialstyrelsen. I lokala försök har man sedan dess försökt motverka de potentiella problem som felanvändning av läkemedel kan medföra. Inom ramarna för dessa har man analyserat och diskuterat patienters totala läkemedelsanvändning i samråd med läkemedelskunniga, för att på så sätt förhindra att mediciner nyttjas i kombinationer som är kontraproduktiva eller rent av skadliga för patienten. Enligt försökens utvärderingar har denna typ av läkemedelsinformation entydigt lett till positiva effekter såsom mindre läkemedelsbehov och minskade symptom. I en av studierna sjönk läkemedelskostnaderna för läkemedelsbrukarna med över 1 400 kronor per vårdtagare till följd av upptäckter av tidigare övermedicineringar. Kort sagt leder läkemedelsinformation för äldre ofta till oförändrat eller ökat välbefinnande, till en minskad läkemedelskostnad. En studie gjord vid Karolinska Universitetssjukhuset visar att en av tre akuta sjukhusinläggningar där patienten är över 70 år beror på läkemedelsbiverkningar.
Idag genomförs läkemedelsgenomgångar i en handfull kommuner och landsting runt om i Sverige. Utfallen och attityderna kring dessa är entydigt mycket goda och tyder på att liknande resultat skulle kunna uppnås i övriga landet. Då kunskapen om dessa verksamheter är liten och oförankrad menar jag att frågan om läkemedelsinformation för äldre bör lyftas till det nationella planet.
Med anledning av ovanstående menar jag därmed att en fortsatt riksomfattande satsning på läkemedelsinformation bör prioriteras. Fler kommuner och landsting bör göra läkemedelsgenomgångar. Detta skulle medföra långtgående effekter för Sveriges sjuka, såväl ekonomiskt som i höjning av livskvalitet.
Alliansregeringen har inlett ett ytterst viktigt arbete för landets alla äldre. Men arbetet måste fortsätta för att fler ska kunna leva ett gott liv. För många äldre innebär medicinering att de kan leva ett gott liv trots fysisk eller psykisk ohälsa. Bland de boende på särskilda boenden är det snarare en regel än ett undantag att dagligen inta mer än tio olika mediciner. Läkemedelsanvändning är dock i många fall komplicerat och kan medföra betydande hälsorisker. Bristande information vid läkemedelsanvändning kan ofta leda till såväl övermedicinering som onödiga kostnader för såväl den enskilde som samhället i stort. Mer än var fjärde äldre patient får enligt Socialstyrelsen idag läkemedel som är direkt olämpliga för äldre människor.
Problem av denna karaktär konstaterades under mitten av 1990-talet av bland andra Socialstyrelsen. I lokala försök har man sedan dess försökt motverka de potentiella problem som felanvändning av läkemedel kan medföra. Inom ramarna för dessa har man analyserat och diskuterat patienters totala läkemedelsanvändning i samråd med läkemedelskunniga, för att på så sätt förhindra att mediciner nyttjas i kombinationer som är kontraproduktiva eller rent av skadliga för patienten. Enligt försökens utvärderingar har denna typ av läkemedelsinformation entydigt lett till positiva effekter såsom mindre läkemedelsbehov och minskade symptom. I en av studierna sjönk läkemedelskostnaderna för läkemedelsbrukarna med över 1 400 kronor per vårdtagare till följd av upptäckter av tidigare övermedicineringar. Kort sagt leder läkemedelsinformation för äldre ofta till oförändrat eller ökat välbefinnande, till en minskad läkemedelskostnad. En studie gjord vid Karolinska Universitetssjukhuset visar att en av tre akuta sjukhusinläggningar där patienten är över 70 år beror på läkemedelsbiverkningar.
Idag genomförs läkemedelsgenomgångar i en handfull kommuner och landsting runt om i Sverige. Utfallen och attityderna kring dessa är entydigt mycket goda och tyder på att liknande resultat skulle kunna uppnås i övriga landet. Då kunskapen om dessa verksamheter är liten och oförankrad menar jag att frågan om läkemedelsinformation för äldre bör lyftas till det nationella planet.
Med anledning av ovanstående menar jag därmed att en fortsatt riksomfattande satsning på läkemedelsinformation bör prioriteras. Fler kommuner och landsting bör göra läkemedelsgenomgångar. Detta skulle medföra långtgående effekter för Sveriges sjuka, såväl ekonomiskt som i höjning av livskvalitet.
En Europeisk vårdgaranti
Motivering
Frågan om en europeisk patientrörlighet debatterades flitigt i Europaparlamentsvalet. Detta mot bakgrund av EG-domstolens beslut att patienter som stöter på otillbörliga förseningar av utredning och behandling har rätt att vända sig till ett annat medlemsland och där få vård som sedan ersätts i hemlandet. Denna rättighet har utvecklats i efterföljande domar och uttolkats ifrån EU:s grundfördrag. Genom praxis har domstolen utformat vad som närmast kan liknas vid en europeisk vårdgaranti. Dessa patienträttigheter finns i dag endast i form av svårtolkad domstolspraxis och inte i konkret lagstiftning. Därför anser undertecknade att det är av stor vikt att en renodlad europeisk vårdgaranti sjösätts.
För oss är det enkelt. Alla ska ha rätt till den vård de behöver, oavsett i vilket land eller län de bor. Vid eventuell fördröjning, känd bristfällig vårdkvalitet eller vid sällsynta sjukdomar bör vi eftersträva ett utökat samarbete mellan medlemsländerna I EU. Det kostar inte mer att få den vård man ändå ska ha, men kortar sjukskrivningstider och mänskligt lidande. Vi menar sålunda att patientens rättigheter i stället ska handla om att ha rätt till den vård och vårdkvalitet man behöver, så att man snabbt blir frisk. Makten över vården ska i så stor utsträckning som möjligt ligga hos patienten själv, inte hos politikerna. Det får inte vara så att byråkrater ska tvinga människor stå kvar i kön bara för att den svenska sjukvården inte räcker till.
Vi vill således utöka valfriheten i fråga om var den enskilde kan söka sin vård. Det är för oss obegripligt varför det skall vara svårare för landstingen att tillåta behandling utomlands än att tillåta den i grannlandstinget. I dagens globaliserade samhälle finns gränserna mest i kartböckerna och står inte längre för begränsningar i samma utsträckning som tidigare. Det innebär att patienter i Blekinge eller i Östergötland– som på sedvanligt sätt har fått behovet av en operation eller behandling fastställt där hemma – skall kunna få nödvändig vård utomlands om landstinget inte klarar av att erbjuda den inom rimlig tid. Framsteg har gjorts i frågan sedan alliansregeringen tillträde. Nu måste vi fortsätta arbetet med att införa en europeisk vårdgaranti
Patientens rättigheter bör därför utvidgas till att även omfatta rätten att söka såväl akut som planerad vård inom valfritt EU-land – i form av en europeisk vårdgaranti.
Frågan om en europeisk patientrörlighet debatterades flitigt i Europaparlamentsvalet. Detta mot bakgrund av EG-domstolens beslut att patienter som stöter på otillbörliga förseningar av utredning och behandling har rätt att vända sig till ett annat medlemsland och där få vård som sedan ersätts i hemlandet. Denna rättighet har utvecklats i efterföljande domar och uttolkats ifrån EU:s grundfördrag. Genom praxis har domstolen utformat vad som närmast kan liknas vid en europeisk vårdgaranti. Dessa patienträttigheter finns i dag endast i form av svårtolkad domstolspraxis och inte i konkret lagstiftning. Därför anser undertecknade att det är av stor vikt att en renodlad europeisk vårdgaranti sjösätts.
För oss är det enkelt. Alla ska ha rätt till den vård de behöver, oavsett i vilket land eller län de bor. Vid eventuell fördröjning, känd bristfällig vårdkvalitet eller vid sällsynta sjukdomar bör vi eftersträva ett utökat samarbete mellan medlemsländerna I EU. Det kostar inte mer att få den vård man ändå ska ha, men kortar sjukskrivningstider och mänskligt lidande. Vi menar sålunda att patientens rättigheter i stället ska handla om att ha rätt till den vård och vårdkvalitet man behöver, så att man snabbt blir frisk. Makten över vården ska i så stor utsträckning som möjligt ligga hos patienten själv, inte hos politikerna. Det får inte vara så att byråkrater ska tvinga människor stå kvar i kön bara för att den svenska sjukvården inte räcker till.
Vi vill således utöka valfriheten i fråga om var den enskilde kan söka sin vård. Det är för oss obegripligt varför det skall vara svårare för landstingen att tillåta behandling utomlands än att tillåta den i grannlandstinget. I dagens globaliserade samhälle finns gränserna mest i kartböckerna och står inte längre för begränsningar i samma utsträckning som tidigare. Det innebär att patienter i Blekinge eller i Östergötland– som på sedvanligt sätt har fått behovet av en operation eller behandling fastställt där hemma – skall kunna få nödvändig vård utomlands om landstinget inte klarar av att erbjuda den inom rimlig tid. Framsteg har gjorts i frågan sedan alliansregeringen tillträde. Nu måste vi fortsätta arbetet med att införa en europeisk vårdgaranti
Patientens rättigheter bör därför utvidgas till att även omfatta rätten att söka såväl akut som planerad vård inom valfritt EU-land – i form av en europeisk vårdgaranti.
Förkortande av förnyelseintervaller för bilstöd
Motivering
I Förenta nationernas barnkonvention, som antogs av FN:s generalförsamling år 1989, är grundtanken att alla barn har ett lika människovärde. Enligt artikel 2 ska inga barn på något sätt utsättas för diskriminering. Vidare står det i barnkonventionen, artikel 23, att barn ska ha rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör att de kan delta aktivt i samhället. Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2008:23) ska barn med funktionshinder ha samma rätt till grundläggande friheter som alla andra barn och de ska erbjudas stöd anpassat till deras funktionsnedsättning. För att barn med funktionsnedsättning ska få möjlighet till ett aktivt liv är det viktigt att förflyttningar mellan olika aktiviteter möjliggörs.
Den fysiska miljön innehåller ofta en mängd problem för barn med funktionsnedsättning och skapar barriärer i vardagen som stör till exempel lek och andra dagliga aktiviteter. För att barn med funktionsnedsättningar ska kunna delta i alla livsområden på lika villkor ska de stater som har skrivit under konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning genomföra åtgärder så att de får samma tillgång som andra när det gäller bland annat tillgänglighet i den fysiska miljön, transporter och information om detta (FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 2008:9). Enligt socialtjänstlagens kapitel angående människor med funktionsnedsättningar (SFS 2001:453) har Sveriges kommuner ett ansvar att se till att individer med funktionsnedsättning kan vara delaktiga i samhället på samma villkor som övriga medborgare. För att detta ska kunna ske behöver också barn med funktionsnedsättningar kunna förflytta sig mellan olika dagliga aktiviteter.
Fungerar inte barnets transportsituationer försvåras möjligheten till meningsfull aktivitet och de riskerar att inte kunna ta sig till och utföra de aktiviteter de önskar. Detta kan beskrivas som occupational deprivation och innebär att barnet berövas möjligheten att utföra meningsfull aktivitet på grund av yttre omständigheter. Det är således inte barnets funktionsnedsättning som är orsaken till berövande av meningsfull aktivitet, utan det är faktorer i omgivningen som ligger till grund.
Många barn med motoriska funktionsnedsättningar som till exempel CP, muskelsjukdomar och ryggmärgsbråck är i behov av specialanpassningar för att kunna färdas säkert. De flesta resor som görs av ett barn med motoriska funktionsnedsättningar genomförs med familjens egen bil och knappt en tredjedel av dessa bilar är anpassade efter barnets funktionsnedsättning. Det har också visat sig att barn med funktionsnedsättningar löper en ökad risk för att råka ut för personskada vid en eventuell olycka. Det beror på två olika anledningar, dels är barn med funktionsnedsättningar mer känsliga för yttre våld än andra barn, dels har sällan lämpliga säkerhetsåtgärder vidtagits. Det är svårt för barnens föräldrar att veta vilket sätt som är det säkraste sättet för barnen att färdas. Kunskapen hos föräldrar till barn med funktionsnedsättningar angående hur barnen ska resa på ett säkert sätt är dålig. Tre av fyra föräldrar till barn med autism upplever oro när deras barn åker skolskjuts eller färdtjänst. Varannan förälder känner även oro när barnet färdas i det egna fordonet då kunskap ofta saknas om hur barnen ska transporteras på ett säkert sätt. För barn med funktionsnedsättningar kan inte alltid säkerheten garanteras med hjälp av vanliga bilbarnstolar och säkerhetsbälten. Även föräldrar till barn med motoriska funktionsnedsättningar beskriver en oro över sina barns transportsituationer.
Bilstöd är ett ekonomiskt bidrag som man kan ges genom Försäkringskassan (FK), vilka enligt lag 2006:490 är ansvariga för hanteringen av dessa ärenden. I slutet av 1940-talet infördes de första reglerna om statligt bilstöd till personer med funktionshinder. Då var syftet att underlätta resor till och från arbete samt yrkesinriktade studier. Sedan dess har frågan om bilstöd behandlats av ett antal statliga utredningar och systemet har successivt förändrats (SOU 2005:26). Idag ser processen och reglerna ut enligt nedan: För att kunna få bilstöd måste man vara skriven i Sverige och tillhöra någon av bilstödets fem bidragsgrupper. De är:
Grupp 1: Personer som är under 65 år och som är beroende av bil för att kunna arbeta, studera och/eller genomgå rehabilitering med aktivitetsstöd eller rehabiliteringsersättning. Dessa ska beräknas pågå i minst ett halvår.
Grupp 2: Personer som tidigare beviljats bilstöd enligt grupp 1 men som nu får sjuk- eller aktivitetsersättning samt är under 65 år.
Grupp 3: Personer som är mellan 18 och 49 år och ska köra bilen själv.
Grupp 4: Personer som är funktionsnedsatta och har barn under 18 år och behöver bil för att kunna ta sig fram med barnet.
Grupp 5: Personer som har ett barn med funktionsnedsättning.
Den relevanta gruppen för denna motion är således grupp 5. I FK:s informationsfolder skriver man:
Du kan tillhöra grupp 5 om du har barn med funktionsnedsättning, bor ihop med barnet, behöver bil för att kunna förflytta dig tillsammans med ditt barn, och ska köra bilen själv. Som förälder räknas även den som är vårdnadshavare för barnet, som håller på att adoptera barnet eller har tagit hand om barnet för minst tre år framåt. Du räknas också som förälder om du bor ihop med en förälder till barnet och ni är eller har varit gifta alternativt har eller har haft gemensamma barn.
Som funktionsnedsättning menas ett bestående men som är troligt att det finns kvar i minst nio år framåt. Det är konsekvenserna av funktionsnedsättningen som avgör om man har rätt till bilstöd och inte själva funktionsnedsättningen i sig. Barnet måste ha återkommande och stora bekymmer med att förflytta sig med allmänna kommunikationer, vilket till exempel kan vara på grund av rörelsehinder, smärtor och/eller andningssvårigheter. Bedömningen utgår från vilka svårigheter barnet har utifrån sin funktionsnedsättning samt om och i så fall vilka hjälpmedel barnet använder.
Förmedlingsprocessen har studerats och bedömts vara krånglig och sakna en adekvat leveranskontroll. Vidare saknas det en samordnande funktion. FK varken känner kundens (dvs. barnets och familjens) behov eller vet hur processen har fungerat eftersom inga utvärderingar gjorts. Framtagande av sådana data bidrar till att säkerställa att de av riksdagen fastställda transportpolitiska delmålen tillgänglighet, trafiksäkerhet och transportkvalitet säkerställs för de barn som måste transporteras i anpassade fordon. Antalet bilstöd för grupp 5 år 1998–2007 uppgår till något fler än 3 452, vilket visar att gruppen är liten till omfånget.
Problemet som denna motion tar sitt avstamp i är den tillämpning som görs i samband med definitionen av funktionsnedsättning, där man numera (sedan 2007) tillämpar en 9-årsregel för alla former av bilstöd. Detta drabbar på ett orimligt sätt barn med funktionshinder vars föräldrar är i behov av detta stöd för att kunna leva upp till målet om alla barns lika värde och möjlighet till delaktighet i samhället. Mitt förslag är att återjustera denna regel till 7 år. På sikt bör det även utredas huruvida tidsramen ska sänkas ytterligare.
Anledningen till varför man justerade den tidigare 7-årsregeln till 9 år finns utförligt beskrivet i SOU 2005:26, men man kan konstatera att detta besluts togs utan hänsyn till barn med funktionsnedsättningar. Faktum är att 9-årsregeln omöjliggör att en familj kan få mer än ett enda bilstöd under ett barns uppväxt, såvida man inte ansöker om det redan det år då barnet föds, vilket i sin tur inte kommer att beviljas – även om barnet föds med ett uppenbart rörelsehinder såsom ryggmärgsbråck – eftersom barnets behov under sitt första levnadsår inte radikalt avviker från andra spädbarns vad gäller transport i bil. Vidare är 9-årsregeln gränsande till absurd då det implicit förväntas av föräldrarna att de ska kunna överblicka sitt barns behov av bil och fordonsanpassning under t.ex. levnadsperioden 4–13 år i barnets liv. För föräldrar till barn med progredierande muskelsjukdomar som t.ex. Duchenennes muskeldystrofi, vilken debuterar i 4-årsåldern, där barnet blir rullstolbundet i yngre tonåren och i behov av elektrisk rullstol i de övre tonåren, är uppgiften övermäktig. En återgång till den tidigare 7-årsregeln för grupp 5 förefaller både rimligt, humant och klokt. Att göra de ovan beskrivna bedömningarna på 7-årsbasis ger de redan svårt utsatta föräldrarna en något rimligare situation, även om en ytterligare sänkning av tidsramen vore att föredra.
I Förenta nationernas barnkonvention, som antogs av FN:s generalförsamling år 1989, är grundtanken att alla barn har ett lika människovärde. Enligt artikel 2 ska inga barn på något sätt utsättas för diskriminering. Vidare står det i barnkonventionen, artikel 23, att barn ska ha rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör att de kan delta aktivt i samhället. Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2008:23) ska barn med funktionshinder ha samma rätt till grundläggande friheter som alla andra barn och de ska erbjudas stöd anpassat till deras funktionsnedsättning. För att barn med funktionsnedsättning ska få möjlighet till ett aktivt liv är det viktigt att förflyttningar mellan olika aktiviteter möjliggörs.
Den fysiska miljön innehåller ofta en mängd problem för barn med funktionsnedsättning och skapar barriärer i vardagen som stör till exempel lek och andra dagliga aktiviteter. För att barn med funktionsnedsättningar ska kunna delta i alla livsområden på lika villkor ska de stater som har skrivit under konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning genomföra åtgärder så att de får samma tillgång som andra när det gäller bland annat tillgänglighet i den fysiska miljön, transporter och information om detta (FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 2008:9). Enligt socialtjänstlagens kapitel angående människor med funktionsnedsättningar (SFS 2001:453) har Sveriges kommuner ett ansvar att se till att individer med funktionsnedsättning kan vara delaktiga i samhället på samma villkor som övriga medborgare. För att detta ska kunna ske behöver också barn med funktionsnedsättningar kunna förflytta sig mellan olika dagliga aktiviteter.
Fungerar inte barnets transportsituationer försvåras möjligheten till meningsfull aktivitet och de riskerar att inte kunna ta sig till och utföra de aktiviteter de önskar. Detta kan beskrivas som occupational deprivation och innebär att barnet berövas möjligheten att utföra meningsfull aktivitet på grund av yttre omständigheter. Det är således inte barnets funktionsnedsättning som är orsaken till berövande av meningsfull aktivitet, utan det är faktorer i omgivningen som ligger till grund.
Många barn med motoriska funktionsnedsättningar som till exempel CP, muskelsjukdomar och ryggmärgsbråck är i behov av specialanpassningar för att kunna färdas säkert. De flesta resor som görs av ett barn med motoriska funktionsnedsättningar genomförs med familjens egen bil och knappt en tredjedel av dessa bilar är anpassade efter barnets funktionsnedsättning. Det har också visat sig att barn med funktionsnedsättningar löper en ökad risk för att råka ut för personskada vid en eventuell olycka. Det beror på två olika anledningar, dels är barn med funktionsnedsättningar mer känsliga för yttre våld än andra barn, dels har sällan lämpliga säkerhetsåtgärder vidtagits. Det är svårt för barnens föräldrar att veta vilket sätt som är det säkraste sättet för barnen att färdas. Kunskapen hos föräldrar till barn med funktionsnedsättningar angående hur barnen ska resa på ett säkert sätt är dålig. Tre av fyra föräldrar till barn med autism upplever oro när deras barn åker skolskjuts eller färdtjänst. Varannan förälder känner även oro när barnet färdas i det egna fordonet då kunskap ofta saknas om hur barnen ska transporteras på ett säkert sätt. För barn med funktionsnedsättningar kan inte alltid säkerheten garanteras med hjälp av vanliga bilbarnstolar och säkerhetsbälten. Även föräldrar till barn med motoriska funktionsnedsättningar beskriver en oro över sina barns transportsituationer.
Bilstöd är ett ekonomiskt bidrag som man kan ges genom Försäkringskassan (FK), vilka enligt lag 2006:490 är ansvariga för hanteringen av dessa ärenden. I slutet av 1940-talet infördes de första reglerna om statligt bilstöd till personer med funktionshinder. Då var syftet att underlätta resor till och från arbete samt yrkesinriktade studier. Sedan dess har frågan om bilstöd behandlats av ett antal statliga utredningar och systemet har successivt förändrats (SOU 2005:26). Idag ser processen och reglerna ut enligt nedan: För att kunna få bilstöd måste man vara skriven i Sverige och tillhöra någon av bilstödets fem bidragsgrupper. De är:
Grupp 1: Personer som är under 65 år och som är beroende av bil för att kunna arbeta, studera och/eller genomgå rehabilitering med aktivitetsstöd eller rehabiliteringsersättning. Dessa ska beräknas pågå i minst ett halvår.
Grupp 2: Personer som tidigare beviljats bilstöd enligt grupp 1 men som nu får sjuk- eller aktivitetsersättning samt är under 65 år.
Grupp 3: Personer som är mellan 18 och 49 år och ska köra bilen själv.
Grupp 4: Personer som är funktionsnedsatta och har barn under 18 år och behöver bil för att kunna ta sig fram med barnet.
Grupp 5: Personer som har ett barn med funktionsnedsättning.
Den relevanta gruppen för denna motion är således grupp 5. I FK:s informationsfolder skriver man:
Du kan tillhöra grupp 5 om du har barn med funktionsnedsättning, bor ihop med barnet, behöver bil för att kunna förflytta dig tillsammans med ditt barn, och ska köra bilen själv. Som förälder räknas även den som är vårdnadshavare för barnet, som håller på att adoptera barnet eller har tagit hand om barnet för minst tre år framåt. Du räknas också som förälder om du bor ihop med en förälder till barnet och ni är eller har varit gifta alternativt har eller har haft gemensamma barn.
Som funktionsnedsättning menas ett bestående men som är troligt att det finns kvar i minst nio år framåt. Det är konsekvenserna av funktionsnedsättningen som avgör om man har rätt till bilstöd och inte själva funktionsnedsättningen i sig. Barnet måste ha återkommande och stora bekymmer med att förflytta sig med allmänna kommunikationer, vilket till exempel kan vara på grund av rörelsehinder, smärtor och/eller andningssvårigheter. Bedömningen utgår från vilka svårigheter barnet har utifrån sin funktionsnedsättning samt om och i så fall vilka hjälpmedel barnet använder.
Förmedlingsprocessen har studerats och bedömts vara krånglig och sakna en adekvat leveranskontroll. Vidare saknas det en samordnande funktion. FK varken känner kundens (dvs. barnets och familjens) behov eller vet hur processen har fungerat eftersom inga utvärderingar gjorts. Framtagande av sådana data bidrar till att säkerställa att de av riksdagen fastställda transportpolitiska delmålen tillgänglighet, trafiksäkerhet och transportkvalitet säkerställs för de barn som måste transporteras i anpassade fordon. Antalet bilstöd för grupp 5 år 1998–2007 uppgår till något fler än 3 452, vilket visar att gruppen är liten till omfånget.
Problemet som denna motion tar sitt avstamp i är den tillämpning som görs i samband med definitionen av funktionsnedsättning, där man numera (sedan 2007) tillämpar en 9-årsregel för alla former av bilstöd. Detta drabbar på ett orimligt sätt barn med funktionshinder vars föräldrar är i behov av detta stöd för att kunna leva upp till målet om alla barns lika värde och möjlighet till delaktighet i samhället. Mitt förslag är att återjustera denna regel till 7 år. På sikt bör det även utredas huruvida tidsramen ska sänkas ytterligare.
Anledningen till varför man justerade den tidigare 7-årsregeln till 9 år finns utförligt beskrivet i SOU 2005:26, men man kan konstatera att detta besluts togs utan hänsyn till barn med funktionsnedsättningar. Faktum är att 9-årsregeln omöjliggör att en familj kan få mer än ett enda bilstöd under ett barns uppväxt, såvida man inte ansöker om det redan det år då barnet föds, vilket i sin tur inte kommer att beviljas – även om barnet föds med ett uppenbart rörelsehinder såsom ryggmärgsbråck – eftersom barnets behov under sitt första levnadsår inte radikalt avviker från andra spädbarns vad gäller transport i bil. Vidare är 9-årsregeln gränsande till absurd då det implicit förväntas av föräldrarna att de ska kunna överblicka sitt barns behov av bil och fordonsanpassning under t.ex. levnadsperioden 4–13 år i barnets liv. För föräldrar till barn med progredierande muskelsjukdomar som t.ex. Duchenennes muskeldystrofi, vilken debuterar i 4-årsåldern, där barnet blir rullstolbundet i yngre tonåren och i behov av elektrisk rullstol i de övre tonåren, är uppgiften övermäktig. En återgång till den tidigare 7-årsregeln för grupp 5 förefaller både rimligt, humant och klokt. Att göra de ovan beskrivna bedömningarna på 7-årsbasis ger de redan svårt utsatta föräldrarna en något rimligare situation, även om en ytterligare sänkning av tidsramen vore att föredra.
Öppna kvalitetsregister i vården
Motivering
Patienter i olika delar av landet får inte vård på lika villkor. Tvärtom finns det stora skillnader i väntetider och medicinsk behandlingspraxis både inom och mellan landstingen. Att vissa vårdgivare tillhandahåller vård av en exceptionellt hög kvalitet eller mindre förekommande specialiteter är någonting mycket positivt. Tyvärr finns det såväl dalar som toppar i den svenska vården. Vårdgivare som inte lever upp till ställda krav avseende såväl kvalitet som tillgänglighet är idag en del av verkligheten för landets patienter.
I många länder finns idag öppna nationella kvalitetsregister, vilka syftar till att ge medborgarna möjlighet att ta del av redovisning av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet. Arbete med liknande system har även påbörjats i delar av vårt land, men ännu finns inget heltäckande system på nationell nivå. Öppnare resultatredovisning bidrar till att utveckla kvaliteten och effektiviteten i sjukvården. Detta skulle stimulera alla som arbetar i vård och omsorg att ta del av den egna verksamhetens resultat, vilket är en förutsättning för att de skall kunna vara delaktiga i att utveckla verksamheten.
Öppna jämförelser har blivit ett av våra viktigaste verktyg för att förbättra vården och omsorgen. I takt med att allt mer av fria val införs inom vård, omsorg och sociala tjänster ökar också behovet av att medborgare får tillgång till information, för att hitta det som passar bäst och eller har högst kvalitet.
Olika intressenter har olika behov av information om hälso- och sjukvårdens kvalitet, resultat och tillgänglighet. Patienter och övriga medborgare efterfrågar information om kvaliteten för att kunna göra informerade val av vårdgivare och för att kunna medverka i beslut av betydelse för den egna hälsan. Vårdgivarna å sin sida behöver information om kvalitet och resultat för egen kontroll samt verksamhetsutveckling. Genom att låta såväl vårdgivare som vårdtagare rapportera till ett gemensamt registersystem kan en så rättvisande bild som möjligt ges av skillnaderna i svensk vård.
Med nationella jämförelser i öppna kvalitetsregister kan man lätt styrka och utvärdera huruvida invånarna i vårt land får en likvärdig vård. Med tydliga indikationer på var vården är tillfredsställande respektive undermålig kan jämförelser och vidare uppföljningar göras. Även erfarenhetsutbyte och forum för utveckling är en naturlig följd av ett införande av öppna kvalitetsregister i vården. Vidare kan öppnare jämförelser tjäna till en generell kvalitetshöjning då vårdgivare ej vill pekas ut som mindre kvalitativa i sina behandlingar.
Jag föreslår därför att riksdagen tar fortsatt ställning för öppna kvalitetssystem, där jämförelser kan göras mellan olika vårdgivare. Genom att göra resultatredovisningarna mer öppna och lättillgängliga kan vi stärka patientens ställning i vården.
Patienter i olika delar av landet får inte vård på lika villkor. Tvärtom finns det stora skillnader i väntetider och medicinsk behandlingspraxis både inom och mellan landstingen. Att vissa vårdgivare tillhandahåller vård av en exceptionellt hög kvalitet eller mindre förekommande specialiteter är någonting mycket positivt. Tyvärr finns det såväl dalar som toppar i den svenska vården. Vårdgivare som inte lever upp till ställda krav avseende såväl kvalitet som tillgänglighet är idag en del av verkligheten för landets patienter.
I många länder finns idag öppna nationella kvalitetsregister, vilka syftar till att ge medborgarna möjlighet att ta del av redovisning av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet. Arbete med liknande system har även påbörjats i delar av vårt land, men ännu finns inget heltäckande system på nationell nivå. Öppnare resultatredovisning bidrar till att utveckla kvaliteten och effektiviteten i sjukvården. Detta skulle stimulera alla som arbetar i vård och omsorg att ta del av den egna verksamhetens resultat, vilket är en förutsättning för att de skall kunna vara delaktiga i att utveckla verksamheten.
Öppna jämförelser har blivit ett av våra viktigaste verktyg för att förbättra vården och omsorgen. I takt med att allt mer av fria val införs inom vård, omsorg och sociala tjänster ökar också behovet av att medborgare får tillgång till information, för att hitta det som passar bäst och eller har högst kvalitet.
Olika intressenter har olika behov av information om hälso- och sjukvårdens kvalitet, resultat och tillgänglighet. Patienter och övriga medborgare efterfrågar information om kvaliteten för att kunna göra informerade val av vårdgivare och för att kunna medverka i beslut av betydelse för den egna hälsan. Vårdgivarna å sin sida behöver information om kvalitet och resultat för egen kontroll samt verksamhetsutveckling. Genom att låta såväl vårdgivare som vårdtagare rapportera till ett gemensamt registersystem kan en så rättvisande bild som möjligt ges av skillnaderna i svensk vård.
Med nationella jämförelser i öppna kvalitetsregister kan man lätt styrka och utvärdera huruvida invånarna i vårt land får en likvärdig vård. Med tydliga indikationer på var vården är tillfredsställande respektive undermålig kan jämförelser och vidare uppföljningar göras. Även erfarenhetsutbyte och forum för utveckling är en naturlig följd av ett införande av öppna kvalitetsregister i vården. Vidare kan öppnare jämförelser tjäna till en generell kvalitetshöjning då vårdgivare ej vill pekas ut som mindre kvalitativa i sina behandlingar.
Jag föreslår därför att riksdagen tar fortsatt ställning för öppna kvalitetssystem, där jämförelser kan göras mellan olika vårdgivare. Genom att göra resultatredovisningarna mer öppna och lättillgängliga kan vi stärka patientens ställning i vården.
En bättre folkhälsa
Motivering
Ingen annan än den enskilde ansvarar ytterst för sin egen hälsa. När vår hälsa är god känner vi tryggheten och friheten att kunna forma våra liv som vi själva vill ha dem. Ohälsa innebär på samma sätt ofta ett stort mått av otrygghet och en känsla av otillräcklighet. Faktorer som ofta bidrar till ett större välbefinnande och en bättre självupplevd hälsa är hälsosamma levnadsvanor, meningsfullhet och stor påverkan i vardagen samt utvecklingsmöjligheter.
Människor måste kunna bygga sig ett tryggt liv med egen makt över vardagen. För detta krävs kunskaper som kan grundlägga ett friskt och bra liv, men även utrymme för att kunna använda sig av dem. Allt för liten tilltro sätts idag till den enskildes ansvar och möjligheter att göra detta. Att förebygga ohälsa är både en skyldighet och en rättighet för varje medborgare.
Som ovan anförts ligger hälsofrågan ytterst på den enskilde. Dock har samhället och staten också ett ansvar – ett ansvar att erbjuda och påvisa stöd och information för en bättre folkhälsa. Hälsofrämjande folkhälsoarbete bör utgå från det friska och välfungerande i samhället, för att sedan låta detta ”smitta av sig” till övriga delar.
Stödet vid folkhälsoarbete till den enskilda från såväl kommuner, som landsting och stat har stärkts under alliansregeringens tid men kan och bör utvecklas ännu mer. En viktig del i arbetet mot en bättre folkhälsa är fokus på så kallade livsstilssamtal. Dessa förs i allt för liten utsträckning med människor i de mer kritiska grupperna, vilka utsätter sig för större risker genom bland annat hög alkoholkonsumtion och bruk av narkotika. Med ökad kunskap om den egna situationen och tillgång till hjälp- och stödinsatser kan människor som på ett eller annat sätt drabbats av ohälsa eller hamnat i en social återvändsgränd få den hjälp de behöver för återgång till ett mer hälsosamt liv.
Skolorna har en oerhört viktig roll i det förebyggande folkhälsoarbetet. Med tidig och frekvent information kring hälsa och ohälsa skapas kunskaper och levnadssätt som kan bidra till ett friskare Sverige. Information om ett hälsosamt leverne bör således genomsyra hela skoltiden. Barn som lever i familjer där missbruk förekommer måste särskilt uppmärksammas. I samarbete med kommunerna bör stödgrupper för hjälp till dessa barn inrättas. En ökad satsning på psykologer till landets ungdomsmottagningar samt självmordsförebyggande åtgärder är vidare saker som är centrala för en ökad hälsa bland landets yngre. Därför är den stora elevhälsosatsningen från alliansregeringen oerhört välkommen.
Betydande insatser för folkhälsan bör även göras där majoriteten av landets befolkning spenderar en stor del av sin vardag, på arbetsplatsen. Genom morötter och ekonomiska incitament bör företag uppmuntras till att införa friskvårdssatsningar för sina anställda. En minskad ohälsa på arbetsplatsen är någonting som såväl stat som arbetsgivare drar stora vinster av. En vidare satsning på företagshälsovård är därför ett naturligt steg i vårdens utveckling.
Många av dessa frågor avgörs och konkretiseras idag på såväl kommunal som regional nivå. Det gör dock inte frågorna mindre intressanta för riksdagen och det nationella folkhälsoarbetet. Jag önskar med denna motion att riksdagen uttrycker en viljeriktning om att prioritera det viktiga folkhälsoarbetet. I enlighet med vad som ovan anförts menar jag att vi måste fokusera mer på förebyggande av ohälsa. Ju tidigare ohälsan bekämpas, desto mindre lidande för den enskilde och större vinst för oss alla.
Ingen annan än den enskilde ansvarar ytterst för sin egen hälsa. När vår hälsa är god känner vi tryggheten och friheten att kunna forma våra liv som vi själva vill ha dem. Ohälsa innebär på samma sätt ofta ett stort mått av otrygghet och en känsla av otillräcklighet. Faktorer som ofta bidrar till ett större välbefinnande och en bättre självupplevd hälsa är hälsosamma levnadsvanor, meningsfullhet och stor påverkan i vardagen samt utvecklingsmöjligheter.
Människor måste kunna bygga sig ett tryggt liv med egen makt över vardagen. För detta krävs kunskaper som kan grundlägga ett friskt och bra liv, men även utrymme för att kunna använda sig av dem. Allt för liten tilltro sätts idag till den enskildes ansvar och möjligheter att göra detta. Att förebygga ohälsa är både en skyldighet och en rättighet för varje medborgare.
Som ovan anförts ligger hälsofrågan ytterst på den enskilde. Dock har samhället och staten också ett ansvar – ett ansvar att erbjuda och påvisa stöd och information för en bättre folkhälsa. Hälsofrämjande folkhälsoarbete bör utgå från det friska och välfungerande i samhället, för att sedan låta detta ”smitta av sig” till övriga delar.
Stödet vid folkhälsoarbete till den enskilda från såväl kommuner, som landsting och stat har stärkts under alliansregeringens tid men kan och bör utvecklas ännu mer. En viktig del i arbetet mot en bättre folkhälsa är fokus på så kallade livsstilssamtal. Dessa förs i allt för liten utsträckning med människor i de mer kritiska grupperna, vilka utsätter sig för större risker genom bland annat hög alkoholkonsumtion och bruk av narkotika. Med ökad kunskap om den egna situationen och tillgång till hjälp- och stödinsatser kan människor som på ett eller annat sätt drabbats av ohälsa eller hamnat i en social återvändsgränd få den hjälp de behöver för återgång till ett mer hälsosamt liv.
Skolorna har en oerhört viktig roll i det förebyggande folkhälsoarbetet. Med tidig och frekvent information kring hälsa och ohälsa skapas kunskaper och levnadssätt som kan bidra till ett friskare Sverige. Information om ett hälsosamt leverne bör således genomsyra hela skoltiden. Barn som lever i familjer där missbruk förekommer måste särskilt uppmärksammas. I samarbete med kommunerna bör stödgrupper för hjälp till dessa barn inrättas. En ökad satsning på psykologer till landets ungdomsmottagningar samt självmordsförebyggande åtgärder är vidare saker som är centrala för en ökad hälsa bland landets yngre. Därför är den stora elevhälsosatsningen från alliansregeringen oerhört välkommen.
Betydande insatser för folkhälsan bör även göras där majoriteten av landets befolkning spenderar en stor del av sin vardag, på arbetsplatsen. Genom morötter och ekonomiska incitament bör företag uppmuntras till att införa friskvårdssatsningar för sina anställda. En minskad ohälsa på arbetsplatsen är någonting som såväl stat som arbetsgivare drar stora vinster av. En vidare satsning på företagshälsovård är därför ett naturligt steg i vårdens utveckling.
Många av dessa frågor avgörs och konkretiseras idag på såväl kommunal som regional nivå. Det gör dock inte frågorna mindre intressanta för riksdagen och det nationella folkhälsoarbetet. Jag önskar med denna motion att riksdagen uttrycker en viljeriktning om att prioritera det viktiga folkhälsoarbetet. I enlighet med vad som ovan anförts menar jag att vi måste fokusera mer på förebyggande av ohälsa. Ju tidigare ohälsan bekämpas, desto mindre lidande för den enskilde och större vinst för oss alla.
Ett bättre företagsklimat
Ett bättre företagsklimat
Motivering
Företagen är det svenska samhällets hjärta. Det är bara genom välmående företag vi kan bygga ett starkt Sverige där alla har ett jobb att gå till och kan känna en social trygghet. Det är därför en självklarhet att arbeta för underlättande och förbättrande av företagens villkor, för att på så sätt skapa fler jobb och minska utanförskapet. Det är oerhört viktigt att gynna och stimulera det som i grunden uppbär vår ekonomi.
Det är naivt att tro att entreprenörskap och företag kan planeras eller kommenderas fram. Dock kan man med finans- och utbildningspolitiska styrmedel skapa ett samhälle där det är mer sannolikt att framgångsrika entreprenörer och företag kan få bärkraft. Mycket kan och bör göras för att Sverige ska kunna dra full nytta av den stora potential vi har i form av goda infrastrukturella förutsättningar, god ekonomi och starka handelsförbindelser.
Att vara företagare ska inte vara besvärligt och förknippat med byråkratiskt krångel och statiska regelverk. Med ett friare företagsklimat ges landets företag bättre möjligheter att anpassa sina verksamheter och organisationsstrukturer efter vad som passar dem själva eller sin marknad.
Den stora majoriteten av Sveriges största företag grundades för över 50 år sedan. För att Sverige ska kunna utvecklas som nation måste fler och bättre företag startas. Nya företag skapar nya möjligheter och innovationer för framtida konkurrens. Ett viktig led i att skapa ett Sverige där egenföretagande snarare är en regel än ett undantag är att låta en entreprenöriell anda genomsyra hela utbildningssystemet. Med studier som stimulerar självförtroenden och viljan att ta för sig kan en grundläggande entreprenöriell strävan bli en naturlig del av lärandet på såväl grundskole- som gymnasienivå. Genom att främja elevernas nyfikenhet, kreativitet och beslutsförmåga skapas ett intresse för företagande redan i tidiga år för landets framtida företagare. Entreprenörskap som en pedagogik kan utmana och utveckla såväl rådande tankestrukturer som organiseringsformer och skapa nya grogrunder och förutsättningar för det svenska näringslivet. Genom att göra utbildningarna till naturliga mötesplatser för inspiration, reflektion och erfarenhetsutbyte får vi ett ökat samhällsklimat där entreprenörskapen är en del av vardagen.
Att satsa på och underlätta för företagen är att satsa på Sverige. Med fler och bättre företag får vi ett levande Sverige, där fler människor har ett jobb att gå till på morgonen. Med minskad byråkrati och ökade satsningar på entreprenörskap ger vi landets företagare ökade möjligheter att utvecklas.
Motivering
Företagen är det svenska samhällets hjärta. Det är bara genom välmående företag vi kan bygga ett starkt Sverige där alla har ett jobb att gå till och kan känna en social trygghet. Det är därför en självklarhet att arbeta för underlättande och förbättrande av företagens villkor, för att på så sätt skapa fler jobb och minska utanförskapet. Det är oerhört viktigt att gynna och stimulera det som i grunden uppbär vår ekonomi.
Det är naivt att tro att entreprenörskap och företag kan planeras eller kommenderas fram. Dock kan man med finans- och utbildningspolitiska styrmedel skapa ett samhälle där det är mer sannolikt att framgångsrika entreprenörer och företag kan få bärkraft. Mycket kan och bör göras för att Sverige ska kunna dra full nytta av den stora potential vi har i form av goda infrastrukturella förutsättningar, god ekonomi och starka handelsförbindelser.
Att vara företagare ska inte vara besvärligt och förknippat med byråkratiskt krångel och statiska regelverk. Med ett friare företagsklimat ges landets företag bättre möjligheter att anpassa sina verksamheter och organisationsstrukturer efter vad som passar dem själva eller sin marknad.
Den stora majoriteten av Sveriges största företag grundades för över 50 år sedan. För att Sverige ska kunna utvecklas som nation måste fler och bättre företag startas. Nya företag skapar nya möjligheter och innovationer för framtida konkurrens. Ett viktig led i att skapa ett Sverige där egenföretagande snarare är en regel än ett undantag är att låta en entreprenöriell anda genomsyra hela utbildningssystemet. Med studier som stimulerar självförtroenden och viljan att ta för sig kan en grundläggande entreprenöriell strävan bli en naturlig del av lärandet på såväl grundskole- som gymnasienivå. Genom att främja elevernas nyfikenhet, kreativitet och beslutsförmåga skapas ett intresse för företagande redan i tidiga år för landets framtida företagare. Entreprenörskap som en pedagogik kan utmana och utveckla såväl rådande tankestrukturer som organiseringsformer och skapa nya grogrunder och förutsättningar för det svenska näringslivet. Genom att göra utbildningarna till naturliga mötesplatser för inspiration, reflektion och erfarenhetsutbyte får vi ett ökat samhällsklimat där entreprenörskapen är en del av vardagen.
Att satsa på och underlätta för företagen är att satsa på Sverige. Med fler och bättre företag får vi ett levande Sverige, där fler människor har ett jobb att gå till på morgonen. Med minskad byråkrati och ökade satsningar på entreprenörskap ger vi landets företagare ökade möjligheter att utvecklas.
fredag 3 december 2010
Nyanlända ska snabbt komma i arbete.
Det är den största förändringen av svensk integrationspolitik på 25 år. Anledningen till reformen är att introduktionen av nyanlända inte har fungerat. 30 procent av de nyanlända har arbete efter tre år i Sverige. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är sju år.
- Det är oacceptabelt och vittnar om stora strukturella problem i organisationen av insatser den första tiden i Sverige. Därför har riksdagen fattat beslut om en genomgripande reform för att skynda på nyanländas arbetsmarknadsetablering. Arbetsförmedlingarna tar över ansvaret för nyanlända.
- Varje nyanländ ska utifrån sina egna förutsättningar få professionellt stöd för att så snabbt som möjligt såväl lära sig svenska, komma i arbete och klara sin egen försörjnings samt få kännedom om de skyldigheter och rättigheter som gäller i Sverige.En etableringsplan görs upp,alla nyanlända behöver också en person som är välorienterad i det svenska samhället,en lots som kommer att få en ersättning baserad på prestation och resultat.
- När systemet är i full drift beräknas såväl samhället som de nyanlända att vinna på det. Stat och kommun i form av lägre kostnader och högre skatteintäkterDen nyanlände i form av bättre möjligheter att forma sitt eget liv och genom arbete klara sin egen försörjning.
- Det är oacceptabelt och vittnar om stora strukturella problem i organisationen av insatser den första tiden i Sverige. Därför har riksdagen fattat beslut om en genomgripande reform för att skynda på nyanländas arbetsmarknadsetablering. Arbetsförmedlingarna tar över ansvaret för nyanlända.
- Varje nyanländ ska utifrån sina egna förutsättningar få professionellt stöd för att så snabbt som möjligt såväl lära sig svenska, komma i arbete och klara sin egen försörjnings samt få kännedom om de skyldigheter och rättigheter som gäller i Sverige.En etableringsplan görs upp,alla nyanlända behöver också en person som är välorienterad i det svenska samhället,en lots som kommer att få en ersättning baserad på prestation och resultat.
- När systemet är i full drift beräknas såväl samhället som de nyanlända att vinna på det. Stat och kommun i form av lägre kostnader och högre skatteintäkterDen nyanlände i form av bättre möjligheter att forma sitt eget liv och genom arbete klara sin egen försörjning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)